Jag vill fortfarande försvinna, men orken att göra något åt det är totalt borta. Det gör fortfarande ont efter gårdagen. Det kommer ta tid att läka.
Ett hopp från hög höjd har under hela dagen funnits i mina tankar. Det finns fortfarande kvar. Hur svårt kan det vara? Öppna fönstret och slänga sig ut. Jag bor högt upp, det är så lätt.
Det är så dumt. Att skriva detta här av alla ställen. Jag är ju så jävla dum i huvudet...
Jag försöker intala mig själv att folk faktiskt bryr sig... Men något tar emot. Det är som om jag inte kan tro på att någon bryr sig om mig. Det är inte alltid jag känner så, bara väldigt ofta. Vad är det för fel på mig?!
Jag vill inte känna så här, jag vill inte ha en önskan att dö hela tiden! Jag vet inte varför jag har det heller. Det går inte att förklara. Vad var det Thorell sade? "Det kan hända att du kommer behöva äta tabletterna en gång till."
Jag vill inte äta de där jävla tabletterna igen! Seriöst, de gjorde så jag gick upp 20 kilo! Jag har bara lyckats gå ned 12 av de kilona än så länge... Och det är tack vare att jag flyttade hit och blev stressad och slutade småäta och därefter knappt åt alls, annat än i skolan alltså. Det var ett år sedan jag slutade med tabletterna... Det är ingenting! Jag var fri i 8 månader, ungefär.
Vad fan har jag i den här världen att göra?
Jag kände mig off hela dagen. Smärtan störde mig hela tiden och jag kunde inte slappna av. Ett under att jag lyckades koncentrera mig på lektionen.
Jag vill att det ska ta slut, men det kommer aldrig göra det.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar