Det är slut. Kan man säga så? Jag menar, det var ju inte så mycket emellan oss. Men han har praktiskt taget sagt upp bekantskapen. tagit bort sin facebook, tagit bort mig från skype, LoL och jag vet inte om han har kvar mitt nummer. han blev nog svartsjuk. Vill ha sina leksaker ifred. Vill inte dela med sig.
Jag saknar honom. Jag har gråtit flera gånger denna vecka på grund av det. Jag vet att jag inte borde gråta, att det inte finns någon anledning. Men jag saknar honom. Jag kan inte låta bli att tänka på de dagarna han var här. Han var så underbar då. Fan...
Tanken är att jag ska ner till Skåne i sommar och träffa alla. jag tror inte jagkommer klara av att träffa honom utan att bli ledsen. Utan att allt vaknar till liv igen och jag mår kasst i flera månader efteråt. det kommer bara inte gå... Det finns för mycket fortfarande inom mig. Jag försöker glömma allt, men det är så svårt. Jag har andra jag pratar med och som jag trivs att prata med och som jag vill träffa på samma sätt som jag och han träffades... Men kommer det räcka?
Jag är rädd och orolig. tänk om det bara slutar med att jag sårar mig själv och halva skåne?
