"I hate everything about you, why do I love you"

Three days grace - I hate everything about you

Varför pratar han så mycket med mig? Vi pratar flera timmar om dagen. Man kan ju fundera på vad han gjorde innan vi började snacka. Varför spenderar han så mycket av sin tid med mig? Som nu... Han sitter och spelar xBox (tror jag) med sin bror och samtidigt sitter han i skype med mig. Varför? Vad är det som gör att han vill prata så mycket med just mig? Eller är det bara för att jag inte har något bättre för mig? Jag blir förvirrad.

Jag vill ha en ny bil. Är så extremt trött på min Skoda. Den bara går sönder. Tittade på en jättefin Mitsubishi idag. Underbar färg. Blå metallic. Skön att köra, säker på vägen, fint ljud. 60.000. Jag får inte ta ett billån för jag har inte till kontantinsatsen. Ska till banken på måndag och fråga om jag får ta ett vanligt privatlån eller ett direktlån istället. Det jobbiga är att det finns en risk att det dröjer innan jag fått pengarna så jag kan hämta min underbara Mitsu. Vi har skrivit ett köpavtal, med reservation för banklån. Vilket innebär att om jag inte får lånet så rivet vi avtalet och bilen sätts ut för försäljning igen. Jag hoppas verkligen att jag får lån. Samtidigt så vill jag inte behöva ta lån då det betyder mer utgifter.

Det är för varmt. Sen är det för kallt. Sen för varmt. Jag har inte feber. Men temperaturen stämmer inte. Jag har ångest. Jag är orolig. Jag har ont i ryggen, visdomstanden, handleden. Hela jag är fucked up. Jag har för mycket utgifter. Jag måste avboka tiden hos frisören, för jag kommer inte ha råd om jag vill ha pengar när jag åker ner till DH och Skåne därefter.Jag får nog skippa Rockabilly-festivalen. Jag kommer inte ha pengar till det... FAN!

Hur ska jag kunna slappna av på semestern? Jag kommer ju bara oroa mig över pengar! Det har varit så i flera år. Varje dag har jag oroat mig över pengar. Jag orkar inte längre. Varför ska allt vara så jävla stört? Varför ska jag hitta vänner så långt bort som jag vill träffa? Varför ska jag vara så lat att jag bara sitter vid datorn jämt och aldrig städar? Det ser hemskt ut här hemma. Vidrigt. Det stinker och det är disk och skräp överallt. Jag mår illa över mig själv. Min kropp börjar protestera i form av dålig mage och konstant huvudvärk för att det är så smutsigt. Men jag har ingen energi. Jag vill bara lägga mig ner och dö. Jag är nog på väg att gå in i väggen för att jag oroar mig för mycket. Speciellt om pengar. VARFÖR SKA ALLT HANDLA OM PENGAR???!!?!?!?!

Jag vill bara ha gott om pengar, en fin bil, en fin bostad och i en nära framtid en bra pojkvän som jag trivs med. Varför kan jag inte få det?

Jag hatar mig själv. Jag vill dö. Var nära på att ta mitt liv för några veckor sedan, men jag vågade inte. Jag satt där i skogen. Jag hade flera alternativ till att göra det, men jag vågade inget av det. Det roliga är att jag hade kört fast med bilen i leran och det verkade som att jag inte kunde komma loss. så jag fick än mer ångest för det. "Vad gör jag om jag inte kommer loss, om jag inte vågar ta mitt liv?" Jag kunde ju inte ringa någon. För jag hade kört längre in på den vägen än vad man egentligen har kunnat köra de senaste tio åren. Vad skulle jag säga om jag var tvungen att ringa någon att dra loss mig? "Jag ville bara prova och se om man kunde åka runt lite här" Pfft... Knappast. Man berättar ju inte heller att man tänkt ta sitt liv men ångrat sig. Jag vill fortfarande dö. Men samtidigt är det så mycket jag vill uppleva, men inte vet om jag orkar vänta på.

Kanske man bara skulle lägga sig ner och inte resa sig igen. Inte gå på toaletten, inte dricka, inte äta, inte prata, inte öppna dörren, inte jobba, inte duscha, inte göra något alls. Bara ligga i sängen och sova. Alternativt ligga och stirra i taket. Till sist dör man ju. Vad härligt det vore. Slippa allt jävla skit... All ångest.

Det känns som att vi gått igenom det här ämnet förut, men det är därför jag har den här bloggen. För att jag ska kunna skriva av mig. Jag vet att ingen läser den, och det behövs inte heller. Jag ser nästan hellre att det är så. Men samtidigt vill jag att det ska finnas en möjlighet för folk (om än omöjligt liten) att hitta denna och kunna läsa den. Det här är min terapi. Den hjälper lite. Tillfälligt. När det blir för mycket. Jag går i princip aldrig tillbaka och läser gammalt. Då skäms jag bara. Det bara finns där.

Men nu får det räcka. Jag orkar inte längre. Missar för många bokstäver.

"Up butt, coconut. Up your butt with a coconut"

GAAAAAAH! Jag blir galen.

Jag har haft ont i ryggen i 8 månader. Dagligen. I princip. Förutom de dagar jag knaprade tabletter som en galning. Har börjar gå hos en naprapat vilket hjälper. Hon masserar, sträcker och knäcker. Det gör ont som fan, men det känns bättre efteråt. Så ryggen har blivit mycket bättre.

Grannen har dessutom skaffat en ryggsträckare som han placerat vid taxi-garagen, fritt för alla att använda. Jag provade den idag. Kändes riktigt bra! Den lilla stunden jag var i den gjorde stor skillnad timman efter. Jag kunde sträcka på ryggen på rätt sätt och samtidigt gå. Det har varit extremt smärtsamt tidigare, men det gick bra efter sträckningen.

Men i övrigt blir jag galen. På mig själv, på andra. Varför vet jag inte. Jag kanske är frustrerad över att jag inte tycks hitta något jag vill leva med och heller ingen som vill leva med mig. Men jag är ingen lätt människa att leva med. Jag är lat, slarvig och mitt humör kan vara lite konstigt. Att jag dessutom inte klarar av för mycket socialt sällskap gör det ännu svårare att leva med mig. Jag behöver ganska mycket frihet, så att säga. Vilket är väldigt svårt i ett förhållande. Då ska jag hitta någon som inte är svartsjuk och som gärna låter mig göra saker på egen hand. Absolut inte som senaste exet. Som blev arg på mig om jag var iväg och träffade kompisar till senare än 21-22 på kvällen. Eller ja... Han blev ju sur att jag var iväg över huvud taget. Vilket var extremt frustrerande. Jag vågade inte åka iväg speciellt mycket och mina bästa vänner vågade inte bjuda över mig ifall han skulle bli arg. Vilket gjorde att jag kände mig utanför. Det i sin tur gjorde att jag mådde väldigt dåligt. Jag behöver någon som inte är kontrollerande. Omtänksam och som tänker på mitt bästa, min hälsa. Ja. Men inte kontrollerande.

Mögel, jag orkar inte skriva mer. Så jag skiter nog i det. Det är ändå dags att sova. Vi får väl se när nästa gång blir!

"Dare no tame ni utau no? Kimi no tame ni utau no?"

Yohio - Without wings

Vad ska jag ta mig till? Jag vet inte vad jag vill! Eller mjo... Typ. Men jag vet inte om det är rätt, eller om det är vad jag kommer vilja i framtiden. Jag vet vad som gör mig glad och jag vill ha mer av det. Men hur länge kommer det göra mig glad? Jag tycker jag känner honom ganska bra nu. Men gör jag det?

Sen är jag ju så frustrerad. Sexuellt. Försökt få en person till att ta sig över hit ett par dagar nu. Inget hjälper. Lite befrielse på egen hand, men det räcker inte. Jag vet inte vad jag vill. Jag vet inte vem som kan släcka min törst. Finns det någon som kan?

Jag är nära på att börja gråta. Utan anledning. Jag behöver komma bort. Det är tur att jag ska till Skåne snart. Det behövs verkligen. Jag bara önskar att det räcker. Men jag är rädd att det inte kommer vara tillräckligt.

Det gör ont. Att veta att du är för långt bort för att jag ska kunna krama dig. Se dig. Se dina reaktioner istället för att bara höra dem. Jag vill så mycket, men vågar så lite. Vad sa jag idag? "Du är som ett ljus i mörkret ibland! Jag vet inte vad du gör, men du gör mig glad"
Svaret på det? "lol"
Ja... Du är väl kanske inte van att ta emot såna ord. Och du kanske finner det mer humoristiskt. Tycker jag är konstig som kan tycka det. Men du gör mig faktiskt glad. På något konstigt sätt. Det går inte att förklara.

Varför bry sig om något? Varför stanna kvar?! VARFÖR LEVA?! Jag orkar snart inte längre. Jag har sagt det så många gånger så det känns inte allvarligt längre.

"Attero! Dominatus! Berlin is burning. Denique! Interimo! The reich has fallen"

Jaaa... Gott nytt år.

Jag tror att jag nästan kommit över honom. Tänker inte mycket på honom. Men klarar fortfarande inte av att lyssna på reggea. Tråkigt nog...

Däremot så... Ja. Det finns någon annan. Jag har pratat extremt mycket med honom. Började prata för något år sedan, eller spela snarare. Under våren blev det mer och mer. Lite intresse. Sen den där igen. Nu under hösten/Vintern när jag typ lyckats släppa den dumma så har känslor börjar komma till ytan. Varje gång han skrattar vill jag bara kyssa honom. Och jag blir varm varje gång han skrattar och det är jag som fått honom till det. Det känns så bra. Men ja... Sen är ju han lite annorlunda också. En sån som inte har något till övers för kärlek. Som typ hatar kärleken. Det känns lite som ett omöjligt uppdrag. Kanske att jag gör ett LITET närmande nästa gång vi ses. Om lite mer än två veckor. Vi får se om jag vågar riskera den fina vänskap jag lyckats bygga upp med honom.