"Og i meg sjølv eg kjenner dypter av"

Sissel - Vestland, vestland

Väldigt mysig låt!

Hela familjen är här och det känns bra. Det verkar som om de verkligen uppskattar vistelsen här än så länge. Detta gör mig glad och varm i själen eftersom allt här betyder så mycket för mig! Än så länge har vi varit inne i Köping och tittat runt lite grann och nyss var vi ut till Bergstäkten utanför Valskog. Detta verkade högst uppskattat och Kaiser sade att vistelsen bara blir bättre och bättre. Den trodde inte det kunde bli bättre.

Igår åt vi Mitras tomatpaj till sen lunch och den var gudomlig! Senare framåt 8-9 blev det grillat. Jag experimenterade lite och lade lax i aluminiumfolie med kryddor och olivolja. Detta var för pescetarianerna. För mig och Mitra blev det Lövbiff. Även detta var uppskattat av alla.

Nu skall det bli laxpaj från mammas recept. Det kommer säkert bli riktigt gott! Till kvällen blir det Sushi ute i stugan. Den gjorde jag iordning innan frukost. Då blev jag hungrig så jag tog lite yoghurt och müsli.

Det finns en sak som stör mig... Jag saknar Joss. Väldigt mycket. Vi bor 50 meter ifrån varandra, men det känns dumt att ta hit henne när Käsarna är här. Så jag får träffa henne senare. Jag överlever säkert =)

Sen förstår jag inte var all denna saknad kommer ifrån.

Puss <3

"De e härligt men svårt o vått att prata med ett vattenfall"

Dunderklumpen FTW!

Det knackade på min dörr för ett tag sedan. Det var en glad Lina som ville säga hej då. Hon ska iväg tidigt i morgon och hinner inte säga hej då under dagen så hon kom förbi nu.

Vi pratade och fnittrade och gick till källaren under arken där hon har sin soffa och sitt bord. Väldigt fina möbler, gammaldags i lite rokokostil.

"Vi blev kompisar så snabbt. Det sa klick!"

Nu är det sagt att vi skall försöka ses i sommar och vi skall höras ofta =) Lina är en väldigt glad och trevlig tjej! Man kan inte bli annat än glad när man ser henne!

Puss <3

"This is our song and you're my dream"

Clubringer - Sound of my dream

Elin åkte idag. När jag kom in på mitt rum efter att hon åkt började jag gråta. Hur kommer det bli i morgon när jag åker? När det är fler att säga Hej då till?

Jag har packat det mesta. Det är inte så mycket kvar.

Eeh...Jag hittade plastpåsar bakom nedersta lådan i byrån... I en av dem låg ett kvitto med datumet 25e november 2007! Jahapp, tänkte jag då. Och nu håller jag på och städar toaletten utan fönster och där finns det en stor jävla grej vid taket så jag tänkte jag skulle torka av ovanpå den. Först hittar jag en centimeter med damm och sen! Hittar jag en tidning. Först såg det bara ut som en vanlig tidning för sidan som var uppe var det massa roliga historier på. Sen vände jag på tidningen och upptäckte... En NAKEN brud! Jahaaa, porrtidningar på toaletten. Och här har vi bott i 9 månader utan att veta om detta. Jag var tvungen att ringa till Mitra och berätta. Hon skrattade gott och tyckte vi skulle ta med den till Köping. Så den hänger med härifrån!

Jävlar vad tiden har gått, förresten. Klockan är redan 18! Jag har fan hållt igång nästan hela tiden. Och om en timme har jag tvättat klart också. Då är det lite småplock kvar att packa och sen maten och datorn.

Jag är glad att jag inte duschat idag. För då hade jag varit lika smutsig igen. Men jag tänkte jag skulle ta och duscha innan jag ska lägga mig så jag känner mig fräsch då. Sen ska jag försöka gå upp vid 9 i morgon och städa här inne. Torka av, ställa tillbaka möblerna, tvätta golv... Ja, allt sånt. Men tvätta fönstrerna tänker jag inte göra, för det gjorde jag i förra veckan eller när det nu var.

Äsch, puss på er! <3

"Please, take my hands and bring me to the moon"

Det har aldrig hänt förut. Att jag ryggat undan från beröring på det sättet. Jag trodde aldrig det skulle hända. Speciellt inte när det gäller Emil. Jag hade inte tänkt dra mig undan, det bara skedde. 

Förlåt, jag vet inte vad som tog åt mig. Jag blev sårad, men det känns överdrivet nu. Mitt beteende, alltså. Nu känner jag mig bara sorgsen över att jag lämnade er... Utan ett ordentligt hej då.

Ett tag funderade jag över att ställa in hela Köpings-grejen. Men jag gjorde det inte för jag visste att jag skulle komma att ångra mig om jag gjorde det.

"Mayoi komu yo nazo no naka e, Wake up! Destiny's play"

Tetra Fang - Destiny's play 

Meningen betyder (med engelsk översättning): Trapped in the mystery

Hade ju varit bättre om jag haft en bild på Seto Koji som sjunger den här låten, men jag hittade ingen passande. Så det fick bli en av mina favoritskådespelare, Mizushima Hiro. 

Jag kan inte hjälpa det, Japanska dramaserier är bäst! Några utav mina favoriter: Hanazakari no kimitachi e, Zettai Kareshi, Innocent Love, Atashinchi no Danshi och Koizora. Jag hade tänkt skriva en kort resumé på alla, men jag orkar inte. Känns onödigt. Men det är en sak som är lite rolig... Den första serien jag tittade på var Hana Kimi (För kortning för Hanazakari no kimitachi e) och i den spelar Mizushima Hiro en ganska viktig roll. Jag fastnade för honom och sökte på fler serier han medverkat i och fann då Zettai Kareshi. Sen tyckte jag huvudpersonen i Hana Kimi var så bra så jag sökte efter serier hon var med i. Då fann jag Innocent Love. Sen fann jag Atashinchi no Danshi. Det roliga med den är att jag tyckte mig känna igen en utav skådespelarna där. Tro på fan, men det var en annan som var med i Hana Kimi! Aja, sen sökte jag vidare på folk som var med i Atashinchi no Danshi och fann Koizora. Men fan vad tråkigt det här måste vara att läsa. Vi skiter i det här nu.

I morgon är det avslutning. Och klockan börjar dra iväg. Jag kommer vara trött...

Puss <3

"No matter what they tell us, no matter what they do"

Meatloaf - Home by now / No matter what

Underbar låt.

Ja... Mitra till Gotland? Det känns konstigt. Hon är på väg nu, eller båten skulle gå 23 har jag för mig hon sade. Är det verkligen rätt? Aja, till Gotland skall hon i alla fall. För antagningsintervju till en fotokurs. Visst var det så?

Jag blir lite ledsen över att tänka på vad du måste gå igenom för att ta dig dit. En båtresa: det bör väl väcka minnen till liv? Förra båtresan gick ju inget vidare. Men jag hoppas du tog åksjuketabletter så du slipper sjösjuka. 

I morgon är det umgänge med internatarna som gäller. Vi skall göra saker tillsammans och ha roligt. Jag tycker att jag lika bra kan vara med. Det känns ju dumt om jag inte skulle vara det. Jag är ju en del av internatet. Om jag inte kommer skulle ju betyda lite att jag inte bryr mig. Och det är ju fel. För jag bryr mig.

Ibland bryr jag mig för mycket.

Du höll kvar så länge... Jag blev så förvånad. Och när du började släppa ville jag bara hålla kvar.

"Du är den som jag vill ha, vill vara med dig varje dag"

Jag orkade inte med lektionen idag. Det enda vi skulle göra är att rensa i nätverket, alltså ta vara på allt vi vill ha kvar från våran egen server och det har jag redan gjort sedan tidigare. Så jag låg och sov istället. Sen kom Käse-familjen upp vid 10.

Även idag har jag kännt mig lite... Osocial. Typ "Lämna mig ifred. Sluta, ta inte på mig!" 

Som när vi gick till Emil's. Gick arm i arm med Emil en del av vägen dit och under en stor del av tiden kände jag "Ta inte i mig! Sluta, jag klarar inte av det här, jag förtjänar inte att du tar i mig"

Det kändes bra, men det var jobbigt på samma gång. Jag känner mig så splittrad! Jag älskar när du tar i mig, men jag känner att jag inte förtjänar det.

Egentligen borde jag inte skriva om såna här saker. Om hur jag tänker och mår. För jag vet att jag kommer få ångest över det senare. "Varför skrev jag det? Det är så dumt, varför skulle någon vilja veta det där?" är tankar som då snurrar i mitt huvud.

En förklaring?

Mitra skrev en del i sin blogg. Vad kan ni hitta här.

Här är mitt svar på det hon skrev. Kanske är det bra för er andra att läsa det här också. Jag tror det kan förklara lite grann om hur jag tänker och känner om mig själv.

Jag har perioder då jag får för mig att ingen bryr sig. Det är oförklarligt och väldigt jobbigt för mig själv när jag tänker så. Jag har inte så höga tankar om mig själv och vet heller inte hur jag ska kunna ändra på det.  

Hela denna dag har jag känt mig helt tom. Jag har inte haft någon lust att skratta, le eller tala. Det enda jag velat göra är att sitta ensam i mitt rum och släppa ut alla tankar och känslor utan att någon ser. Inget av det positivt.  

Den sista meningen var inte riktad till någon speciell. Det var mer allmänt. Att jag får för mig att ingen bryr sig och att jag inte betyder något (att jag inte betyder något är mitt sätt att se på mig själv) är något som ni inte ska behöva göra något åt. Det är jag som måste ta steget. Det är jag som måste ta itu med det. Det är jag som måste få mig själv att tänka om och ta det sista steget mot bättre mående. Det är jag som måste plocka upp den jävla telefonluren och ringa till Köpings psykologiska mottagning. 

Det är så dumt med mig för ena dagen kan jag vara hur glad som helst och vara väldigt social men nästa dag kan jag sluta mig totalt och nästan vara rädd för mänsklig kontakt. Som idag... Jag ville inte ha mänsklig kontakt, alltså ens snudda vid någon annan människa. Ingen alls. Så har jag aldrig känt förut. Jag brukar i alla fall vilja krama er hej då... Men idag ville jag inte ens det. Och med det sagt så menar jag verkligen inte att det är något fel på er eller att ni gjort något. För det har ni inte.  

Och att jag mår som jag gör, det gör att jag blir arg på mig själv. Att jag inte orkar ta itu med mig själv gör mig också arg. Att jag inte kan säga vad jag tänker och känner gör mig också arg. Allt vore så mycket bättre om jag kunde göra det. Men allt sitter inom mig bakom stängda dörrar.  

Jag förstår inte mig själv och sätter jag tänker på. För egentligen så vet jag att alla bryr sig, men det är som om jag inte vill tro att det kan vara så bra. Där har vi det. Jag skyr mig själv så mycket att jag övertygar mig själv om att folk bara låtsas tycka om mig, för vem kan tycka om mig? Så tänker jag om mig själv. Jag vill inte tynga er med det här, men jag känner att ni behöver en förklaring till vad som finns i mina tankar.

---

Här sitter jag. I ett hörn av mitt rum, helt ensam, avskärmad från omvärlden. Det är så jag vill ha det. Nu. Hela dagen. Kanske flera dagar.

Jag orkar inte säga hej, jag orkar inte säga hej då. Jag orkar inte säga någonting alls. Tomrummet i mig växer till ett stort svart mörker som fyller hela min kropp. Jag känner ingenting. Ingen ilska, ingen glädje, ingen lycka, ingen sorg, ingenting. Det är tomt...

Jag kan inte glädjas åt att det snart är slut. Jag kan inte känna glädje över att det endast är en vecka kvar. Oh, vilken vecka. Vi kan göra en punkt-lista.

• Torsdag: Städa nätverket. Ev. Emils med Käse-familjen på kvälla.
• Fredag: Sista textsamtalet
• Lördag: Slöa och packa
• Söndag: Se ovan
• Måndag: Brännbollsturnering (Jag tänker icke deltaga) och städa skolan
• Tisdag: Utflykt till Mariefred (Man skall medtaga egen matsäck men jag har inget som lämpar sig som matsäck)
• Onsdag: Avslutning
• Torsdag: Packa som en galning
• Fredag: Flytta hem (Mitra följer med i bilen hem)
• Lördag: Andra halvan av Käse-familjen anländer till Köping
  

Hur orkar jag? Jag kan inte glädjas åt något av detta. Varför känner jag inget?

---

Jag kände mig helt okej när jag vaknade. Vad hände?

Sluta låtsas, jag vet att ni inte bryr er.

Skulle kunna ta ett Eurovision-citat men jag orkar inte tänka.

Jag sitter och glor på Eurovision med Emelie, Elsa och Daniel. Det var ett tag sedan jag var social. Känner mig lite off, men inte lika mycket som det brukar vara. Kanske jag är på väg tillbaka?

Eh, jag var väldigt trött efter skolan. Totalt borta och orkade ingenting. Satte på en film och somnade. Inte helt fel. Sov någon timma och sen gick jag ut och satte mig här i tv-rummet!

Våran film ligger ute på hemsidan nu, förresten. www.jakan.nu/magasinrepo

Nä, det får räcka för idag.

Puss <3

"All min rädsla försvann när du sakta tog min hand"

Jag kom precis på att jag kanske inte kommer vara så fattig som jag trodde. Jag får ju tillbaka ett par tusen på skatten. Det är i alla fall något.

"The dreams in which I'm dying are the best I've ever had"

... Jag vet inte riktigt vad jag tänkte skriva. Men något kommer jag säkert på.

Min Poodie (Tatuering) mår bra. Ja, om jag skriver Poodie så menar jag tatueringen. För framtida tillfällen.

Eh, det är ganska varmt i mitt rum. 

På söndag är det obligatorisk närvaro i skolan. Folkhögskolans dag/öppet hus. Drygt värre... Aja, men det är 13-16 så man måste ju inte gå upp tidigt i alla fall. DET känns bra om inte annat.

Meh, kommer inte på något att skriva så det blir ett kort inlägg idag. Eller!

Jag kan inte minnas om jag uppdaterat er om psykiatri-saken... De här i Järfälla kan inte ta emot mig för att det är så kort tid kvar. Dumt.

Oh! När vi ändå håller på... Jag kommer vara fruktansvärt fattig i sommar. Jag kommer för fan inte kunna roa mig! Min syster berättade att jag endast kommer jobba andra semesterperioden. Alltså, slutet på sommaren. Jag får typ 1800 i slutet på denna månad och det ska jag klara mig på tills jag får lön i augusti! Det är ju inte så roligt, precis. Hade jag fått veta det tidigare hade jag kunnat vänta med tatueringen och sparat de pengarna inför sommaren. Men, nej då. Jag fick veta det dagen efter att tatueringen blev gjord.

Nu känner jag mig inte lika pepp på någonting längre.. Kände mig lite pepp för ett tag sedan, men när man kommer att tänka på saker som går dåligt så... Då försvinner det. Aja, det är fredag och jag är lite halvfattig, eller väldigt fattig om man tänker att jag inte kommer ha pengar till sommaren.

Puss <3

"There's not a star in heaven that we can't reach"

Klart jag är nöjd nu när jag har tatuerat mig!

Det gjorde ont som fan, men jag är nöjd med resultatet! Tack för att du var med hela vägen, Kaiser =)

Filmen är klar också! Även det känns bra, men jag är lite nervös över morgondagen då vi skall visa upp den för hela klassen och tre lärare. Men det går säkert bra.

Puss <3

"I think I saw you cry. The moment I saw you cry"

Vad tänkte du? Vilka tankar snurrade i ditt huvud när du såg mig gråta? 

Jag ringde till Järfälla Upplands-bro psykiatriska mottagning idag. Telefontiden skulle börja vid 10, men! Från 10-10.30 var det bara en röst som sade: Välkommen till rådgivning-nyanmälan på Järfälla Upplandsbro psykiatriska mottagning. Våra telefontider är 10 till 12 varje vardag. Välkommen åter.

Det tog tid, men jag fick tag på dem till slut. Hon frågade mig en massa saker. Om jag hade matlust, om jag kunde sova, om jag försökt ta livet av mig... Det blev lite så här: Nej, de senaste dagarna har jag inte haft någon aptit. Njaa, ofta har jag svårt att somna men när jag somnat kan jag sova hur länge som helst. Mja, jag har försökt ta livet av mig.

Hon frågade om jag hade några vänner också... "Jag har många vänner. Och jag vet att de bryr sig om mig. Jag har några i klassen också." Jag tänkte speciellt på en då. Emil. Du är den enda jag verkligen pratat om detta med. Jag vet inte varför det blivit så, men det känns bra att du finns.

Det känns bra att jag har alla som jag faktiskt har. Alla tillför något.

Jag kom att tänka på en sak... Om inte Emma tagit upp det här med att hon och andra i klassen läst min blogg så hade jag nog aldrig försökt ta kontakt med psykiatrin. Tack Emma. Du öppnade mina ögon.

Det kan räcka med så lite. Bara några meningar kan få en person att förstå så mycket.

Nu ska jag bara vänta på att de ska ringa från psykiatrin. Hon sade att hon och överläkaren går igenom nyanmälningar varje dag och att de skulle höra av sig till mig. Antingen med ett meddelande eller så ringer de. Eftersom jag flyttar till Köping om 2,5 veckor så hinner vi inte med så mycket, men hon sade att vi kanske hinner med en träff. Har jag tur kanske det hinner bli två. Om jag känner för det får jag ta kontakt med Köpings psykiatri sedan när jag flyttat tillbaka.

Om jag hade blivit vidareslussad idag igen så vet jag inte om jag hade orkat längre... Då hade jag nog släppt allt och struntat i det. Om hon ringer och säger att de inte kan ta emot mig för att det är så kort tid så kommer jag inte heller orka. Tror jag inte i alla fall... Förbered er på att ta hand om mig i fall det skulle bli så. Jag vet inte vad som kommer hända... Ingen vet.

I morgon händer det! Klockan tre lämnar vi Jakan för att åka till Karlberg. Där, på Swahili Bob's, skall min första tatuering göras. Det känns bra =)

Puss <3

"But you see, it's not me, it's not my family"

The Cranberries - Zombie

Fredagen var underbar, förresten. Kvart i nio gick jag från internatet och kvart över tolv på natten gick jag åter igen in på internatet. Så 15 timmar var jag borta. Vi var på Gröna Lund från öppning till stängning.

I torsdags ringde jag ju till Jakobsbergs Vårdcentral som ligger vid Sjukhuset här. Jag ringde angående min depression. De skickade mig till Danderyds sjukhus eller St Görans. Jag ringde till Danderyd idag och pratade med dem. Men de sa åt mig att ringa till St Görans eller Vårdguiden (sistnämda för att fråga vart jag skulle vända mig). Jag gick in och tittade på St Görans hemsida och ser att de inte har någon Psykologisk mottagning! De har inga psykologer, på deras hemsida står ingenting om Depression, så varför i helvete ska jag ringa dit?! 

Ja, efter att jag pratat med Danderyd började jag gråta. Jag satt i Studion strax innan lunchen var över. Efter några minuter kom Emil ner och ja... Då blev han en av de få personer som faktiskt sett mig gråta sådär. Jobbigt värre så skulle Holger komma ned och titta på det vi fått ihop av filmen. Men jag orkade inte så jag satt kvar i "mellanrummet" kan man säga. Under tiden de tittade på filmen ringde jag till Vårdguiden. Hon kollade upp vart jag skulle vända mig och gav mig två nummer. Till Järfälla Upplands-bro Psykiatriska mottagning och Karolinska sjukhuset. Jag ringde det första. Dumt... De har bara telefontid för ickepatienter mellan 10 och 12. Klockan var efter 13. Fy fan vad deprimerande. Men jag ska ringa dit i morgon.

Det dumma i det här är att Järfälla Upplands-bro's psykiatriska mottagning ligger i Jakobsbergs sjukhus dit jag ringde från första början! Men de skickade mig vidare till något annat ställe... Så jag har blivit skickad i en cirkel. Jag blir så jävla trött! Ska det verkligen vara så här?! Fattar dem inte att det tar jävligt mycket på psyket att bli skickad mellan flera olika ställen?! Är det meningen att man ska känna förtroende för den svenska sjukvården när de skickar en fram och tillbaka? Såna saker kan faktiskt orsaka depression eller förvärra för att man känner att ens ärende inte är tillräckligt viktigt. Det handlar för i helvete om mitt liv! VILL dem att jag ska ta livet av mig? Är världen emot mig?

Fuck you, jag tänker leva. Det blir inget fika för mig i morgon, jag ska ringa ett samtal. Trettio stycken om så krävs.

"Jag kommer finnas här för dig när du ringt och har fått din tid i handen. För jag bryr mig om dig"

Tack. Du är ovärderlig.

"O fortuna velut luna statu variabilis"

Carl Orffs berömda Oh Fortuna

Nu har jag hört Carmina Burana live för andra gången i mitt liv. Det var så mäktigt och häftigt!

Jag blir kvar i Västerås en natt till. Jag ska ta tåget som går 7,22 i morgon bitti. Lasse skall köra mig till stationen innan han åker till jobbet. Det är snällt =)

Gårdagen var trevlig och mysig. Nya kläder fick jag också. Mormor tog med kläderna som Emma och jag beställt. Niiice!

Jag har inte ringt till Danderyd än, men jag tänker jag kunde göra det i morgon när jag sitter på tåget till Jakobsberg. Det är väl inte fel? Kan ju gå...

Nej, nu ska jag fråga min moster om hon vill spela kort med mig =)
Puss <3