--------------------

Jag önskar nästan att jag kände mig tom inombords som jag gjorde för några timmar sedan. Känslorna är för mycket. Jag vill inte att det ska vara slut, jag vill att det ska fortsätta!

Att jobba jour i två veckor, det känns som ingenting. Jag önskar att det hade varit några dagar kvar. Jag önskar att jag haft mer tid tillsammans med dem. Jag önskar att jag ansträngt mig mer! Visat mer av vad jag kan, inte bara hälften.

Visst, vi ses på onsdag. Och efter nyår. Men sen då? Nej, jag ska skriva ihop ett CV och lämna till Hansson. Sedan är det bara att hoppas.

"I realized my love for you was strong, and I miss you here now you're gone"

Vad dåligt jag är på att uppdatera.

Jag har haft två helt störda dagar. HELT galet. Igår i alla fall.

Det hela började redan på förmiddagen. Jag skulle ju till skolan eftersom det var tisdag. Jag var nära på att missa tåget eftersom det var is på rutorna i bilen. Sen på tåget får jag reda på att jag bokat biljetterna för MÅNDAG och inte TISDAG! Jag glömde ändra datum... FUCK! 270 spänn rakt åt helvete, rakt ner i SJs ficka. Dessutom fick jag panik på pendeln.

Väl i Stockholm måste jag vänta en timma innan lektionen. Sen är det bara jag som är där också... Drygt. Efter lektionen måste jag vänta ytterligare en timme innan tåget går...

Väl i Köping igen då.. Jag sätter mig i bilen, svinkallt håller på att frysa ihjäl... Is och grejer på rutan. Sätter på värmen som fan och skrapar rutor. Sen är det ju så klart imma i bilen sen. Men, men kör iväg eftersom jag tyckte jag såg tillräckligt. Men! Precis utanför museet finns det ju 30-skyltar som sitter på stora betongklumpar ute i vägen. På grund av imman såg jag den inte förrän jag var typ fem meter ifrån... Vad händer? Jag brakar rätt in i den med båda högerdäcken och sidospegeln... PANG! Ett däck trasigt. Jag svänger in på parkeringen till museet och börjar byta. Nära på att bryta ihop, tårar i ögonen och snyftandes... Men, jag får ihop det och jag berättade för mamma och pappa också. Ringde till dem.

Vidare: Skulle till Kungsör för att Stina ska ha Ljusparty. Nästan vid Kungs Barkarö märker jag att något är allvarligt fel. Och så känner jag det... Bakre högerdäcket har också fått punktering. FUCK! Det är bara att stanna och ringa till pappa. DÅ grät jag. Jag var INTE glad. Kanske ni kan tänka er, va? Japp, så på med varningsblinkers och ut med triangeln. Och så väntade jag på pappa. Han kom efter ett tag, med ett sommardäck. Vad annars kunde vi göra? Reservdäcket satt ju på framhjulet. Och det var dessutom ett riktigt vinterdäck med dubbar, som tur är.

Men jag sket i ljuspartyt. Skrev det till Stina att jag haft en cp-dag. Men men...

Sen idag då! Vad hände idag?

Jo! Jag råkade välta ner klädhängaren så Jossan nästan fick den i huvudet och sen missade jag TVÅ bussar hem! 17.00 och 18.10. 17.00 planerade jag självmant att hoppa eftersom jag var tvungen att bli klar med en text men nästa missade jag. trodde den gick 18.15. Så pappa fick komma och hämta mig. Ifs sa jag åt honom att de kunde äta först och att han kunde hämta mig sen, men han hämtade mig och lät lasangen svalna så den var perfekt när vi kom hem.

Men jag hoppas fan turen vänder snart. Det börjar bli liiiite jobbigt. Ja, sen tror jag att jag håller på att få urinvägs infektion också. Inte kul. Det är lite tjockt i näsan och jag har haft ont i magen halva eftermiddagen. Men nu känns det bättre. I magen alltså. Inte resten.

Det var det.. Nu vet jag inte vad mer jag ska skriva. Eller, jag orkar inte skriva mer.

Puss <3

"You and me could write a bad romance"

Lady Gaga - Bad Romance

Ja, bloggen har fått sig en liten uppdatering. Jag tyckte det blev helt OK. Ingen större skillnad från tidigare, bara en ny bild och annat färgtema.

----

Still feel that way

Will I ever be free?

You haunt me in my dreams

----

Oh, det har jag glömt berätta!

JAG SKA JOBBA EXTRA PÅ MAGAZIN24 ÖVER JUL OCH NYÅR!!!!!!!!!

Jag är så jävla lycklig över det! Det känns så bra! I för sig ska jag bara jobba typ 2 timmar om dagen, hålla koll på internet och se till att uppdatera nättidningen under tiden, men ändå! Det är fortfarande jobb. De andra ville vara lediga så jag kommer få med mig en firmabil, videokamera, systemkamera, bärbar dator (Mac =S) och komradion! =)

----

Fortfarande kan jag inte sluta titta, studera observera, lyssna. Jag vill känna, röra, smeka. Känna din hud mot min. Hela jag längtar och vill. Men det kan inte hända. Eller kan det? Bollen ligger hos dig, fast det vet du inte om. Du vet ingenting. Du har inte den blekaste aning om vad jag känner, vill, tänker! Åh, jag vill berätta men det tar emot så otroligt mycket. Jag kommer inte kunna se på dig under dagarna. Jag kommer få ångest över att gå dit. Nej, det är bäst att det bara blir en hemlig, tyst, tillfällig förälskelse.

"Så snurra min jord igen, radion spelar vår sång"

Jag har bestämt mig. När (och om) jag gifter mig så ska min bröllopsresa bli en fler-dagars kryssning! Gärna till Karribien.

--

På firmafesten igår hade jag riktigt kul. Det var trevligt att kunna umgås med folket utanför kontoret. Men... Min medicin och alkohol går inte riktigt ihop. Jag drack fyra glas vitt vin och välkomstdrinken... Sen vad jag stupfull. Allvarligt talat så vet jag inte om jag varit så full någon gång. Och då har jag ändå haft tillfällen då jag druckit fyra-fem gånger så mycket!

Nej, men jag har minnesluckor från igår. Det är en del tomma små-bitar. Eller... Åtminstone dimmiga. Den sista timmen är väldigt dimmig. Hemvägen är extremt dimmig. Jag kommer knappt ihåg något från det. Jag minns inte när vi gick ut, jag minns inte när vi gick över vägen, jag minns när vi sa hej då till Jonny men sen blir det dimmigt igen över parkeringen. Jag minns att jag låste upp ytterdörren och sa hej då till Jossan och Kleven. Sen blir det dimmigt igen. Jag har för mig att jag satt med Emma i soffan ett tag, men jag vet inte om det var så att jag satte mig och sen for upp direkt igen och gick till toan för att spy eller om jag satt en längre stund...

Hur länge jag var inne på toa är också dimmigt. Hehe... Jag vet att jag råkade spy på min arm och toasitsen, men jag minns inte att det hände. Hur jag vet det är att jag såg det efteråt, när jag spytt klart.

När jag kom ut därifrån hade Emma bäddat åt mig med handduk under kudden och hink, vatten och en liten handduk att torka munnen med om det skulle behövas. Tack Emma <3

Aja, på morgonen vaknade jag tidigt. Före 6. Det luktade spya överallt (Jag hade inte spytt igen) och jag kunde inte slappna av. Men efter ett tag lyckades jag somna om. Men sen var det bara att kliva upp 7 igen... Jobb liksom. Jag kände mig nästan fortfarande full. Jag kunde knappt gå. Vinglade lite fram och tillbaka. Benen orkade inte riktigt bära mig. Men jag tog mig till toaletten och jag tog mig tillbaka. Och jag fick på mig kläder och jag fick ner alla mina saker. Och jag tog mig till Nya kondis och köpte en macka och sen tog jag mig till kontoret också. Sen var det dött... Jag orkade knappt göra något... Helt totalt fullkomligt död var jag.

Jag fick blodsockerfall också. Satt och skakade en hel del och kände mig fruktansvärt svag. Drack massor med vatten gjorde jag också. Men socker behövde jag garanterat. Så när Krister skulle gå och handla frukost vid 10 så hängde jag med och köpte cola och chokladboll för att få i mig lite socker och vakna till. Vid lunch kände jag mig nästan normal. Efter lunch blev jag trött igen. Kleven och Krister sa åt mig att åka hem 14.10. Så då gjorde jag det. Jag somnade när jag kom hem. Men det var så skönt att bara ligga där! Det kändes så bekvämt. Sen var det mat så då fick jag inte sova längre... Sen efter maten gick jag och la mig igen. Den gången somnade jag dock inte utan låg mest och lyssnade på musik utan att röra mig under täcket. ingenting har jag gjort idag. Om man inte räknar med att jag jobbade 6 timmar.

--

Åh, vad jag inte kan låta bli. Hela tiden försöker jag spana in dig. Studera dina rörelser, lyssna på variationerna i din röst, studera din hud, dina ögon, hela dig. Jag vet inte om jag tittat på en människa så mycket på det sättet. Studerat sådär. Tittat på och beundrat utseendet, visst. Men inte studerat så ingående som jag gjort med dig. Bara på håll. Jag vågar inte röra vid dig. Knappt tala med dig... Men lite har vi väl talat. Eller... Det känns mer som om det är du som börjar tala med mig. Igår, då frågade du hur maten var. Idag, då pratade vi lite grann vid lunchen. Lite om maten, du frågade om jag inte tyckte om biffen eftersom jag gav bort typ halva. Sen att du minns hur mycket jag druckit innan du gick! Det tänkte jag inte på innan, jag kom på det nu. Men, jaja... Hur mycket jag än tittar, vill och hoppas så kommer det inte bli som jag vill.

"All the boyfriends hate me 'cause the girlfriends love me"

So tired...

All I want is to fall asleep and never wake up again.

--

Jag tänkte på det igen. Jag tänker på det nu. Hur skulle det kännas? Hur skulle det vara? Vad ska alla säga? Tänka? Tro? Veta?

--

I don't feel like it. All I want is to relax, sleep, meditate. Not care at all.

But it always comes to me. The thoughts, all the things I need to do.

--

Jag orkar inte skriva just nu...

"You're so beautiful, so damn beautiful"

Akon - Beautiful

--

I'm falling but I don't know why.

Everyday, falling harder and harder.

Trying to understand myself and everything around me.

Gazing at the stars I realize this is what I have to do.

There is no other way.

I have to do it.

I find myself below the moonlight.

Thinking about everythin, everyone.

I hope for the world to crash.

I'm still falling.

Will I ever stop?

I will crash with the world.

--

Ibland känner jag bara för att skriva. Vad vet jag inte, bara vad som helst. Det kommer alltid något jag behöver få ur mig. Jag minns alltid något som är värt att skriva om, som jag behöver få ur mitt system.

--

I'm thinking about ut all. About everything that's happened. About everything I want to happen.

Wandering around alone in the moonlight, listening to the silence. All I can hear is my own thoughts, disturbing the peace.

I try not to listen, but they force me to. Soon I fall deeper, all the way. This time I won't be able to get up again.

--

Jag orkar inte blockera allt längre. I flera år har jag försökt blockera den delen av hjärnan, där allt ont sitter. Jag vill inte släppa ut ilska, ångest, nedstämdhet, men nu brister det snart. Jag måste få ut allt! Det förtär hela mitt inre, gnager, river, bankar och slår. Vill ut, vill höras, vill synas! Men jag vill inte... Jag vill dölja det, gömma undan, skymma, hålla kvar i mörkret. Hur ska det gå hos kuratorn?

--

It hurts. In my heart. My head feels heavy from all the thoughts lingering there. I can't make it go away. I can't stop it. It eats me from inside, the feelings, the sadness of my heart.

Have I done something bad? Am I a bad person who doesn't deserve to feel good? What have I done?

--

Fredagen var härlig. Delar av kvällen kändes som taget ur en dröm eller en film. Speciellt där, vid kanalen, då kändes det som en film.

--

"Sleep, sleep." He said and moved his hands in front of my face, as to make me sleep. Just for fun I closed my eyes and pretended to fall asleep. "Awake!" He said after a few moments. The he did it again. "Sleep, sleep" and so I did again. This time... He kissed me. Butterflies flew around in my body. I couldn't help myself. It felt so good, so right, so wonderful! Like a dream that never comes true. But it wasn't a dream. No movie. It was real. And at that moment I felt like the happiest girl on the planet.

--

Tänk om man fick uppleva sånt oftare. Det är första gången det varit så filminspirerat, drömlikt, magiskt. Vad hände sedan? Allt hände. Nu vet jag inte vart jag har mig själv. Jag vet inte vart jag ska ta vägen, hur jag ska gå tillväga, vad jag ska göra härnäst. Jag är förvirrad, fångad, fast i en dröm. Hur ska jag ta mig ut?

"Sanctus Espiritus! insanity is all around us"

Samma som gårdagen.

Jag vet helt enkelt inte vad jag ska ta mig till. Det river i mig, det trycker, drar ihop, längtar efter beröring! Hela allt som är Jag längtar och vill! Men det kommer inte ske... Hur skulle det kunna? Det skiljer för mycket. Och varför skulle jag vara intressant? Kom igen, vem vill ha en ångest- och depressionsfylld 21-åring?! En fullt självmordsbenägen ung kvinna som har skärt sönder sin arm totalt under de senaste sex åren. Visst, nu har det inte blivit fler sen i våras, men vem vet! Det kan bli fler.

Tabletterna hjälper mycket, det gör dem! Men det är ju inte helt bra. Nu har det legat på en ganska jämn nivå ett par veckor så det kanske är ganska givet att det kommer en svacka. Den är väl inte lika djup som svackorna var innan jag fick mina nuvarande tabletter, men det är en svacka. Jag känner det. Djupt inom mig rotar sig en sorg och ledsenhet som gör att jag vill skära ut allt ont. Få bort det från mitt hjärta.

Det känns tungt. I hjärtat alltså. Jag känner det nu. Det trycker på och något vill ut! Snart brister det... Hur länge ska jag orka hålla allt inom mig? Jag vill bara skrika ut det: SE MIG! Snälla rör vid mig! Jag orkar inte hålla emot, jag behöver dig!
Men jag gör det inte. Varför? För att jag inte vågar. Jag vill inte göra något konstigt. Då får jag ångest och allt bli så mycket värre än det var innan...

Mina ögon dras åt det hållet varje gång. Jag kan inte hålla dem i styr. Jag blir okoncentrerad och kommer inte ihåg vad jag höll på med. Mina händer darrar och jag kan inte sitta still. Tankarna far mot förbjudna drömmar, ouppnåeliga höjder.

Jag tänker för mycket.

Mer kommer senare.

"Sanctus Espiritus! redeem us from our solemn hour"

Within Temptation - Our solemn hour

Väldigt bra låt, måste jag säga.

Ibland blir jag galen på mig själv. Jag kan inte sluta tänka. Och det som ockuperar mina tankar borde egentligen inte göra det. Det är FEL. Det skiljer 16 år, det borde inte vara så. Men ändå kan jag inte sluta tänka, drömma, hoppas på att något ska hända. Samtidigt är jag rädd för att något ska hända. Vad ska folk säga? Vad ska folk tro? Hur ska det bli i framtiden om något händer?

Nej, ibland är det dåligt att kunna tänka för mycket. Jag överanalyserar saker som händer. Saker jag känner. Det blir för mycket för mig att klara av.

Det är ganska spännande att jag får reda på väldigt mycket om mig själv genom att skriva i bloggen. Saker jag inte tänker på riktigt skrivs ner av sig själv. Som förklaringar på vad jag tänker på och varför jag tänker på det. Om jag inte skrev ner det skulle jag aldrig komma på varför det är så. Det är som terapi, en väckarklocka, en översättare.

I kväll har jag svårt att sova. Det snurrar för mycket tankar. Förhoppningar. Drömmar. Orosmoln.

Puss <3

"I'll fly away From Berlin to LA to London, Paris, Tokyo to see you again"

Banaroo - I'll fly away

I morgon blir det scones! Jag har bakat =) Kleven ska ta med sig ost och Jossan ska ta med sig marmelad. Mums! =)

Jag trivs något så otroligt där. Det känns sjukt bra. Tråkigt att det bara är praktik... Den måste ju ta slut någon gång... Meeen... Jag hoppas på att jag ska lyckas få ett jobb där sen. Vi får väl hoppas att de väljer mig när det väl kommer till den punkten att anställa en till redaktionsmedlen vilket de behöver. Men det är till framtiden! Nu ska jag se till att visa vad jag går för och visa att jag verkligen är intresserad av det här! Förhoppningsvis är det inte alltför svårt att lägga märke till =)

Puss<3

"I've never had someone that knows me like you do"

Lite småspännande kväll det här. Och eftermiddag, faktiskt. Det började med att jag fick se ett slagsmål från fönstret på kontoret. Krister försvann strax därefter för att prata med polisen. Sedan drog jag iväg till syrran. Då drog vi hem till mamma och pappa. Där började Emma byta däck på bilen. Sen kom mormor och sen blev det raggmunk! Mums =)

När vi var extremt mätta och belåtna så spelade vi kort. Först Bult och sen Plump. Sen skrev vi brev till Mia och Alex som åkte till Japan här i veckan. Det blev lite... Konstigt kan man säga.

"Hej Mia och Alex! =)

Så sitter vi här igen och kräks. Mormor är full och mamma dansar på bordet. Pappa ligger och spyr och Emma klättrar i taket. Och jag sitter här som den journalist jag är och rapporterar lögner."

Sen kom det en massa om att pappa var borta och att polisen varit här. Och mormor försökte köra upp bilen ur dammen. Men det gick inte så bra och alla salamandrar har flytt. Och huset har blivit ersatt med en hög med svart aska och glödande kol. Och vi frågade om vi fick komma och bo hos dem. Mamma kunde pendla så vi bad dem skicka tåglistan. Sen skulle Emma vingla ut till bilen för att åka hem till sina katter, men det gick inte så bra för vi hade sålt däcken och köpt sprit. Dessutom hade hon glömt sätta dit vinterdäcken när hon höll på att byta. Sen kom pappa springandes med en hög poliser bakom sig och dem sköt pappa. Och då sa vi att då blir vi bara fyra som kommer. "Det hade inte börjar brinna om ni var här för då hade det varit släckt (släkt) här."

"Lögnaktiga hälsningar från Sofia.

Däckade hälsningar från Emma.

Dyblöta hälsningar från mormor.

Glödheta hälsningar från Lena.

Döda hälsningar från Sören."

Lite småspännande brev va? Jag tror dem kommer bli skapligt chockade ^^ Det skulle jag bli i alla fall =)

I morgon blir det till att ha det trevligt med Vickan och Thomas =) Vi ska laga mat och sen allmänt mysa och ha det trevligt =) Jag saknar dem så det är bra att vi tar tag i det här!

Nä, dags att sova. Puss <3

Fler besökare till Magazin24!

Eftersom vi vill ha fler besökare lägger jag inte upp texten till mitt reportage här utan ni får länken till magazins hemsida och reportaget =)

http://magazin24.se/vastra-malardalen/2009/10/14/letar-skatter-med-satellit

Puss

"My life has been preparing for the storm and the rain"

BWO - Rise to the occasion

Angående den där olyckan i fredags... Krister ringde mig vid 19.53 och sa att mannen på motorcykeln hade avlidit. Han hade fått tag på polisen som berättat det för honom. Men det fick inte komma ut innan det var officiellt. Polisen ville få tag på de anhöriga först. Senare på kvällen blev det officiellt... Då kom känslorna. Ångesten. Paniken. Sorgen. Och så försvann det.

Mina tabletter... Dem är ganska luriga. Jag blir extremt trött på morgonen. Jag brukar ta tabletten till fikat vid 9 och sen framåt 10 när tabletten börjar värka ordentligt... Då blir jag sjukt trött! Satt och gäspade hela morgonen och förmiddagen. Trodde knappt jag skulle orka hålla mig vaken. Men illamåendet är borta i alla fall! Nästan helt åtminstone...

Jag hoppar bara de ska få mig att gå ner i vikt också och inte upp. Viktnedgång är ju en vanligare bieffekt än viktuppgång med dem tabletterna. Men vi får se!

I morgon blir det Stockholm!

Puss <3

"Jag har en dold talang som ingen här kan se"

Jag har två saker att rapportera om. Först: Doktorn igår. Jag gick dit. Satte mig i väntrummet... Och kände att jag inte ville vara där. Tankarna snurrade i huvudet "Tänk om han avfärdar det som normal vardaglig nedstämdhet?" "Tänk om han tror jag ljuger?" "Tänk om han bara skickar mig till en psykolog utan ett ord till?!" Jag var orolig och tänkte nästa gå därifrån. Men jag satt kvar. Och till sist dök han upp.

Jag pratade. Jag berättade. Lite kortfattat, men ändå berättade jag. Han ställde frågor och jag svarade. Sen skrev han ut några papper med ett test som jag fick fylla i ute i väntrummet. Så jag satt där, i dem röda obehagliga sofforna med otroligt lågt ryggstöd, med mina papper. Pennan gjorde cirklar runt siffror som inte betydde något. 0, 1, 2 eller 3. Känner du dig ofta rastlös? 1. Är du mindre intresserad av sånt som du tidigare varit intresserad av? 2. Ångest och depressionsfrågor. Å eller D. Jag fick mest "poäng" på ångest. Min depression beror på ångest. Så jävla mycket ångest. För allt!

Jag ska äta tabletter nu. Det är stora kapslar som låter som mini-maraccas när man skakar på dem. Det låter kul. När man sväljer dem låter de också så! Rassel rassel i halsen när de åker ner med vattnet. Lite ovanligt, men om ett par veckor ska dem börja värka på rätt sätt. I början kan ångesten förvärras, men så var det med förra tabletterna också. Dem var små och vita. De här är större och gul-blåa. Svenska flaggan nästan, fast ena halvan gul och andra blå.

Nu till andra saken!

Jag och Krister åkte iväg på en olycka strax efter 16 idag. Larmet gick i com-radion så jag, Krister och Kleven satt tysta och inväntade vilken typ av larm det var. Så kom det: Stort larm. Trafikolycka.

Krister slänger på sig sina skor, jag sliter åt mig min plånbok och springer till receptionen och tar en bilnyckel. Sen far vi. När vi kommer dit åker ambulansen iväg med en person som åkte motorcykel. Han hade kört in i sidan på en bil. Skaplig smäll måste det ha blivit, för hela sidan på bilen var förstörd. Personerna i bilen verkade inte direkt skadade men två stycken var i chock-tillstånd. Krister sprang runt och tog bilder och skickade till Kleven som satt och skrev på redaktionen. Och jag stog där vid vägkanten, observerade, försökte dra lärdom av det. Hur de arbetar med att få bort bensin och blod från marken, hur Krister springer runt och tar bilder, hur de inblandade blir omhändertagna. Nu när allt har lagt sig snurrar det runt i mitt huvud. Hur kunde jag vara så lugn? Bara minuter tidigare hade det skett en allvarlig olycka på platsen! Och där står jag, lugn som en filbunke, och bara tittar. Det värsta var i för sig över, så det var bara efterarbete kvar. Men ändå!

Hur hade jag reagerat om jag sett mer? Om vi kom tidigare? Vad hade jag fått se? Jag är inte säker på att jag vill veta.

"Jag låg sömnlös när du lever i drömmen"

I morgon är det då dags. Vad blir det den här gången? Samma medicin? Skickar han mig till en psykolog? Eller ger han mig andra tabletter att käka? Frågorna är många...

Jag måste ta upp lite grann om psoriasis också. Mamma har det och jag börjar misstänka att jag kan ha det jag med, eftersom det är ärftligt. Jag har fått konstiga... Fläckar kan man säga. De är typ rödaktiga och ett par är typ 5 cm i diameter. Inte så kul. Ibland kliar dem. Oftast inte.

Jag är nästan klar med min artikel om geocaching! Ja, jag tycker att alla som läser det här kan gå in på www.geocaching.se och läsa lite om det här och kanske prova det någon gång också! Det är faktiskt riktigt kul. Men svårt att förklara. När reportaget blivit publicerat den 14 kanske jag lägger upp den här =)

Jag lyssnar på julmusik! REDAN! Snacka om att älska julen.

Puss <3

"Fuck you, fuck you very very much, cause we hate what you do"

Lily Allen

Igår la jag ut 100 kronor i mobilkostnader för att få tag på Kungsörs Vårdcentral. Blev lite lack där när deras kösystem inte fungerade som det ska. Jag tror jag satt i kö sammanlagt 30-40 minuter. I två omgångar. Första gången låg jag på 2 plats i kön i typ 10-15 minuter så jag började fundera på om det inte var något fel på skiten... Men andra gången gav jag inte upp och till slut lönade det sig.

Vad betyder då detta? Jo, den 1 oktober ska jag till läkaren för att tala om depression och social fobi. Skönt, kanske jag får ordning på mig själv till slut.

Spotify äger!

"Then he smiled at me, Pa rum pum pum pum"

Eh... När skrev jag sist egentligen? Jag minns inte, men jag har blivit väldigt dålig på att uppdatera er om vad som händer.

1. Jag har praktik på Magazin24 och jag trivs som fisken i vattnet. (Klyschigt.)

2. Jag lider fortfarande av Social fobi, panikångest och återkommande depression.

3. Eh... Jag orkar inte koncentrera mig.

4. Jag har fortfarande inte kontaktat någon psykologisk mottagning... Dumt.

5. Jag har failat att intervjua en busschaufför (Fick panik och vågade inte fråga om någon ville ställa upp)

6. Jag har failat på en enkät (Samma sak som 5an)

7. Jag lyckades utföra en enkät med Pilla som stöd (Ensam går inte... Knappt att det går med sällskap)

8. JAg är inte lika rädd för VD:n på Magazin24.

9. Jag har fått reda på att folket på redaktionen känner folk som jag känner (Anka, Noah, Niclas, Andy m.f.)

10. Jag fryser, för pappa har inte satt tillbaka listerna till fönstret i mitt rum så jag sover i första rummet tills det är klart och elementen står bakom en resårmadrass som är uppställd på högkant.

11. Jag är kaffeberoende (Kraftigt! Ont i huvet varje dag innan jag fått mitt kaffe)

12. Jag är trött och ska sova nu.

Puss <3

"And nothing else matters"

Allting går underbart bra på praktiken! Jag trivs verkligen utomordentligt bra på Magazin24! JAg är till och med glad över att jag inte fick praktik på Bergslagsbladet/Arboga Tidning.

Svartström, Kleven och Josefin är underbara människor! Det känns så bra att vara där. Spännande är det också att Svartström och Kleven känner folk jag känner, exempelvis Andy, Noah och Svan.

"Dream about the time when I'm with you"

Typiskt min tur. Ingen praktik på Bbl/At. Jag ska ringa eller gå till Magasin24 i morgon för att se om de kan ta emot mig. FAN, det är ju bara en vecka kvar! Ska jag skippa praktik helt om de inte kan ta emot mig, eller ska jag ringa massa andra ställen också? Jag känner mig vilsen. Jag vet inte vad jag ska göra. Jag börjar med Magasin24 i alla fall. Nära och bra.

Jag vägrar flytta till Stockholm igen för praktik. Jag klarar inte av det. Det är för långt bort för mig! Fuck this...

"I am lost and I need to be found"

Jag skäms. Det är fruktansvärt, jag svor att aldrig göra det. Jag lovade mig själv att jag inte skulle! Åh, jag känner mig hemsk. Jag vill inte men jag kan inte låta bli. Jag vill inte tycka om det. Men det drar i mig, ber mig att fortsätta. Oh, please god kill me. Något får mig att fastna, men jag sa till mig själv att jag aldrig skulle bli som alla de där jag föraktar. Men nu verkar det vara för sent.

Jag lyssnar på Johan Palm.

Och det är väldigt irriterande. Och jag kommer aldrig kunna erkänna det. Oj, jag erkände det just för hela internet. Hahaha xD

"I 'm all out of love, I'm so lost without you"

Det gör ont i min mage. Gah, jag hatar det >.<

Jag har ingen aning om vad jag gjort men det gör ont vid höger öga. Inre ögonvrå. Sen är jag lite... Röd-lila aktig där också. Har jag slagit mig själv i sömnen? För jag lovar, när jag somnade senast så hade jag inte ont! Men när jag vaknade gjorde det ont. Knäppt... Eller har någon smygit in i mitt rum och slagit mig i ögat? Tell me! Who was it?!?!?! I shall kill you.

I'm starting to lose hope. Of everything. No traineeships, no work, no beauty, no love... No life? Maa, I'm fucked.

Och inte kan jag vända tillbaka dygnet heller efter att ha jobbat natt. Åh, det är så lätt att vända det fel så man är vaken hela nätter och sover hela dagar, men det är fan så svårt att vända tillbaka skiten sen. Blä.

Mmm, när jag får pengar ska jag färga håret. Jag skall be min syster hjälpa mig. Det blir bättre så. Åh!... Öh... Nej. Jag ska lägga undan en hel del pengar också. Så jag har. Ifall jag behöver till något. Läkare eller liknande skit. Man vet ju aldrig. Jag har ett par fläckar jag måste titta upp. Inte leverfläckar utan snarare något lila-aktigt. Shit, hela jag är snart lila. haha! Jag tänkte bara på att jag hade ont i ögat. Eller vid ögat snarare. Aja, det är säkert bara nåt liknande som pappa har eller så är det psoriasis som mamma har. Fuck, jag vill inte ha det. Men det är ärftligt har jag hört. Och morfar hade det, min äldsta morbror har det... Och mamma. Så varför inte?

Jag måste börja göra saker på dagarna! Inte bara... Sova och sedan sitta framför datorn. Vad gör jag vid datorn?`Laddar ner filmer och serier. Och tittar på dem. Något mer? Typ inte... Jag blir så trött på mig själv! Varför kan jag inte ta tag i mitt liv någon gång? Jag kan inte fortsätta så här. Men jag drömmer och hoppas och önskar att det ska hända något annat. Att mina drömmar ska gå i uppfyllelse. Min högsta dröm är... Ouppnåelig. Det är ingen vanlig dröm heller, som ett jobb eller kärlek. Nej, det handlar om en hel värld, ett helt annat liv! Något som inte existerar... En fantasivärld. Men åh, vilken värld. Och vilka människor. Keep on dreaming.

GAAAH! Emma! Pilla! Let's Zumba! Vi måste komma igång. Jag tror jag ska... Ringa dem i morgon eller i veckan och se om de vill prova skiten. Då kanske vi kan fortsätta med det sen. Få lite träning. Lite mer spänst och vighet i kropparna. Mah, fuck it. Det visar sig.

Mamma och pappa kanske ska ta med mig och Emma ut på en caching-helg. Vi drar iväg någonstans och bor på hotell och letar cacher hela dagarna! Riktigt bra faktiskt, för man får gå väldigt mycket. Mamma och pappa var iväg i helgen och mamma hade gått över 50 000 steg sammanlagt. ÖVER! Waaaaaay over. Kanske över 60 000 till och med. Rekommenderat för en person per dag är 10 000. Steg alltså. Skit i hur långt, det är inte där saken ligger. Det är hur mycket man rör sig. Inte hur långt man går. Om två personer går lika långt, men olika många steg. Den ena går 5000 steg och den andre 8000, vem har då fått mest motion? Den som gått 8000 förstås. Den har rört sig mer. Flyttat benen mer än den andre. Mah, skit samma.

Skaffa mig en stegräknare! pappas gamla är inge bra. Den visar inte rätt och den sitter inte kvar. Pappas nyaste slutade fungera. Han ska beställa nya säger han. När då? Jag vill att han ska göra det innan vi drar iväg på caching-helg. Jag vill veta hur mycket JAG går.

Det känns som om jag vara gnäller. Gör jag det? Gnäller på mig själv och klagar på att jag aldrig gör något och att livet suger och allt... Varför gör jag inget åt det då? Jag vet inte. Jag önskar att svaret fanns för mig att finna, men tankarna når inte så långt.

Förlåt, nu blev det ett sånt här långt inlägg igen. Som vanligt. Aja...

Puss <3

"I never will forget those nights, I wonder if it was a dream"

Jag tror jag har stängt in mina känslor. Virat en kedja runt mitt hjärta och satt ett stort lås på. Kastat bort nyckeln och stängt dörren om kärleken. Efter den här sommaren kanske det inte är så konstigt.

Vad jobbigt det ska vara med drömmar som aldrig kommer gå i uppfyllelse. Jag drömmer om japanska skådespelare.

Jag är fruktansvärt uttråkad. Jag jobbar natt och det finns ingenting på tv. Det är inte så lätt att göra saker här för det är lätt hänt att man väcker barnen. Det finns ingen tvättmaskin utan korttiden går upp med sin tvätt till Svärmaren och man kan inte städa en massa för då vaknar dem... Såå... Läsa, se på tv eller hålla på med dator är vad man kan göra. Dator om man har en med sig. Vilket jag då alltid har när jag jobbar natt nu för tiden.

Hmm.. Vid två-halv 3 blir min dator alltid skitseg... Jag förstår inte varför. Men drygt är det i alla fall.

Bajs på det här...

Puss

"But I'm king of the club and I'm wearin the crown"

Vi var iväg och letade cach idag igen. Pappa stack in handen i ett hål vid massa rötter. Den åkte snabbt ut därifrån och han gick därifrån viftande med armarna. Han hittade ett getingbo. Jag tror han fick tre stick på handen. Den var lite svullen. Men han klarar sig.

Okej, jag har mycket filmer på min dator nu. Jag skulle ju kunna skriva upp vilka:

Battle Royale (Båda)

Låt den rätte komma in

Shrek (Alla tre)

Underworld (Alla)

Van Helsing

Versus

X-Men (Alla)

Queen of the damned

Skattkammarplaneten

Room 1408

Resident Evil (Alla 4)

Silent Hill

The princess diaries 2

Zumba (Träning: Dans och rytmik. Alla)

Lite grann är det i alla fall. Mer skall det bli! Håller på med alla Blade också. Dåligt seedat så det går inte snabbt att fixa.

Jag börjar bli trött... Ska sova snart. Ska sova hela dagen för jag ska jobba natt igen. Sen är jag ledig en hel vecka! På fredag ska jag och Millan åka ut till stugan för att slappa och ha det skönt =) Vi stannar över helgen.

Jag blir galen på en sak. Jag gick ju iväg till tidningen för två veckor sedan för att fråga om jag fick praktik där. Han skulle höra av sig när han tagit reda på hur det ligger till med praktiklönen när jag har rätt till CSN. Han har inte hört av sig än! Han gick på semester några dagar efter att jag var dit men jag hade hoppats att han skulle hinna kolla upp det där innan han gick på semester. Men tydligen inte! Jag vet inte riktigt vad jag ska göra.. Ska jag få tag i hans nummer och ringa till honom? Mitt under semestern? Det känns dumt, men jag måste ju veta! Min framtid känns otroligt osäker med allt det här. Kommer jag ha praktik i höst? Kommer jag bli tvungen att ringa min lärare och säga att jag inte kommer kunna ha praktik för att chefen inte kollade upp hur det var med praktiklönen innan han gick på semester? Jag kommer ju inte ha tid att leta nya platser när han är tillbaka på redaktionen. Då har ju nästan praktiken börjat. Jag blir så trött!!!! Jag vet inte vad jag ska göra av mitt liv...

Jag velar fram och tillbaka och jag vet inte vad jag ska göra när jag faktiskt bestämt mig. Ska jag göra det eller det? Okej, jag gör det, men hur går jag tillväga?

Jag är rädd för att göra bort mig. Livrädd helt enkelt. Det värsta som kan hända mig är att jag gör något som kan få mig att framstå som dum. Bara att tappa något litet ute på stan kan kännas som världens jävla katastrof för mig! Om jag ska kliva in i bilen men tappar nyckeln eller något annat som kanske kan vara lite pinsamt, då känner jag bara för att dö. Detta, mina kära vänner, kallas för social fobi - rädslan att dra på sig uppmärksamhet.

"Eu dou o maior conceito para os amigos meus, Mais Morro do Dendê Também é terra de Deus"

Cidinho & Doca - Rap das Armas

Vad trött jag blir. Jag känner mig sviken, sårad och struntad i, som om jag inte betyder något alls. Som om mina känslor inte betyder något. Hon tänker väl att 'Äsch, det var inte på riktigt. Hon menade det inte'. Vilket jävla svin. Jag skiter i en fest för det. Jag drar till sommarstugan. Jag skiter faktiskt i två fester. Som jag för en gångs skull KAN gå på. Men jag har ingen lust. Slutar bara med snefylla och nya sår för min kropp att läka.

BTW, Rubriken betyder: Jag står upp för mina vänner, För Morro do Dendê är också Guds mark.

Jag tyckte det lät fint. Men resten av texten är ganska hemsk.

"A-well-a don't you know about the bird? Well, everybody knows that the bird is the word!"

The Trashmen - Surfin bird

Family Guy is the shit!

Varit olaglig idag med pappa och moster. Mamma och mormor stod utanför och höll vakt 8-) haha! Sug på den ni ;)

Jag är sur över att någon/några öppnat slussar vid hjälmare kanal så kanalpromenaden blivit förstörd och det blivit översvämningar på folks gårdar och allt skit... Tur att någon märkte att det var massa vatten vid sin tomt och ringde till SlussJanne. StackArn fick åka dit mitt i natten och stänga slussarna. Nu har han köpt in lås för 4 000 kronor. Jag har en aning om vem det kan vara, men jag har inga bevis och jag tänker inte fråga människan. Eller jag har två idéer. Faktiskt. Jag tänker inte nämna några namn och heller inga kön. Men arg är jag. De kommer bli tvugna att lägga ut över 10 000 för reparationer! Så jävla onödigt. Jag hatar folk som förstör. Det är samma vid Kvarnsjön! Där är det ju någon som förstört vattentoaletten! Den går inte att använda. Och ute i Bergstäkten ligger det skitmycket skräp och glas efter campande ungdomar. Så jävla onödigt! Jag fattar verkligen inte. När det finns så mycket fint och bra, varför ska folk förstöra det? Fatta, kommunerna lägger ut pengar för att det ska finnas fina och bra ställen att ha det trevligt och roligt på och så finns det några missnöjda personer som förstör för alla andra. JAG BLIR SÅ ARG! Det är ju inte bara här sånt händer utan det är väl mest överallt. Men det gör mig arg.

Att mina favoritställen blir förstörda gör mig förbannad. Ska jag gå till vandalernas favoritställen och förstöra? Vad skulle de tycka om det? Det är klart de inte skulla tycka det var roligt! Det är ju precis samma sak. Om deras favoritställte är deras rum och om någon hade hjälmare kanal, kanalpromenaden, hjälmare docka som sitt favoritställe, skulle den här andra personen som fått sitt ställe förstört gå in i vandalistens rum och spruta vatten och vända upp och ned på rummet? Nej, för sådant gör man ju inte. Det är ju samma sak som att välta gravstenar. Jag vet folk som gjort det och jag tycker inte om det. Jag skulle aldrig göra så själv. Inte en chans. Visst man kan ju undra över hur det skulle vara, men man gör det ju inte! En frisk/normal människa gör det inte. Den kan ju ha funderingar kring hur det skulle vara, men den gör det aldrig! Skulle inte ens komma på tanken att verkligen göra det! Ni förstår vad jag menar, right?

Jag har verkligen lust att fråga människan om det var den som gjorde det. Typ, skicka iväg ett sms där jag verkligen intresserad och uppmuntrande, typ: Tja! Var det du som öppnade slussarna? ;)

Nåt sånt. Och se vad den svarar. Skulle säkert säga nej, men det kan ju vara värt ett försök.

Usch jag börjar jobba klockan 8 i morgon... Jag sov till 1 idag så jag kommer inte sova mycket... Och jag måste duscha innan jag drar också. Annars kommer jag se hemsk ut! Det vill jag inte. Sååå... Upp före 7 och duscha. Sedan iväg och jobba till 17... Sen får vi se om vi ska iväg och vara olagliga igen. Det får vi se. Jag vill iväg igen iaf! Vi fann inte vad vi sökte idag, men vi har tittat på bilder och kommit fram till vart det är! Så vi skall finna! Vi ska tillbaka! Jag vill klättra mer! Jag vill hitta! Hahahaha! Det bästa är att det är säkert inte många som fattar vad jag menar =)

Puss <3

"Remember those walls I built, Well baby, they're tumbling down"

Sitter på jobbet ännu en gång.

I onsdags... När jag slutade jobba... Då åkte jag hem, duschade, gjorde mig iordning och åkte in till Köping. Till tidningen. För att söka praktik. Jag gick in, pratade medn en tjej som sade att jag kunde gå till tredje våningen, pratade med en kille som visade mig till Anders, chefen. Jag pratade med honom och han frågade en del saker och så sa han att folk som praktiserar en längre tid har rätt till praktiklön vilket är en halv vanlig månadslön. Det skulle bli typ tio tusen... Det har inte dem råd med. Men eftersom det går genom skolan och det är en CSN-berättigad praktik så ska han kolla vad som gäller. Så han ska höra av sig till mig. Men nu går han på semester, så jag hoppas han har tid att kolla upp det innan han kommer tillbaka från sin semester... Jag skulle ju behöva veta det ganska snart så jag kan leta någon annanstans om de inte kan ta emot mig.

Det var roligt att se Mitra igen. Jag blev jätteglad när vi möttes upp på Big Inn!

I morgon bitti när jag slutar ska jag hem till Emma för att sova några timmar och sen ska vi iväg till min morbror Stefan för att hjälpa de andra kusinerna göra iordning inför alla lekar som skall äga rum på eftermiddagen. Åh, jag har så mycket att göra, känns det som. Ah, det är typ ton med tvätt här på jobbet. Jag har aldrig sett så mycket här. Aja...

Jag tror inte jag orkar skriva mer nu. Så det får väl vara.

Puss <3

"And the lion fell in love with the lamb"

Jag sitter på jobbet. Har bänkat mig framför tvn sen jag gjorde klart all städning och tvätt. Knäppte på tv4 film. Först var det "Jag vet fortfarande var du gjorde förra sommaren". Sen började en film som kändes aningen dryg i början men jag orkade inte byta. Sen var jag fast.

"Svenskt drama från 2004. Samiras familj hotar henne till livet om hon inte gifter sig med den man de har utsett åt henne. Hasse avtjänar ett fängelsestraff för rattfylla och längtar efter ett nyktert liv tillsammans med sin fru och son. Änkan Gertrud håller sig kvar i sorgen efter sin makes död och 16-åriga Fredrik har rymt hemifrån efter att hans flickvän blivit gravid och vill genomföra en abort. Under en rad omständigheter flätas dessa olika människors livsöden samman."

6 Juni heter filmen. Den låter inte så rolig, men den är faktiskt väldigt bra. Jag fastnade i alla fall.

"Give me a call, I miss you, you know I really do"

Pauline - Give me a call

Jag sitter på jobbet nu. Jag har ont i magen... Jag undrar om det inte var ganska dumt att äta de där kakorna jag bakade med margarin som gick ut den 7e.. =S Aja.. Jag får väl stå ut. Om två timmar ska barnet upp i alla fall... Sen är det inte lång tid kvar innan jag slutar.

Jag var jättetrött igår! Tror jag somnade vid 2.30-3 någon gång. Sen vaknade jag vid 17.30. Jag vaknade ett par gånger innan men jag orkade inte gå upp. Så jag sov väldigt länge. Men jag var ju tvungen till det, typ. Eftersom jag skulle jobba natt. Möh... Jag måste be mamma köpa hem mat till mig som jag kan äta i morgon natt och natten därefter... Sen är det bara en natt till innan jag ska börja jobba dag. Bleh..

Puss

"Driving my car to a foreign place, Lookin at me, now they know my face"

Jobbar natt en vecka. Ska jobba natt en vecka till. Sen jobbar jag dag. i en vecka. Sedan en natt, ledig en vecka, en dag och två nätter. Sen är det slut på denna sommaren.

Mitra kanske kommer på onsdag! Då ska vi se Harry Potter med mormor på torsdag =)

"You better hurry up before the sprinklers come on"

Oj oj oj, nu har det gått sån här lång tid igen.

Jag har umgåtts en hel del med Joss, Simon, Pau och Hämp. Lite grann med David också. Eh, jag var ut till stugan under en hel vecka med Emma och Pilla. Jocke kom ut efter ett par dagar. Det var mysigt och skönt att vara där. Bada varje dag och bara slappa och ha det skönt. Njuta av livet helt enkelt.

Jag ska jobba natt i två veckor nu. Börjar onsdag kväll. Sen jobbar jag natten till fredag, natten till måndag, natten till tisdag, till onsdag... Sen är jag ledig fram till måndagen då jag jobbar dag igen. Nej, jag jobbar natten till lördagen också.

Nu på fredag ska jag festa med mina älsklingar! Joss, Pau och Simon. På lördagen ska min mellersta morbror hit och spela kort och greja. Det vill jag inte missa för det är alltid väldigt kul när han är här och dricker och umgås.

Lördagen därefter är det 'fångarna på fortet' som vi brukar säga. Vi ska ha massa lekar och sånt. Jag och Hanna är lekledare och med tanke på senaste gången har vi satt upp regler att man inte får dricka alkohol innan lekarna är slut. Alla blev odrägliga när mamma fyllde och jag var lekledare.

Jag hoppas kunna umgås med folket i morgon också. Men vi får se om de har tid, ork och lust med mig.

Shit, jag måste ta mig till tidningen. Hur seg ska jag vara egentligen? Tänk vad skönt det vore att ha det gjort! Jag kommer känna mig så stolt då. Som den gången då jag ringde till Psykmottagningen för ett reportage om deppresion. Så var jag oerhört stolt!

Nä, prutt på det här.

Puss <3

"Oh, gode Gud om du nu finns så kom och hjälp oss nu"

Om du nu finns

Jag har blivit dålig på att uppdatera om mitt liv, men jag sitter endast vid datorn under nätterna då vi bara kan ha internet på en dator i taget och det är viktigare att ha internet på stora datorn där nere så hela familjen har tillgång till internet under dagarna. Så nätterna sover jag inte på. Det är som det brukar vara.

I think about my own life.

Jag har beställt Sims 3. Har försökt att ladda ned men det går inge bra. Det blir något fel eller så är jag bara dålig. Jag orkar i alla fall inte försöka ladda ned fler torrents för det tar ett dygn och jag har ju bara internet på nätterna så det kan ju inte gå hela dagarna.

All I ask for is guidance.

Jag känner mig vilsen. Jag vet inte vilken väg jag ska vandra. Jag vet knappt vad jag vill. Och det jag vill är orealistiskt. Det kommer aldrig hända. Jag vet detta och jag vet att dessa drömmar och förhoppningar får mig att bli ledsen, ändå kan jag inte sluta drömma och hoppas. Tänk om!

I wish for happiness and beauty.

Jag vill inte be om 'funny-happy-pills'. Då kommer jag bara gå upp de 12 kilon jag tappat. Jag vill fortfarande gå ned i vikt. 12 kilo räcker inte för att jag ska tycka om min kropp som den är, det går inte.

And I hope for strenght.

Mamma och pappa har pratat om en steg-tävling. Då ska vi alla ha en stegräknare och så ska vi försöka gå så mycket som möjligt under en bestämd tid. Den som gått mest under den tiden vinner. Vad vet jag inte. Det har vi inte talat om. Men jag vill att vi ska göra det. Detta kan sporra mig och få mig att gå ut. Ta mig ut och göra något åt mig själv. Istället för att sitta inne hela dagarna och ha tråkigt.

Everything I want is you.

På tisdag ska jag och Emma till mormor. Angi och Reijo ska vara där också. Då ska vi äta god mat, dricka vin och spela kort. Titta på bilder från Tyskland och Tallinn ska vi också göra. Så min dator ska med. Jag längtar.

There is nothing I can do to reach my dreams.

I morgon ska jag och Emma till Kolbäck för att köpa dimljus till hennes lilla nya bil. En Hyundai Atos. Den är liten och mysig.

But I pray for the world.

"Rodi me u majsku zoru Kupaj me u bistroj vodi"

Regina - Bistra voda

Jag vet inte riktigt vad jag ska säga. Jag känner mig besviken, arg och ledsen. Men jag är glad att veta att det finns en person som förstår hur jag känner.

Jag vet inte riktigt hur jag ska förklara helgen. Jag kan ju säga att jag blev väldigt påverkad igår. Jag är glad över att David var med och inte hade druckit något, för det gjorde att jag slapp se mer utav det där. "det där" råkar vara en vän som sitter och nästan har sex med en person jag haft ögonen på i några månader. Jag orkade inte.

Det började bra. Vi kom dit, vi var glada, vi hade alkohol, vi fick sova kvar. Vi drack, vi hade roligt, allt kändes som förr. Allt blev som förr. Vilket betyder att jag mådde psykiskt dåligt senare på kvällen. 

Allt känns så dumt. Jag förstår inte varför det måste vara så här. Jag trodde att allt skulle bli bättre av att få flytta hem.

Jag pratade med David om det där. Tack förresten. Jag tror inte jag sagt det.

När jag mår dåligt så mår jag verkligen dåligt. Då känner jag att jag bara vill dö och livet är inte värt att finnas kvar för. Då tänker jag att jag måste söka hjälp. Men eftersom orken försvinner så skjuter jag upp det till morgondagen hela tiden och sen kommer en dag då jag mår bra och då tänker jag att jag inte behöver hjälp. För så dåligt mår jag väl ändå inte? Sen kan jag tänka att det inte är så illa. Att det finns de som har det värre och som behöver hjälp mer än vad jag behöver. 

Det där tänket kan bli min död en dag. Att jag tänker att det finns de som har det värre. Att jag inte mår tillräckligt dåligt för att söka hjälp. Mår alla dåligt på det här viset ibland? Minst 8 dagar i månaden? Så pass att de vill dö och funderar på självmord på allvar? Eller är jag bland de få människor som känner så?

Jag vet inte hur  jag ska göra med det där. Är det normalt att man känner så här nästintill hälften av tiden eller är det något att söka hjälp för?

Som jag sa, jag mår ju inte dåligt hela tiden. När jag mår dåligt kanske jag söker hjälp men sen när jag kommer in i en bra period så känner jag att jag inte behöver hjälpen och slutar.

Mitt liv känns som ett stort frågetecken. Jag vet inte vart jag ska ta vägen, jag har ingen energi för att göra något och jag har ingen lust med något heller. Jag blir äcklad av mig själv, jag får ångest när jag gjort något jag kan tycka vore dumt eller korkat och jag vill inget annat än att försvinna från den här världen.

Vad hindrar mig? Jo, alla vänner och min familj. Jag vill inte svika dem på det viset.

"Og i meg sjølv eg kjenner dypter av"

Sissel - Vestland, vestland

Väldigt mysig låt!

Hela familjen är här och det känns bra. Det verkar som om de verkligen uppskattar vistelsen här än så länge. Detta gör mig glad och varm i själen eftersom allt här betyder så mycket för mig! Än så länge har vi varit inne i Köping och tittat runt lite grann och nyss var vi ut till Bergstäkten utanför Valskog. Detta verkade högst uppskattat och Kaiser sade att vistelsen bara blir bättre och bättre. Den trodde inte det kunde bli bättre.

Igår åt vi Mitras tomatpaj till sen lunch och den var gudomlig! Senare framåt 8-9 blev det grillat. Jag experimenterade lite och lade lax i aluminiumfolie med kryddor och olivolja. Detta var för pescetarianerna. För mig och Mitra blev det Lövbiff. Även detta var uppskattat av alla.

Nu skall det bli laxpaj från mammas recept. Det kommer säkert bli riktigt gott! Till kvällen blir det Sushi ute i stugan. Den gjorde jag iordning innan frukost. Då blev jag hungrig så jag tog lite yoghurt och müsli.

Det finns en sak som stör mig... Jag saknar Joss. Väldigt mycket. Vi bor 50 meter ifrån varandra, men det känns dumt att ta hit henne när Käsarna är här. Så jag får träffa henne senare. Jag överlever säkert =)

Sen förstår jag inte var all denna saknad kommer ifrån.

Puss <3

"De e härligt men svårt o vått att prata med ett vattenfall"

Dunderklumpen FTW!

Det knackade på min dörr för ett tag sedan. Det var en glad Lina som ville säga hej då. Hon ska iväg tidigt i morgon och hinner inte säga hej då under dagen så hon kom förbi nu.

Vi pratade och fnittrade och gick till källaren under arken där hon har sin soffa och sitt bord. Väldigt fina möbler, gammaldags i lite rokokostil.

"Vi blev kompisar så snabbt. Det sa klick!"

Nu är det sagt att vi skall försöka ses i sommar och vi skall höras ofta =) Lina är en väldigt glad och trevlig tjej! Man kan inte bli annat än glad när man ser henne!

Puss <3

"This is our song and you're my dream"

Clubringer - Sound of my dream

Elin åkte idag. När jag kom in på mitt rum efter att hon åkt började jag gråta. Hur kommer det bli i morgon när jag åker? När det är fler att säga Hej då till?

Jag har packat det mesta. Det är inte så mycket kvar.

Eeh...Jag hittade plastpåsar bakom nedersta lådan i byrån... I en av dem låg ett kvitto med datumet 25e november 2007! Jahapp, tänkte jag då. Och nu håller jag på och städar toaletten utan fönster och där finns det en stor jävla grej vid taket så jag tänkte jag skulle torka av ovanpå den. Först hittar jag en centimeter med damm och sen! Hittar jag en tidning. Först såg det bara ut som en vanlig tidning för sidan som var uppe var det massa roliga historier på. Sen vände jag på tidningen och upptäckte... En NAKEN brud! Jahaaa, porrtidningar på toaletten. Och här har vi bott i 9 månader utan att veta om detta. Jag var tvungen att ringa till Mitra och berätta. Hon skrattade gott och tyckte vi skulle ta med den till Köping. Så den hänger med härifrån!

Jävlar vad tiden har gått, förresten. Klockan är redan 18! Jag har fan hållt igång nästan hela tiden. Och om en timme har jag tvättat klart också. Då är det lite småplock kvar att packa och sen maten och datorn.

Jag är glad att jag inte duschat idag. För då hade jag varit lika smutsig igen. Men jag tänkte jag skulle ta och duscha innan jag ska lägga mig så jag känner mig fräsch då. Sen ska jag försöka gå upp vid 9 i morgon och städa här inne. Torka av, ställa tillbaka möblerna, tvätta golv... Ja, allt sånt. Men tvätta fönstrerna tänker jag inte göra, för det gjorde jag i förra veckan eller när det nu var.

Äsch, puss på er! <3

"Please, take my hands and bring me to the moon"

Det har aldrig hänt förut. Att jag ryggat undan från beröring på det sättet. Jag trodde aldrig det skulle hända. Speciellt inte när det gäller Emil. Jag hade inte tänkt dra mig undan, det bara skedde. 

Förlåt, jag vet inte vad som tog åt mig. Jag blev sårad, men det känns överdrivet nu. Mitt beteende, alltså. Nu känner jag mig bara sorgsen över att jag lämnade er... Utan ett ordentligt hej då.

Ett tag funderade jag över att ställa in hela Köpings-grejen. Men jag gjorde det inte för jag visste att jag skulle komma att ångra mig om jag gjorde det.

"Mayoi komu yo nazo no naka e, Wake up! Destiny's play"

Tetra Fang - Destiny's play 

Meningen betyder (med engelsk översättning): Trapped in the mystery

Hade ju varit bättre om jag haft en bild på Seto Koji som sjunger den här låten, men jag hittade ingen passande. Så det fick bli en av mina favoritskådespelare, Mizushima Hiro. 

Jag kan inte hjälpa det, Japanska dramaserier är bäst! Några utav mina favoriter: Hanazakari no kimitachi e, Zettai Kareshi, Innocent Love, Atashinchi no Danshi och Koizora. Jag hade tänkt skriva en kort resumé på alla, men jag orkar inte. Känns onödigt. Men det är en sak som är lite rolig... Den första serien jag tittade på var Hana Kimi (För kortning för Hanazakari no kimitachi e) och i den spelar Mizushima Hiro en ganska viktig roll. Jag fastnade för honom och sökte på fler serier han medverkat i och fann då Zettai Kareshi. Sen tyckte jag huvudpersonen i Hana Kimi var så bra så jag sökte efter serier hon var med i. Då fann jag Innocent Love. Sen fann jag Atashinchi no Danshi. Det roliga med den är att jag tyckte mig känna igen en utav skådespelarna där. Tro på fan, men det var en annan som var med i Hana Kimi! Aja, sen sökte jag vidare på folk som var med i Atashinchi no Danshi och fann Koizora. Men fan vad tråkigt det här måste vara att läsa. Vi skiter i det här nu.

I morgon är det avslutning. Och klockan börjar dra iväg. Jag kommer vara trött...

Puss <3

"No matter what they tell us, no matter what they do"

Meatloaf - Home by now / No matter what

Underbar låt.

Ja... Mitra till Gotland? Det känns konstigt. Hon är på väg nu, eller båten skulle gå 23 har jag för mig hon sade. Är det verkligen rätt? Aja, till Gotland skall hon i alla fall. För antagningsintervju till en fotokurs. Visst var det så?

Jag blir lite ledsen över att tänka på vad du måste gå igenom för att ta dig dit. En båtresa: det bör väl väcka minnen till liv? Förra båtresan gick ju inget vidare. Men jag hoppas du tog åksjuketabletter så du slipper sjösjuka. 

I morgon är det umgänge med internatarna som gäller. Vi skall göra saker tillsammans och ha roligt. Jag tycker att jag lika bra kan vara med. Det känns ju dumt om jag inte skulle vara det. Jag är ju en del av internatet. Om jag inte kommer skulle ju betyda lite att jag inte bryr mig. Och det är ju fel. För jag bryr mig.

Ibland bryr jag mig för mycket.

Du höll kvar så länge... Jag blev så förvånad. Och när du började släppa ville jag bara hålla kvar.

"Du är den som jag vill ha, vill vara med dig varje dag"

Jag orkade inte med lektionen idag. Det enda vi skulle göra är att rensa i nätverket, alltså ta vara på allt vi vill ha kvar från våran egen server och det har jag redan gjort sedan tidigare. Så jag låg och sov istället. Sen kom Käse-familjen upp vid 10.

Även idag har jag kännt mig lite... Osocial. Typ "Lämna mig ifred. Sluta, ta inte på mig!" 

Som när vi gick till Emil's. Gick arm i arm med Emil en del av vägen dit och under en stor del av tiden kände jag "Ta inte i mig! Sluta, jag klarar inte av det här, jag förtjänar inte att du tar i mig"

Det kändes bra, men det var jobbigt på samma gång. Jag känner mig så splittrad! Jag älskar när du tar i mig, men jag känner att jag inte förtjänar det.

Egentligen borde jag inte skriva om såna här saker. Om hur jag tänker och mår. För jag vet att jag kommer få ångest över det senare. "Varför skrev jag det? Det är så dumt, varför skulle någon vilja veta det där?" är tankar som då snurrar i mitt huvud.

En förklaring?

Mitra skrev en del i sin blogg. Vad kan ni hitta här.

Här är mitt svar på det hon skrev. Kanske är det bra för er andra att läsa det här också. Jag tror det kan förklara lite grann om hur jag tänker och känner om mig själv.

Jag har perioder då jag får för mig att ingen bryr sig. Det är oförklarligt och väldigt jobbigt för mig själv när jag tänker så. Jag har inte så höga tankar om mig själv och vet heller inte hur jag ska kunna ändra på det.  

Hela denna dag har jag känt mig helt tom. Jag har inte haft någon lust att skratta, le eller tala. Det enda jag velat göra är att sitta ensam i mitt rum och släppa ut alla tankar och känslor utan att någon ser. Inget av det positivt.  

Den sista meningen var inte riktad till någon speciell. Det var mer allmänt. Att jag får för mig att ingen bryr sig och att jag inte betyder något (att jag inte betyder något är mitt sätt att se på mig själv) är något som ni inte ska behöva göra något åt. Det är jag som måste ta steget. Det är jag som måste ta itu med det. Det är jag som måste få mig själv att tänka om och ta det sista steget mot bättre mående. Det är jag som måste plocka upp den jävla telefonluren och ringa till Köpings psykologiska mottagning. 

Det är så dumt med mig för ena dagen kan jag vara hur glad som helst och vara väldigt social men nästa dag kan jag sluta mig totalt och nästan vara rädd för mänsklig kontakt. Som idag... Jag ville inte ha mänsklig kontakt, alltså ens snudda vid någon annan människa. Ingen alls. Så har jag aldrig känt förut. Jag brukar i alla fall vilja krama er hej då... Men idag ville jag inte ens det. Och med det sagt så menar jag verkligen inte att det är något fel på er eller att ni gjort något. För det har ni inte.  

Och att jag mår som jag gör, det gör att jag blir arg på mig själv. Att jag inte orkar ta itu med mig själv gör mig också arg. Att jag inte kan säga vad jag tänker och känner gör mig också arg. Allt vore så mycket bättre om jag kunde göra det. Men allt sitter inom mig bakom stängda dörrar.  

Jag förstår inte mig själv och sätter jag tänker på. För egentligen så vet jag att alla bryr sig, men det är som om jag inte vill tro att det kan vara så bra. Där har vi det. Jag skyr mig själv så mycket att jag övertygar mig själv om att folk bara låtsas tycka om mig, för vem kan tycka om mig? Så tänker jag om mig själv. Jag vill inte tynga er med det här, men jag känner att ni behöver en förklaring till vad som finns i mina tankar.

---

Här sitter jag. I ett hörn av mitt rum, helt ensam, avskärmad från omvärlden. Det är så jag vill ha det. Nu. Hela dagen. Kanske flera dagar.

Jag orkar inte säga hej, jag orkar inte säga hej då. Jag orkar inte säga någonting alls. Tomrummet i mig växer till ett stort svart mörker som fyller hela min kropp. Jag känner ingenting. Ingen ilska, ingen glädje, ingen lycka, ingen sorg, ingenting. Det är tomt...

Jag kan inte glädjas åt att det snart är slut. Jag kan inte känna glädje över att det endast är en vecka kvar. Oh, vilken vecka. Vi kan göra en punkt-lista.

• Torsdag: Städa nätverket. Ev. Emils med Käse-familjen på kvälla.
• Fredag: Sista textsamtalet
• Lördag: Slöa och packa
• Söndag: Se ovan
• Måndag: Brännbollsturnering (Jag tänker icke deltaga) och städa skolan
• Tisdag: Utflykt till Mariefred (Man skall medtaga egen matsäck men jag har inget som lämpar sig som matsäck)
• Onsdag: Avslutning
• Torsdag: Packa som en galning
• Fredag: Flytta hem (Mitra följer med i bilen hem)
• Lördag: Andra halvan av Käse-familjen anländer till Köping
  

Hur orkar jag? Jag kan inte glädjas åt något av detta. Varför känner jag inget?

---

Jag kände mig helt okej när jag vaknade. Vad hände?

Sluta låtsas, jag vet att ni inte bryr er.

Skulle kunna ta ett Eurovision-citat men jag orkar inte tänka.

Jag sitter och glor på Eurovision med Emelie, Elsa och Daniel. Det var ett tag sedan jag var social. Känner mig lite off, men inte lika mycket som det brukar vara. Kanske jag är på väg tillbaka?

Eh, jag var väldigt trött efter skolan. Totalt borta och orkade ingenting. Satte på en film och somnade. Inte helt fel. Sov någon timma och sen gick jag ut och satte mig här i tv-rummet!

Våran film ligger ute på hemsidan nu, förresten. www.jakan.nu/magasinrepo

Nä, det får räcka för idag.

Puss <3

"All min rädsla försvann när du sakta tog min hand"

Jag kom precis på att jag kanske inte kommer vara så fattig som jag trodde. Jag får ju tillbaka ett par tusen på skatten. Det är i alla fall något.

"The dreams in which I'm dying are the best I've ever had"

... Jag vet inte riktigt vad jag tänkte skriva. Men något kommer jag säkert på.

Min Poodie (Tatuering) mår bra. Ja, om jag skriver Poodie så menar jag tatueringen. För framtida tillfällen.

Eh, det är ganska varmt i mitt rum. 

På söndag är det obligatorisk närvaro i skolan. Folkhögskolans dag/öppet hus. Drygt värre... Aja, men det är 13-16 så man måste ju inte gå upp tidigt i alla fall. DET känns bra om inte annat.

Meh, kommer inte på något att skriva så det blir ett kort inlägg idag. Eller!

Jag kan inte minnas om jag uppdaterat er om psykiatri-saken... De här i Järfälla kan inte ta emot mig för att det är så kort tid kvar. Dumt.

Oh! När vi ändå håller på... Jag kommer vara fruktansvärt fattig i sommar. Jag kommer för fan inte kunna roa mig! Min syster berättade att jag endast kommer jobba andra semesterperioden. Alltså, slutet på sommaren. Jag får typ 1800 i slutet på denna månad och det ska jag klara mig på tills jag får lön i augusti! Det är ju inte så roligt, precis. Hade jag fått veta det tidigare hade jag kunnat vänta med tatueringen och sparat de pengarna inför sommaren. Men, nej då. Jag fick veta det dagen efter att tatueringen blev gjord.

Nu känner jag mig inte lika pepp på någonting längre.. Kände mig lite pepp för ett tag sedan, men när man kommer att tänka på saker som går dåligt så... Då försvinner det. Aja, det är fredag och jag är lite halvfattig, eller väldigt fattig om man tänker att jag inte kommer ha pengar till sommaren.

Puss <3

"There's not a star in heaven that we can't reach"

Klart jag är nöjd nu när jag har tatuerat mig!

Det gjorde ont som fan, men jag är nöjd med resultatet! Tack för att du var med hela vägen, Kaiser =)

Filmen är klar också! Även det känns bra, men jag är lite nervös över morgondagen då vi skall visa upp den för hela klassen och tre lärare. Men det går säkert bra.

Puss <3

"I think I saw you cry. The moment I saw you cry"

Vad tänkte du? Vilka tankar snurrade i ditt huvud när du såg mig gråta? 

Jag ringde till Järfälla Upplands-bro psykiatriska mottagning idag. Telefontiden skulle börja vid 10, men! Från 10-10.30 var det bara en röst som sade: Välkommen till rådgivning-nyanmälan på Järfälla Upplandsbro psykiatriska mottagning. Våra telefontider är 10 till 12 varje vardag. Välkommen åter.

Det tog tid, men jag fick tag på dem till slut. Hon frågade mig en massa saker. Om jag hade matlust, om jag kunde sova, om jag försökt ta livet av mig... Det blev lite så här: Nej, de senaste dagarna har jag inte haft någon aptit. Njaa, ofta har jag svårt att somna men när jag somnat kan jag sova hur länge som helst. Mja, jag har försökt ta livet av mig.

Hon frågade om jag hade några vänner också... "Jag har många vänner. Och jag vet att de bryr sig om mig. Jag har några i klassen också." Jag tänkte speciellt på en då. Emil. Du är den enda jag verkligen pratat om detta med. Jag vet inte varför det blivit så, men det känns bra att du finns.

Det känns bra att jag har alla som jag faktiskt har. Alla tillför något.

Jag kom att tänka på en sak... Om inte Emma tagit upp det här med att hon och andra i klassen läst min blogg så hade jag nog aldrig försökt ta kontakt med psykiatrin. Tack Emma. Du öppnade mina ögon.

Det kan räcka med så lite. Bara några meningar kan få en person att förstå så mycket.

Nu ska jag bara vänta på att de ska ringa från psykiatrin. Hon sade att hon och överläkaren går igenom nyanmälningar varje dag och att de skulle höra av sig till mig. Antingen med ett meddelande eller så ringer de. Eftersom jag flyttar till Köping om 2,5 veckor så hinner vi inte med så mycket, men hon sade att vi kanske hinner med en träff. Har jag tur kanske det hinner bli två. Om jag känner för det får jag ta kontakt med Köpings psykiatri sedan när jag flyttat tillbaka.

Om jag hade blivit vidareslussad idag igen så vet jag inte om jag hade orkat längre... Då hade jag nog släppt allt och struntat i det. Om hon ringer och säger att de inte kan ta emot mig för att det är så kort tid så kommer jag inte heller orka. Tror jag inte i alla fall... Förbered er på att ta hand om mig i fall det skulle bli så. Jag vet inte vad som kommer hända... Ingen vet.

I morgon händer det! Klockan tre lämnar vi Jakan för att åka till Karlberg. Där, på Swahili Bob's, skall min första tatuering göras. Det känns bra =)

Puss <3

"But you see, it's not me, it's not my family"

The Cranberries - Zombie

Fredagen var underbar, förresten. Kvart i nio gick jag från internatet och kvart över tolv på natten gick jag åter igen in på internatet. Så 15 timmar var jag borta. Vi var på Gröna Lund från öppning till stängning.

I torsdags ringde jag ju till Jakobsbergs Vårdcentral som ligger vid Sjukhuset här. Jag ringde angående min depression. De skickade mig till Danderyds sjukhus eller St Görans. Jag ringde till Danderyd idag och pratade med dem. Men de sa åt mig att ringa till St Görans eller Vårdguiden (sistnämda för att fråga vart jag skulle vända mig). Jag gick in och tittade på St Görans hemsida och ser att de inte har någon Psykologisk mottagning! De har inga psykologer, på deras hemsida står ingenting om Depression, så varför i helvete ska jag ringa dit?! 

Ja, efter att jag pratat med Danderyd började jag gråta. Jag satt i Studion strax innan lunchen var över. Efter några minuter kom Emil ner och ja... Då blev han en av de få personer som faktiskt sett mig gråta sådär. Jobbigt värre så skulle Holger komma ned och titta på det vi fått ihop av filmen. Men jag orkade inte så jag satt kvar i "mellanrummet" kan man säga. Under tiden de tittade på filmen ringde jag till Vårdguiden. Hon kollade upp vart jag skulle vända mig och gav mig två nummer. Till Järfälla Upplands-bro Psykiatriska mottagning och Karolinska sjukhuset. Jag ringde det första. Dumt... De har bara telefontid för ickepatienter mellan 10 och 12. Klockan var efter 13. Fy fan vad deprimerande. Men jag ska ringa dit i morgon.

Det dumma i det här är att Järfälla Upplands-bro's psykiatriska mottagning ligger i Jakobsbergs sjukhus dit jag ringde från första början! Men de skickade mig vidare till något annat ställe... Så jag har blivit skickad i en cirkel. Jag blir så jävla trött! Ska det verkligen vara så här?! Fattar dem inte att det tar jävligt mycket på psyket att bli skickad mellan flera olika ställen?! Är det meningen att man ska känna förtroende för den svenska sjukvården när de skickar en fram och tillbaka? Såna saker kan faktiskt orsaka depression eller förvärra för att man känner att ens ärende inte är tillräckligt viktigt. Det handlar för i helvete om mitt liv! VILL dem att jag ska ta livet av mig? Är världen emot mig?

Fuck you, jag tänker leva. Det blir inget fika för mig i morgon, jag ska ringa ett samtal. Trettio stycken om så krävs.

"Jag kommer finnas här för dig när du ringt och har fått din tid i handen. För jag bryr mig om dig"

Tack. Du är ovärderlig.

"O fortuna velut luna statu variabilis"

Carl Orffs berömda Oh Fortuna

Nu har jag hört Carmina Burana live för andra gången i mitt liv. Det var så mäktigt och häftigt!

Jag blir kvar i Västerås en natt till. Jag ska ta tåget som går 7,22 i morgon bitti. Lasse skall köra mig till stationen innan han åker till jobbet. Det är snällt =)

Gårdagen var trevlig och mysig. Nya kläder fick jag också. Mormor tog med kläderna som Emma och jag beställt. Niiice!

Jag har inte ringt till Danderyd än, men jag tänker jag kunde göra det i morgon när jag sitter på tåget till Jakobsberg. Det är väl inte fel? Kan ju gå...

Nej, nu ska jag fråga min moster om hon vill spela kort med mig =)
Puss <3

"Ia bessonnaia, belaia ptitsa, Ia nad gorodom serym letaiu"

Via Gra - Bomba

Emma i klassen kom ned till studion här på eftermiddagen och ville tala med mig. Hon berättade att hon och några andra i klassen läst min blogg och blivit oroliga. 

"Du kanske kan få andra tabletter istället för de du gick upp i vikt av"

För min egen skull så var det bra att hon tog upp det med mig. Det gjorde att jag och Emil talade om det en bra stund efteråt och han övertygade mig om att ringa till vårdcentralen här i Jakobsberg. Det har jag nu gjort. Jag fick lämna personnummer och telefonnummer. De skall ringa upp mig.

"Jag vågar knappt lämna dig ensam efter skolan"

"Jag tänker på dig hela tiden och är orolig för dig"

Hur många har jag oroat med min blogg, egentligen? Nu får det vara slut. Ska bara vänta på mitt lilla samtal så ska vi se att det ordnar sig i slutändan.

--------

Hon ringde. Men skickade mig vidare till Danderyds sjukhus där de har en psykiatrisk akutmottagning. Yaaay, tråkigt bara att min energi, ork och lust försvann totalt med de orden. Jag hade ingen lust att sitta i telefonkö... Då kommer jag inte ha några pengar kvar. Men jag ska försöka ringa i morgon eller lite senare. Så vitt jag förstod det så har de telefontider dygnet runt, eller något.

"I chime in with a "Haven't you people ever heard of closing the god damn door?!" "

Panic at the Disco - I write sins not tragedies

Vi har kommit jättelångt med filmen! Det är sjukt. Vi började i måndags, men det enda vi hann med var att lägga in allt material på datorn. Tisdagen spenderades med att se igenom delar och påbörja arbetet. Efter denna dag vet vi precis vad vi ska ha med och hur det skall läggas upp. Väldigt mycket har hunnits med idag.

"You a born ganja man and yuh a no coke head"

Notch - Nuttin nuh go so

Jag kom att tänka på de många försommarnätter jag spenderade i parken utanför huset i Köping där jag bodde i 6 månader. Många kvällar när jag inte kunde sova, tog jag min mp3 och gick ut i parken. Där satt jag på en bänk eller bara gick runt. Jag lyssnade mycket på Notch under de nätterna och dansade ensam i mörkret vid lusthuset. Bilden på min blogg är tagen under en av de nätterna. 

Jag kom på mig själv med att längta tillbaka till parken. Där kunde jag känna frid. Ingen störde mig. Det var bara jag, ån och ankorna. Det var så skönt att kunna gå ut och känna den friska luften och andas in nattens härliga dofter. Daggen och blommorna. Jag måste dit i sommar. Någon gång. Kanske jag kommer vilja åka dit redan första veckan efter att jag flyttat hem. Det är klart jag ska dit då! Jag måste visa ett av mina favoritställen för Käsarna.

"Legalegalización ¡CANNABIS! de calidad y barato!"

Ska P - Cannabis

Jag vill fortfarande försvinna, men orken att göra något åt det är totalt borta. Det gör fortfarande ont efter gårdagen. Det kommer ta tid att läka.

Ett hopp från hög höjd har under hela dagen funnits i mina tankar. Det finns fortfarande kvar. Hur svårt kan det vara? Öppna fönstret och slänga sig ut. Jag bor högt upp, det är så lätt.

Det är så dumt. Att skriva detta här av alla ställen. Jag är ju så jävla dum i huvudet...

Jag försöker intala mig själv att folk faktiskt bryr sig... Men något tar emot. Det är som om jag inte kan tro på att någon bryr sig om mig. Det är inte alltid jag känner så, bara väldigt ofta. Vad är det för fel på mig?!

Jag vill inte känna så här, jag vill inte ha en önskan att dö hela tiden! Jag vet inte varför jag har det heller. Det går inte att förklara. Vad var det Thorell sade? "Det kan hända att du kommer behöva äta tabletterna en gång till."

Jag vill inte äta de där jävla tabletterna igen! Seriöst, de gjorde så jag gick upp 20 kilo! Jag har bara lyckats gå ned 12 av de kilona än så länge... Och det är tack vare att jag flyttade hit och blev stressad och slutade småäta och därefter knappt åt alls, annat än i skolan alltså. Det var ett år sedan jag slutade med tabletterna... Det är ingenting! Jag var fri i 8 månader, ungefär.

Vad fan har jag i den här världen att göra?

Jag kände mig off hela dagen. Smärtan störde mig hela tiden och jag kunde inte slappna av. Ett under att jag lyckades koncentrera mig på lektionen.

Jag vill att det ska ta slut, men det kommer aldrig göra det.

"Min själ vill iväg här ifrån, En fånge länge nog, ska världen vara så?"

Fronda - Ett rop på hjälp

Jag vet inte vad som händer. Jag vet inte vad jag tänker. Jag vet inte varför jag tänker som jag gör!

"Jag måste göra det för att bevisa för mig själv att jag inte är svag eller feg"

"Det är nu eller aldrig"

Om jag håller de orden blir det aldrig. Men jag kommer inte hålla de orden. Det kommer fler gånger. Jag måste bara samla mer mod och styrka för att våga ta det sista steget utför kanten.

Jag hade det nästan. Lite hårdare, lite djupare, lite mer så hade det varit slut. Jag hade viljan, jag kände den ända in i själen! I djupet av mitt hjärta ville och vill jag dö! Men modet är för tillfället borta...

"The dream isn't over yet, though I often say I can't forget"

Nu kommer jag inte ens ihåg vad jag skulle skriva. DET är ju ganska dumt.

Det känns bra att vara tillbaka i Sverige men jag vill till Köping. Eller Valskog. Men på lördag får jag åtminstone åka till Västerås. Carmina Burana om en vecka! DET är inte fel. Dock så har jag redan sett dem men man kan aldrig se dem för många gånger! Musiken är ju bara för mäktig.

Igår vad Käsarna till Kungsträdgården och tittade på de japanska körsbärsträden. Meningen var att vi skulle lämna in engångskamerorna till framkallning men affären var stängd. Så det får bli en annan gång. Men jag har ju åtminstone SL-kort fram tills jag flyttar hem! Fatta, om fyra veckor bor jag åter igen i Valskog! Det känns bara för bra. 

Internet här krånglar väldigt mycket. Jag vet inte varför, men det stänger ner sig hela tiden. Jag är uppkopplad till nätverket hela tiden, men internet försvinner.

Oj, jag måste ner till tvättstugan nu! Tur att jag kom på det.

-------------------

Städaren sade att torktumlaren läcker ut damm i hela källaren. Hur kul är det för oss som bor här och för alla som använder omklädningsrummen?

--

Jag är riktigt stolt över att vi tog oss igenom veckan i Tallinn och att vi fick ihop massor med material. Nu väntar bara massor med klippning och redigering.

Puss <3

"Jag vill tro att det är nåt som bara händer här"

Vapnet - Thoméegränd

Just nu sitter jag ensam i hotellrummet, eller våran lilla lägenhet. Vi har ju tur som fick två rum med en dörr emellan. 

Det är ganska skönt att vara själv just nu. Jag har inte fått vara ensam på flera dagar. Jag kräver ensamhet. Det är viktigt för att jag ska orka. Jag tror det var en undermedveten anledning till att jag inte ville följa med ut och åka spårvagn och filma nu.

Jag orkar inte skriva allt som hänt nu, men det kommer någon gång. Jag kan ju säga att det inte varit den bästa resan jag haft. Det har varit väldigt mycket fel. Vi har inte mått bra och på båten hit blev det lite gräl, tråkigt nog. Detta resulterade i att Kaiser inte ser mig, Emil eller Mitra, utan bara demoner. Inte för att Den vill det. Det bara är så. Men Den sade att det går över, att Den kommer se oss om några dagar igen.

I morgon ska vi åka hem. Det känns så sjukt skönt. De pengar jag har kvar skall jag spendera på båten. Alkohol på båten. Men men... Vi får se hur jag gör. Jag har pengar kvar så jag överlever i alla fall. över trehundra på kortet, typ hundra kronor löst och några hundra kroon löst. Det är inga problem. Och jag behöver inte äta lika ofta som Mitra och Emil som tur är. Tråigt nog höll de på att få allderles för lågt blodsockervärde igår och de mådde inte bra alls. Vi har ätit för lite i några dagar. Men idag har vi ätit som FAN! Bra det. En liter Estländsk vodka har vi också.

Jag kan inte sluta lyssna på låten. Den är grymt bra. Det är bara att erkänna.

Under gårdagen och dagen har vi laddat ned Lilja 4-ever och den skall vi se ikväll. Det känns bra. Passande eftersom vi är här i Tallin och har Ghetto-områden precis runt hörnet. Eller... Hotellet är omgivet av Ghetto. Det är sönderfallna byggnader överallt här. Och med tanke på att en stor del av befolkningen är ryssan och filmen är rysk så är det ju extremt mycket mer passande.

Jag tror jag har ett ganska bra immunförsvar ändå. Jag har kännt mig krasslig ganska länge och sprungit runt med för lite kläder och grejer, men ändå har det inte brytit ut. Det har varit på väg flera gånger, men jag har lyckats undvika skiten.

Eh, ja. Det här landet är bara skit. Jag ska aldrig åka hit mer. Om det inte bara är över dagen förstås. Kryssning alltså, utan att sova på hotell här. Det går inte. Då ska jag nog stanna på båten hela tiden och sova när vi är i land. Det låter som en bra idé.

Nej, jag orkar inte mer.

Jag vill bara hem till Sverige nu.

Puss <3

"Kusotarena nyuusu ga toori sugite kimi wa kotoba wo nakusu"

Jag vaknade i morse med solen lysandes på mig. Jag var svettig, trött och hade extrem mensvärk. En sådan värk har jag aldrig haft förut. Efter att ha varit vaken någon timma gjorde det ännu mer ont och jag var även illamående. Det var verkligne inte roligt.

Jag tog mig upp ut sängen och gick ut för att fylla en fryspåse med varmvatten att lägga på magen. Kvällen innan hjälpte det, men inte i morse... Det gjorde för ont, det var för extremt för att det skulle hjälpa. Jag svalde ned en tablett och låg och kurade ihop mig i väntan på att den skulle börja hjälpa. Jag var även tvungen att öppna fönstret för att det var så jävla varmt i mitt rum! JAg svettades som fan och det kändes som om jag hade feber, men så var inte fallet.

Till sist gick värken över och jag kunde ducha och tvätta som vanligt. Packat har jag också gjort nu så nästan allt är klart! Nu skall jag bara vänta på att Putti ( Mitra) hör av sig så jag kan åka till centralen och möta upp henne! =D

Nä, nu ska jag chatta med David =)

Puss <3

"Shounen yo, kiitekure, Ningen nanta taishita mon ja nai sa"

En glad nyhet: Min kropp fungerar normalt igen.

En dålig nyhet: På grund av det känner jag mig totalt off och humöret går väldigt mycket upp och ner.

Ja, jag har fått mens igen. Och jag hatar det.

Den försvann i september-oktober någon gång. Sen var den borta fram till strax efter jul. Då kom den tillbaka. Men sen försvann den igen för att låta sig komma ett par dagar i mars. Det var nästan ingenting. Men nu... Nu känns det verkligen. Jag vet inte om det bara är något som kommer hålla på typ två dagar som senast eller om det faktiskt kommer bli som det var förr. Only time can tell.

Jag var glad i morse. Egentligen har jag väl varit glad typ hela dagen. Det började vända så smått vid lunch när jag märkte det. När jag kom 'hem' hände något... Jag blev osocial och stängde in mig på mitt rum. Gick endast ut ett par gånger för att fylla plastpåse med varmt vatten att lägga på magen två gånger. Sen har jag stannat inne. Varför? Det är så jävla mycket folk här. Jag klarar inte av det.

Åsa fyller 20 idag och Line fyllde 26 igår. Så det är fest. Med mycket människor. För mycket för att jag ska våga gå ut. Jag gick ut en kort stund för att gå på toa för ett tag sedan. Jag tvekade en bra stund vid dörren. Flera gånger gick jag fram och tillbaka mellan dörr och säng. Tveksam till om jag skulle våga ta steget ut och riskera att bli stoppad av någon jag känner. Till sist vågade jag mig ut och gick snabbt till toaletten. Knappt innan jag hunnit stänga dörren känner jag paniken komma krypandes. Jag var nära på att börja gråta och högg tag i handfatet för att hålla mig uppe. När jag sedan skulle ut igen... Då var det än värre. Det stod folk vid skostället och det stod någon vid diskbänken. Det var bara att försöka gå lugnt och koncentrera mig på dörren. När jag väl kommit in blev det samma visa som inne på toaletten... Paniken kom tillbaka i dubbel styrka... Jag klarar inte av det här.

Men så är det när jag har mens. Jag blir väldigt ofta osocial.

Min mens har också en förmåga att komma på de sämsta valda tillfällena. Första mensen fick jag natten till julavslutningen i sjuan. Jag tror jag skulle vara med i juluppträdandet också... 

Mensen har kommit på andra illa valda tidpunkter i mitt liv också. Som när jag skulle på festival för första gången i mitt liv. Det var Kaktus-festivalen som det året hölls i Köping. Det är en väldigt liten festival. Men då hade jag tur och fick tabletter av mamma som skulle minska mensen. Men det var ändå inte kul... 

Väldigt ofta när jag skulle umgås med Thomas kom mensen också... Jag förstår inte. Världen är emot mig. Det är meningen att det inte ska hända. Så är det bara... Alltid är det något.

Sen nu... När det är fest på internatet och vi åker till Tallin (Thai-Linn) på söndag. Det är verkligen inte roligt.

Nu blev det en liten paus från skrivandet. Lina knackade på dörren och frågade om jag ville komma ut och undrade hur det var med mig. Det känns bra att hon verkar bry sig och tänka lite på mig då resten av människorna ignorerat mig. Åsa knackade i för sig på tidigare och frågade om jag ville med ner för att dricka bål och äta tårta. Jag har sagt nej båda gångerna. Jag har verkligen inte kännt för det.

Hur kommer det bli i Tallin? Kommer jag bli sur och osocial?

Jag vill verkligen vara glad och ha roligt! Jag hoppas jag kommer kunna ha det... Men med de där borde det komma en och annan rolig stund. 

"We are Fighting Dreamers Takami wo mezashite"

Jag kände mig verkligen hemma i tisdags. Som om jag var tillbaka till den tiden innan det värsta började. Innan det blev alltför allvarligt. Jag kände mig fri, lycklig och älskad över allt. Det var härligt.

Hur är det nu i efterhand? Vad var det för er? Och du... Varför fortsatte du på vårat spår när du kunde ha lämnat det där? Hämnd? Lust? En vilja att undersöka mer? Eller något djupare? Varför fick du mig att känna så?

Konstiga frågor som ingen förstår. Inte ens jag förstår dem fullt ut. Svaren är omöjliga att få tag på. Eller nej... Det är de inte. Jag är bara för rädd för att ställa dem... Tänk om det förstör något? Men... Tänk om det gör motsatsen? Gör att starkare? Binder samman... Förstärker... Sätter ihop... Gör till Ett.

Jag förstår inte vad det är jag vill uppnå.

I morgon är det påskmiddag med släkten. Egentligen vill jag vara någon annanstans.

And those soft lips touched mine, again and again

Those beautiful hands caressed my skin, gently

Those wonderful eyes looked at me with burning passion

Your ears heard my desire

I feel ashamed...

Hur gick det till?

"Var ska vi sova inatt - jag har en säng om står tom"

Gårdagen var underbar! Tack Simon, Joss, Pauline, Hampus och Micke! Det var otroligt trevligt. Jag har ganska många blåmärken. En fin liten rad ovanför höger tutte, ett fint litet vid vänser tutte, ett på insidan av överarmen, ett vid knät, ett längre ner på samma ben, nån på magen och lite på halsen som knappt syns men gör förbannat ont. Shit vilken kväll!

Det var en sån fest vi hade mycket förr i tiden. Alla hånglar med alla, taffsande hit och dit och mycket alkohol! Vi var bara sex personer men det var riktigt lagom tycker jag. Vi var ett bra gäng! Tråkigt att Joss och Pauen åkte hem bara...

Emmas lilla dator är dryg att skriva på så det blir mer senare när jag har en riktig dator.
Puss <3<3

"Aint nobody's business what I'm doing with my life"

Alice in videoland - Radiosong

Idag var bättre än igår, men det kändes spänt. Det kan hända att det bara är jag som tycker det kändes så. Egentligen är det inget på tok, så vitt jag vet, men det kändes ändå spänt.

I morgon åker jag hem, alltså. Pappa skulle åka till Stockholm ikväll för att han ska jobba i Kista i morgon. När han slutar så åker han förbi och hämtar upp mig. Skönt, slippa åka tåg utan platsbiljett.

Jag funderar på att ta med mig min blomma och placera den i mammas vård tills dess att skolan slutar. Jag är rädd att den skall dö över lovet nu. Dessutom är jag bara här en vecka och sen drar vi till Tallin. Den kommer vara så oerhört ledsen på mig då... Så hos mamma får det bli. Min lilla Azalea!

På tal om henne så behöver hon vatten. Min Azalea alltså. Hon ser lite hängig ut. Bäst att slänga på lite vatten.

Jepp, magasinet är så gott som klart. Det enda som är nu är utskrivning i morgon, sedan är allt kirrat! Jag skall se till så jag får med mig ett par ex så jag kan visa vad vi hållit på med de senaste veckorna och vad vi lärt oss under den här tiden på Jakan.

Oh! Jag får inte glömma att lösa ut de tre Väst Sahara-kamerorna i morgon. Min fader erbjöd sig att göra rent dem hela gratis på jobbet! De gör rent just sådana kameror på en avdelning där. Bengt blev jätteglad när jag sade det till honom, att pappa kunde göra det gratis. Det värmde i hjärtat =) Så i morgon får jag med mig tre stycken Canon-kameror fulla med sand.

Hmm... Jag ska ner och hämta tvätten nu, tror jag.

Tjao!

Puzziiiie!

"There's a song that's inside my soul"

Jag förstår verkligen inte. Det gör jag inte.

Just nu vill jag bara hem till Köping. Jag ser verkligen inte fram emot morgondagen. Men jag tänker gå ner så jag är där runt tjugo i. Se till så jag får en dator. Sedan skall jag göra klart allt jag skall göra. När jag fått klartecken går jag därifrån. Svårare än så är det inte. Är klockan två då, so what? Är klockan 11.30, I don't care. Jag går i vilket fall som helst.

Mm, hur fan ska jag ta mig upp i morgon?! Inge batteri på mobilen, what so ever, och jag vägrar vakna upp till min jävla illalåtande väckarklocka!

I feel left out... 

Det känns som om min kropp håller på och faller samman. Det känns även som om jag kommer falla tillbaka i depressionens mörka djup... Jag vill verkligen inte, men jag kan inte göra så mycket åt det.

Saker händer hela tiden som gör att jag tänker. Tänker, tänker och tänker...

It's all I can do

Think

About everything

Everyone

Most of all I think about death in all it's shapes.

Det blir nog en ny omgång idag i alla fall. De senaste har knappt läkt.

Dumt...

"Never again will I be dishonored"

Jag åker hem på fredag istället.

"God how I wish that you were dead"

Jag orkar inte.

Dagen började bra, som de flesta dagar. Enda felet var att batteriet i min mobil nästan var slut (Den sade låg batterinivå). Jag tänkte börja leta efter laddaren när jag kom på att jag glömt skiten i Köping...

Fram till efter lunch är allt prima. Sen vet jag inte vad som hände... Mitt humör vände totalt. Sen gick det fram och tillbaka ett tag. Vid 15-snåret och därefter var jag fruktansvärt irriterad. Jag vet inte varför jag var det, men det blev då FAN inte bättre av att folk höll på och gnällde!

Ena stunden är rött jättebra till innehållssidan, andra stunden ska det inte vara rött, nej då är det mycket snyggare med blått eller grönt! Grejen är att det känns som om det bara är jag som hållit på med innehållssidan och framsidan (Jag vet att det inte är så). On top of it så hade jag FYRA andra sidor att layouta i tidningen. Men då kommer "Nej citattecknet är för stort" "Sluttecknet måste sitta direkt efter texten" bla bla bla...

Förlåt, men jag tycker faktiskt att ni borde ha märkt att jag var på dåligt humör. Men nej, då kommer det här med "Nu är det krig" och fan vet allt vad ni sade.

Jag tycker väldigt mycket om er, men ska ni hålla på så där så tröttnar jag.

Ni säger att ni setat med det där hela dagen och krånglat och ändrat en massa med era layouter... Vad tror ni inte vi hade gjort då?

Tänk lite. Det finns fler som har känslor.

Nu kanske ni tycker att jag överreagerar, och kanske gör jag det. Men jag orkar fan inte bry mig.

Jag är glad att det snart är lov... Slippa all jävla skit här. Ta mig hem till köping! Jag tror jag åker på fredag istället för lördag...

Bara för att...

Föregående inlägg var över 4000 tecken långt. Längre än flera av mina reportage jag skrivit.

"Nejikomu sa saigo ni sashihiki zero sa sou dayo"

Jag känner mig dålig på att skriva... Glömmer bort det hela tiden.

Det kändes skönt att komma hem i lördags, även om det vara var ett dygn. Jag fick träffa Vickan en sväng också för att ta kort på henne till reportaget för magasinet. Det blev riktigt fina kort! Riktigt nöjd blev jag med ett kort. Man ser halva Vickan utefter ena kanten och sen är det bara vägg. Fin fin.

Jag redigerar Mitras text och fotoreportage. Fotoreportaget är nästan klart. Endast rubrik och ingress som fattas. På textreportaget fattas ingressen och sen är det mest finputsning som skall göras. Jag har lite småproblem med den, men det skall nog gå bra skall vi se. Skall klura lite på det i morgon. Har ju även hela torsdagen på mig så det är inga problem. Bör vara klart innan morgondagen är slut. Är det så så tänker jag ta sovmorgon på torsdag. Jag tänker då fan inte gå ner till 9 bara för att sitta där och titta när alla layoutar det sista på sina sidor. Nej, då sover jag fram till 9 och gör iordning mig och går ner när jag är klar. 

Det känns som om det är lite oklarheter med instruktionerna... vi skrev in alla instruktioner om magasinet på första sidan i mallen, men ändå glömde vi vissa saker. Sen blev det lite krångel när folk skulle börja layouta för de öppnade bara mall-filen rakt av. De skulle öppna InDesign först, gå in på arkiv, öppna och klicka sig in på tidnings-servern för att sedan gå in på magasinsmappen och klicka EN gång på filen mall.indd. Sedan går det att välja om man vill öppna filen som original, kopia eller något mer som jag aldrig minns... De alternativen finns längst ner i öppningsrutan. De skulle markera alternativet Kopia och sedan öppna den. Jag fick förklara det där flera gånger...

Ibland är det lite drygt att vara bland de bästa.

Det låter lite som om jag skryter, och det kanske jag gör också. Men jag är ganska säker på att jag är bland de bästa i klassen på InDesign. Emil och Putti (Mutti, Mirta, Mitskit, Shanti, Muttan, Spiggis, Mitra, mf.) är ju också bland de bästa på att hitta och veta alla verktyg mm i programmet. Hur det är med allas vår Kaiser vet jag inte riktigt. Sen är det några i klassen jag inte har någon större koll på också... Som Annika och Ia. Jag vet inte riktigt hur mycket de kan.

Möh, jag kanske inte ska skriva alltför mycket nu. Jag måste väl sova egentligen. Sovit ganska konstigt de senaste veckorna. Jag har absolut ingen som helst lust att sova, utan vill bara ligga vaken hela nätterna och glo på Anime. Detta resulterar i att jag är vaken till efter 12 jämt och till efter 1 väldigt ofta. Ibland även till efter 2-3. Ganska dumt... Jag var ju duktig ett par veckor där när jag först skaffade mentala avslappningen och insomningprogrammet... Sen fick jag bara lust att vara vaken länge.

Jag har inte lika svårt för att somna nu som jag hade förut, men jag har verkligen ingen lust att sova. Jag borde börja trötta ut mig på eftermiddagarna-framåt kvällarna- för att bli trött tidigare.

Jag drömde något konstigt i morse... Det var något med Emil och den här... Jag vet inte riktigt vilket ord jag ska använda... Men jag kan väl säga handikappade... Ja, något med Emil och den här handikappade killen från skrivarlinjen. Väldigt konstigt... Jag förstår ingenting. Det var liksom Emil, men ibland så förvandlades han till den här andra skrivarkillen. Jag kommer inte ihåg så mycket... Bara att det var Emil, han den andra och ett badhus av något slag. Jag vill så gärna minnas vad det var, men det gör jag inte... Undrar om jag skall sätta klockan på strax före 7 i morgon, vakna, ställa om till 8 för att sedan somna om och se om jag drömmer något då igen. Kan vara intressant.

Jag borde börja med den där grejen igen... Någon typ av meditation kan man kalla det. Intala sig själv att vakna efter varje dröm under natten och när man gör det, skriva upp i ett speciellt block. Jag har aldrig lyckats med det, men jag försökte inte så länge. Får jag inget resultat brukar jag tröttna ganska snabbt. Det är så med väldigt mycket.

det påminner mig om att jag inte målat så mycket sedan jag slutade gymnasiet. Jag borde börja med det igen. Kanske kan jag fortsätta med målningen jag började med runt jul. Jag kan jobba lite med den under påsklovet.

Aja, vi får se hur det blir med det.

Nu ska jag sova!

Puss på er <3

PS. Låten är Asian Kung-Fu generation - Haruka Kanata