Jag har haft ont i ryggen i 8 månader. Dagligen. I princip. Förutom de dagar jag knaprade tabletter som en galning. Har börjar gå hos en naprapat vilket hjälper. Hon masserar, sträcker och knäcker. Det gör ont som fan, men det känns bättre efteråt. Så ryggen har blivit mycket bättre.
Grannen har dessutom skaffat en ryggsträckare som han placerat vid taxi-garagen, fritt för alla att använda. Jag provade den idag. Kändes riktigt bra! Den lilla stunden jag var i den gjorde stor skillnad timman efter. Jag kunde sträcka på ryggen på rätt sätt och samtidigt gå. Det har varit extremt smärtsamt tidigare, men det gick bra efter sträckningen.
Men i övrigt blir jag galen. På mig själv, på andra. Varför vet jag inte. Jag kanske är frustrerad över att jag inte tycks hitta något jag vill leva med och heller ingen som vill leva med mig. Men jag är ingen lätt människa att leva med. Jag är lat, slarvig och mitt humör kan vara lite konstigt. Att jag dessutom inte klarar av för mycket socialt sällskap gör det ännu svårare att leva med mig. Jag behöver ganska mycket frihet, så att säga. Vilket är väldigt svårt i ett förhållande. Då ska jag hitta någon som inte är svartsjuk och som gärna låter mig göra saker på egen hand. Absolut inte som senaste exet. Som blev arg på mig om jag var iväg och träffade kompisar till senare än 21-22 på kvällen. Eller ja... Han blev ju sur att jag var iväg över huvud taget. Vilket var extremt frustrerande. Jag vågade inte åka iväg speciellt mycket och mina bästa vänner vågade inte bjuda över mig ifall han skulle bli arg. Vilket gjorde att jag kände mig utanför. Det i sin tur gjorde att jag mådde väldigt dåligt. Jag behöver någon som inte är kontrollerande. Omtänksam och som tänker på mitt bästa, min hälsa. Ja. Men inte kontrollerande.
Mögel, jag orkar inte skriva mer. Så jag skiter nog i det. Det är ändå dags att sova. Vi får väl se när nästa gång blir!
