"Because one day I'll leave you, a phantom to lead you in the summer, to join the Black Parade"

My Chemical Romance - Welcome to the black parade

Ja, mycket har hänt... En viss herre från Dalarna kom ner och hälsade på vårat gäng. Det gick bra de första dagarna, men den vet jag inte alls vad som hände... Han bad mig hålla tyst om sex, trots att det var min absolut bästa upplevelse nånsin och sen ljög han för min bästa vän som jag inte fick berätta det för. Det hände en massa mer och det var grymt mycket jobbigare än bara det där, men det slutade med att han åkte hem iaf. Vi typ skickade hem honom och det var nog mest mitt fel och jag känner mig hemsk för det... Men men, vi har pratat igenom allt och det verkar rätt så OK nu. Jag har gråtit och sagt förlåt flera gånger och haft ångest till tusen, men nu har jag torkat ögonen och ångesten och det dåliga samvetet har lagt sig lite.

När det kommer till den andre herren som jag varit kär i sedan mars-april så fungerade det inte att försöka släppa honom... Det gick verkligen inte. Känslorna är fortfarande kvar och vägrar släppa taget.

Oh... Tydligen så ljuger jag också. Om vad vet jag inte, för den personen vägrade säga vad jag ljugit om. Och jag kan för mitt liv inte komma på vad jag skulle ha ljugit om då! Vi har över huvudtaget inte pratat så himla mycket med varandra, men han påstår att jag, och dem flesta andra i gänget, ljugit för honom. Men men... Jag ska försöka att inte tänka alltför mycket på det, för han sa att det inte är något att älta i.

Och jag har varit på kryssning också. Med Emma, Vickan och Emil. Det var trevligt, men eftersom jag blev dyngförkyld samma dag som vi åkte så kände jag mig inte så himla pigg... Hade dessutom jobbat 7-14 den dagen så det blev sängen före 2 på natten. Att vi dessutom träffade på en gammal klasskompis som förändrats sjukt mycket gjorde att jag kände mig ännu mindre pepp. Då var hon nämligen världens hästtjej. Inget smink, inga speciellt utmärkande kläder och inget smink direkt. Nu? Fixat håret till tusen, kortkorta klänningar och massa smink. Jag känner verkligen inte igen henne från nian. Men men... Jag har inte pratat så mycket med henne överhuvudtaget och jag tror jag kände mig lite... Bortglömd, eller åtminstone var rädd för att bli det. Där hade vi en anledning till att lägga oss tidigt.

Men den 8e september åker jag med mormor, Angi och Reijo till Tyskland! Vi ska till Lübeck, Hamen och Rothenburg :) Vi tar färjan från Göteborg ner till Kiev. Sen bilar vi oss runt i Tyskland tills det är dags att åka hem igen :) Jag ska se till att skaffa lite åksjuketabletter så jag kan läsa och sova i bilen utan att bli åksjuk... Om jag dessutom ska läsa sagor för dem andra måste jag ha tabletter xD

Och det är folk på jobbet som slutat och två är sjukskrivna för skador och en har flyttat till Stockholm... snart försvinner en till som ska vara fortsatt tjänsteledig för att även hon pluggar. Så lite extrajobb efter sommarvikariatet har jag fått, och mer kommer det bli. Fina pengar :) Oh, jag ska beställa en stationär dator också. Då kanske jag slipper kass kvalité och lagg när jag spelar LoL. Det är SJUKT irriterande... Men jag kommer få MINST 10 000 kronor på fredag, så jag tänkte passa på att beställa en dator då. Med tillhörande skärm, headset, tangentbord och datamus.

Men nu vet jag inte vad mer jag ska skriva, så det får nog räcka såhär.
Puss <3

"Deep inside your dreams, is where you keep me"

Emii - Magic

Fine, jag ger upp. Jag orkar inte vänta längre. Inget som helst gensvar. Nu ger jag upp och flyttar över mina känslor till någon som kanske kan tycka om mig tillbaka.

"Its not the end of the world, In fact its not even the end of the summer"

Bowling for soup - Shup-up and smile

Jag vet inte vad jag ska göra åt det, om jag ens ska göra något åt det. Micke sa att jag inte får pusha alls, för att det typ kommer "förstöra allt". Han sa det inte så, men det betyder typ samma sak.

Men hur länge ska jag vänta?
Fyra månader av känslor kan vara en lång tid, men jämfört med dina sex år ensam kan det inte vara nånting. Jag antar att jag endast kan vänta och se om något händer, men det är så frustrerande! Jag tänker på dig varje dag, typ hälften av min vakna tid. Om du finns med mig när jag sover vet jag inte, för det är inte ofta jag minns mina drömmar. Men att jag är kär, det vet jag.

Det dumma är att det brukar aldrig hålla i sig så här pass länge. Om man nu kan kalla det länge. Någon månad, sedan har jag lyckats släppa personen. Två månader på sin höjd. Men fyra? Endast en person har lyckats komma över den gränsen. Men Thomas är ju lite speciell också. Förhoppningsvis ska jag väl lyckas släppa honom helt någon gång, så inte känslorna kryper tillbaka varje gång jag träffar honom.Sju år är en väldigt lång tid.

Men nu är det inte honom det handlar om. Just nu kretsar mitt liv kring *** och Joss. Och min älskade syster som är gravid! Jag ska bli moster i Mars om allt går som det ska :D

Tillbaka till ***. Idag nämnde han något om att han funderar på att ta ner någon film. Han gick så pass långt att han nämnde ratingen den fått på IMDB. Verkade nästan lite som att han ville att jag skulle fråga om jag fick komma förbi och sen den någon gång. Men jag vet inte.. Han är så komplicerad så jag vet inte alls hur jag ska agera runt honom. Ska jag låtsas som att jag inte är intresserad av honom eller ska jag visa att jag gillar honom utan att det blir för mycket? Jag känner mig sjukt förvirrad på den punkten och känner att jag vill att han ska veta vad jag känner, men samtidigt vill jag inte skrämma bort honom. Det känns som att jag gjort det misstaget ett par gånger för mycket redan. Men det är ju då man byter taktik, eller hur? Om en sak inte funkar, ska man inte lära sig något av det och försöka på något annat sätt? Det är som tvillingarna Hammarström sade på kursen på soc; En fluga lär sig inte. Den fortsätter flyga in i fönstret på samma ställe utan att lära sig att det inte går. Men vi människor provar ett sätt högst två gånger och märker vi att det inte fungerar ändrar vi på något och provar igen. Detta var då i arbetssökar-syfte. Prova ett yrke. Känns det inte rätt så får du ändra på något och ta lärdom av det du varit med om, ända tills du känner att du hittat rätt.

Jag vet, nu kom jag in på en massa annat. Kanske är dags att sluta skriva. Blir inte så mycket sagt.

Fick precis lite dåligt samvete. Kom på att jag har ett obesvarat mail på Facebook sen ett tag tillbaka. Det känns ganska viktigt att besvara det och fråga hur det gått sedan dess.

Nej, nu skiter jag i det här.
Tjo