"Oh, gode Gud om du nu finns så kom och hjälp oss nu"

Om du nu finns

Jag har blivit dålig på att uppdatera om mitt liv, men jag sitter endast vid datorn under nätterna då vi bara kan ha internet på en dator i taget och det är viktigare att ha internet på stora datorn där nere så hela familjen har tillgång till internet under dagarna. Så nätterna sover jag inte på. Det är som det brukar vara.

I think about my own life.

Jag har beställt Sims 3. Har försökt att ladda ned men det går inge bra. Det blir något fel eller så är jag bara dålig. Jag orkar i alla fall inte försöka ladda ned fler torrents för det tar ett dygn och jag har ju bara internet på nätterna så det kan ju inte gå hela dagarna.

All I ask for is guidance.

Jag känner mig vilsen. Jag vet inte vilken väg jag ska vandra. Jag vet knappt vad jag vill. Och det jag vill är orealistiskt. Det kommer aldrig hända. Jag vet detta och jag vet att dessa drömmar och förhoppningar får mig att bli ledsen, ändå kan jag inte sluta drömma och hoppas. Tänk om!

I wish for happiness and beauty.

Jag vill inte be om 'funny-happy-pills'. Då kommer jag bara gå upp de 12 kilon jag tappat. Jag vill fortfarande gå ned i vikt. 12 kilo räcker inte för att jag ska tycka om min kropp som den är, det går inte.

And I hope for strenght.

Mamma och pappa har pratat om en steg-tävling. Då ska vi alla ha en stegräknare och så ska vi försöka gå så mycket som möjligt under en bestämd tid. Den som gått mest under den tiden vinner. Vad vet jag inte. Det har vi inte talat om. Men jag vill att vi ska göra det. Detta kan sporra mig och få mig att gå ut. Ta mig ut och göra något åt mig själv. Istället för att sitta inne hela dagarna och ha tråkigt.

Everything I want is you.

På tisdag ska jag och Emma till mormor. Angi och Reijo ska vara där också. Då ska vi äta god mat, dricka vin och spela kort. Titta på bilder från Tyskland och Tallinn ska vi också göra. Så min dator ska med. Jag längtar.

There is nothing I can do to reach my dreams.

I morgon ska jag och Emma till Kolbäck för att köpa dimljus till hennes lilla nya bil. En Hyundai Atos. Den är liten och mysig.

But I pray for the world.

"Rodi me u majsku zoru Kupaj me u bistroj vodi"

Regina - Bistra voda

Jag vet inte riktigt vad jag ska säga. Jag känner mig besviken, arg och ledsen. Men jag är glad att veta att det finns en person som förstår hur jag känner.

Jag vet inte riktigt hur jag ska förklara helgen. Jag kan ju säga att jag blev väldigt påverkad igår. Jag är glad över att David var med och inte hade druckit något, för det gjorde att jag slapp se mer utav det där. "det där" råkar vara en vän som sitter och nästan har sex med en person jag haft ögonen på i några månader. Jag orkade inte.

Det började bra. Vi kom dit, vi var glada, vi hade alkohol, vi fick sova kvar. Vi drack, vi hade roligt, allt kändes som förr. Allt blev som förr. Vilket betyder att jag mådde psykiskt dåligt senare på kvällen. 

Allt känns så dumt. Jag förstår inte varför det måste vara så här. Jag trodde att allt skulle bli bättre av att få flytta hem.

Jag pratade med David om det där. Tack förresten. Jag tror inte jag sagt det.

När jag mår dåligt så mår jag verkligen dåligt. Då känner jag att jag bara vill dö och livet är inte värt att finnas kvar för. Då tänker jag att jag måste söka hjälp. Men eftersom orken försvinner så skjuter jag upp det till morgondagen hela tiden och sen kommer en dag då jag mår bra och då tänker jag att jag inte behöver hjälp. För så dåligt mår jag väl ändå inte? Sen kan jag tänka att det inte är så illa. Att det finns de som har det värre och som behöver hjälp mer än vad jag behöver. 

Det där tänket kan bli min död en dag. Att jag tänker att det finns de som har det värre. Att jag inte mår tillräckligt dåligt för att söka hjälp. Mår alla dåligt på det här viset ibland? Minst 8 dagar i månaden? Så pass att de vill dö och funderar på självmord på allvar? Eller är jag bland de få människor som känner så?

Jag vet inte hur  jag ska göra med det där. Är det normalt att man känner så här nästintill hälften av tiden eller är det något att söka hjälp för?

Som jag sa, jag mår ju inte dåligt hela tiden. När jag mår dåligt kanske jag söker hjälp men sen när jag kommer in i en bra period så känner jag att jag inte behöver hjälpen och slutar.

Mitt liv känns som ett stort frågetecken. Jag vet inte vart jag ska ta vägen, jag har ingen energi för att göra något och jag har ingen lust med något heller. Jag blir äcklad av mig själv, jag får ångest när jag gjort något jag kan tycka vore dumt eller korkat och jag vill inget annat än att försvinna från den här världen.

Vad hindrar mig? Jo, alla vänner och min familj. Jag vill inte svika dem på det viset.