No lyric...

Really dont feel like it. Actually dont feel like anything. Except for dying right now. Want to take an overdose or something... Jump from the balcony. Crash my car! Fuck if I know, I just want to die.

Life's fucked up. I hate being part of it.

"You will know me by the scars I bare! You will know me by the hate, I swear!"

Otep - Ghost flowers

Well... ett par rätt dåliga dagar. Grät innan jag somnade igår och har gråtit idag också. Igår vet jag inte ens varför jag var ledsen. PMS antagligen... Men jag vet varför jag har känt mig nere idag. Krossat hjärta återigen. Eller... Så speciellt krossat är det väl egentligen inte. Ett par sprickor bara. Men det gör fortfarande ont. Jag hatar verkligen när det händer. Men den här gången är det kanske lika bra. Jag menar... Det är ganska långt till England.

"They didn't want her here, but she couldn't make herself leave. So she melted..."

Sometimes, just sometimes, these small things can make you lose it. It's just words, they dont mean anything. But they can still make you sad. A frase that doesnt mean anything. It can make you fall from the sky like the red apple in the autumnwind. It has no bigger meaning, its purpose is not to harm you, but still you are sad. Because it makes you hurt. Because it makes you wish. Because it makes you jealouse. Bacause it makes your insides burn in desire and despair. But the words are nothing. They dont mean anything. But still... You keep feeling all these things.

"It's your name on the bullet in the barrel"

Sara Lumholdt - Enemy

Jag känner mig äcklad över mig själv. Hatar att jag inte vågar.

Jag vill ha sommar så jag slipper må dåligt. Slipper tänka att det vore lättare att bara göra slut på allt.

"I can't tell you what it is, I can only tell you what it feels like"

Nej, jag mår inte bra just nu. I denna stund alltså. Jag är ledsen, arg och besviken på mig själv. Jag hatar mig själv. Det har jag förstås alltid gjort, men det är vid såna här tillfällen jag hatar mig själv ännu mer än vad jag brukar göra. Jag vet inte, ibland bara orkar jag inte. det händer allt oftare nu för tiden. Jag har nästan aldrig bråkat med någon alls förut, sällan blivit arg på någon direkt och argumenterat och gråtit för att jag bråkat med någon... Men nu? Seriöst, hur många gånger har jag inte gråtit för att du varit arg, ledsen, sur eller besviken på mig? Det är för många gånger. Just nu vill jag bara gräva ner mig och aldrig komma upp till ytan igen.

Jag är trött på att vi ska bli sura på varandra. Jag är trött på att gråta. Jag är trött på att leva, men jag vet inte om jag vill dö för det. Ibland känns det som att jag vill det, bara för att jag känner mig extra låg då och känner att folk skulle ha det bättre utan mig. Jag tillför ju ändå inget till den här världen. Varför fortsätta i det här när man ändå bara ställer till det för allt och alla?

Jag är 23 år, jag är arbetslös och bor hemma hos mina föräldrar. Hur jag mår över det? SKIT! Det får mig att tvivla än mer på mig själv. Jag vet inte om jag klarar av att ha ett jobb alls. Jag är rädd för att prata för mycket, jag har svårt att finna ord väldigt ofta och jag tycker inte om att vara bland speciellt mycket folk. Alls. Speciellt inte en längre tid... Dem flesta jobb nu för tiden kräver att man måste ha kontakt med mycket människor. Mitt drömjobb, där lär jag behöva ha kontakt med väldigt mycket människor. Hur ska jag klara av det? Det gör jag nog inte... Det är lika bra att sluta leta jobb och bara försvinna istället. Helt.

Jag trodde jag mådde bra nu... Vad hände? Är det för att det är mörkt och vinter? Antagligen... Jag gör ju ingenting! Och gör jag något (åker till vänner eller whatever) och blir borta till sent så är det nån som blir sur på mig. Det känns iaf så.

Nej, jag mår inte bra just nu... Jag ska gå och lägga mig alldeles strax... Sen ska jag ta mig upp vid 8 och försöka ställa saker till rätta...

JAG HATAR MIG SJÄLV! Är det någon som förstår det? På allvar förstår? Jag orkar inte med mig själv längre. Jag får ångest över allt jag gör, jag hatar min kropp, jag hatar att jag är för slö för att orka göra något, jag hatar att jag lyckas göra min pojkvän sur och ledsen, jag hatar att jag inte VÅGAR! Jag hatar mer än det, men jag orkar inte skriva upp mer.

Nej, jag orkade inte stå emot. Det vägde för tungt. Men hjälpte det? Nej, så förhoppningsvis kommer jag inte göra det igen. Men det hjälper inte mot de fula märken som redan finns...

Jag måste göra något åt mitt liv. Antingen styra upp det så det blir bra eller göra slut på det.