"Anata garasu no me de donna yume wo mirareru no"

Jag vet inte vad som händer. Jag hänger inte med längre. Jag vet inte vad som händer med mig eller de jag känner. Vad kommer härnäst?

Jag vet inte hur jag ska förklara hur jag känner. Jag skrev ett sms till min syster som förklarar lite grann iaf.

"Jag är rädd. För nuet. För framtiden. För livet. För mig själv. För vad jag kan vara kapabel till. Det känns som om jag faller mot den mörka botten av den djupaste av brunnar ännu en gång. Det kan vara tillfälligt som jag känner så här, men två nya linjer har ackompanjerat alla andra ljusa streck på min arm. Jag är rädd för vad jag tänker. För vad jag känner att jag vill. För framtidens mörka eller ljusa dagar. Omöjliga att för mig beskåda. Vad ska jag göra? Jag vet inte vart jag hör hemma. I stockholm? Här? Någon annanstans? Vart finns min plats? Jag vet inte om jag kommer klara av att studera så mycket längre till. Min energi tar slut så snabbt. Jag orkar snart ingenting. Allt känns så meningslöst. Som om det inte finns någon anledning att finnas kvar. Jag hoppas jag finner den anledningen snart igen. Jag har funnit den förut. Jag är rädd... Lämna mig inte."

Ganska dumt egentligen. Men jag var rädd då. Så oerhört rädd. För livet, världen, allt och alla. Speciellt mig själv. Alla tankar som snurrade i mitt huvud ledde till en enda sak allihopa. Döden. Som om det skulle vara svaret på alla frågor! Så oerhört dumt. Jag vill veta vad som kommer ske i framtiden, men eftersom jag inte kan det tänker jag på det förbjudna. Jag är rädd för vad som ska hända. Efter lovet. Efter skolan. Efter sommaren. Om ett år. Om tio år. Om 50 år! Kommer allt bli bra? Kommer jag kunna leva ordentligt? Av rädsla för att framtiden ska bli mörk och jobbig vill jag slippa den. Jag vill ta den lätta vägen ut. Har jag inte lidit tillräckligt?

Jag ska på klassfest på lördag. I Kungsör. Hur det känns? Jo, det ska bli kul att träffa klassen igen, men den enda festen jag varit på i Kungsör slutade inte bra. Det slutade med misshandel och en sväng till akuten. Jag är rädd för att det ska sluta likadant. Varför ska det vara i Kungsör?! Varför kan det inte vara i Köping? Varför måste vi vara hos Alex? Har inte Namir ett eget place? Det skulle kännas så mycket bättre om det var i Köping eller Arboga. Men nu är det inte så. Jag får försöka tänka bort det och se till att inte gå ut ensam. Enda tillfället jag kommer gå ut är när jag ska från eller till bilen. Bara för att vara på den säkra sidan.

Jag orkar inte med det här längre... Begäret kommer tillbaka. Jag tror inte jag lyckas stå emot den här gången heller... Byebye happy days.

"Please give me more and you, how do you do"

Det var ett tag sedan jag skrev nu. Käsegänget hade 'krismöte' i mitt rum efter lunchen idag. Vi pratade om hur alla verkligen mår. Tråkigt nog blev vi tvugna att avbryta då jag hade ett tåg att passa, så Kaiser hann knappt prata klart och Emil hann inte prata alls. Men vi förde protokoll och han skrev upp för sig själv där, så vi vet ändå lite grann av hur han känner.

Jag åkte hem idag. Det känns skönt att vara tillbaka. Det är så vackert och fridfullt. Snön ligger kvar och det var fint väder när jag kom, som om hela Köping hälsade mig välkommen tillbaka.

Det blev raggmunk till mat idag. Jag lär mig aldrig skillnaden på raggmunk och rårakor. Men rårakor är bara riven potatis medans raggmunk är riven potatis i pannkakssmet. Gott gott gott.

Vid 19.30 kände jag för att ta mig ett bad. Jag hällde upp vatten i badkaret och lade mig sedan ner och vilade, värmde upp mina stela muskler och slappnade av ordentligt. För mycket... Jag somnade. Nästa gång jag öppnade ögonen kände jag mig väldigt seg och vattnet hade gått från riktigt varmt till ljummet. Jag sov i 20-30 minuter har jag räknat ut. Kunde ha gått riktigt illa. Nu hade jag tur. Jag ska se till så det inte blir någon nästa gång, för vem vet om jag har samma tur då.

Nej, nu känner jag mig trött. Skall sova.

Puss på er <3

"One night of magic rush, the start of simple touch"

the Knives - Heartbeat

Jag sitter för tillfället i datasalen. Vi ska göra klart vårat radiomagasin idag, men jag kan inte göra något just nu. Inte förrän jag får tillgång till en radiostudio så jag kan spela in en fråga och klippa in den i sitt sammanhang. Sen kan jag inte börja klippa ihop allt heller, för Athina håller på och klipper i en intervju och Mitra och David spelar in sina prator. Jag vet inte hur vi ska lyckas med detta, men på något sätt ska det gå. I värsta fall får vi sitta hela natten.

vi har lärt oss mycket sen vi gjorde våran Enoch, så det borde inte ta så himla lång tid. Bara vi vet vad vi ska ha med, var det ska hamna i programmet och vad vi ska ha för musik och bakgrundsljud så borde allt lösa sig.

Jag färgade håret i tisdags. Det blev fint! Mörkrött med toning åt det bruna hållet med ljusare slingor. Allt gjorde jag själv! Jag känner mig stolt.

I morgon bär det av hemåt för fest hos Pilla. Jag vet inte vad jag ska göra resten av helgen, det får vi se. Visst ja, jag måste skriva ut min biljett! Shit, det hade jag glömt. Annars kommer jag inte hem på söndag igen.
Haha! Kom på att Emma har en skrivare så i värsta fall om jag glömmer bort ändå kan jag be henne skriva ut den åt mig och sedan hämta den. Det låter bra. Då har jag längre tid på mig att kunna ändra mig angående restiden hem.

Nu ska jag se om Athina är klar, behöver hjälp eller vet vad jag kan göra. Annars ska jag leta redapå Mitra och David för att se om det går bra för dem.

Puss <3

"In silent wispers, silent tears"

Within Temptation - Memories

Jag saknar honom. Jag kan inte hjälpa det. Jag bara gör det.

Jag minns senaste gången jag lämnade honom. Mitt hjärta kändes för stort för min kropp. För många känslor virvlade runt i hela mitt inre och fick mig nästan att gråta. Varför? Vad hände? Jag förstår inte.

När jag åker hem till helgen kanske jag kommer träffa honom igen, om han är kvar i Köping. Det är inte säkert. Kommer det bli samma visa igen när jag åker hem då? Eller kommer det vara lättare? Kommer det bli jobbigare? Kommer jag klara av att åka ifrån honom? Eller kommer jag kunna åka ifrån utan problem? Jag vet inte hur det kommer bli. Only time can tell.

Jag måste sova nu, egentligen. Men jag känner inte för det. I morgon är det Skjortmåndag och Täby Centrum med Käsarna. Det skall bli roligt. Jag skall göra mig iordning ordentligt och se riktigt snygg ut!

Äsch, jag får väl sova ändå. Även om jag helst av allt bara vill ligga och tänka just nu... Det var så länge sedan för att vara mig...

"The smile when you tore me apart"

Within Temptation - Angels

Jag har hört den live!

Fredagen var härlig! Det var mysigt =) Det blev inget Let´s Tapiiz, men jag lever för det.

Lördagen gick jag upp 8.30. Vid 11 mötte jag upp Mia på stationen. Vi gick hem till mig för att göra oss iordning och framåt 13 bar det iväg till stan. Vi gick till Sushi King och käkade mat. Runt 15 gick vi bort till Sergels Torg för att fånga 47an till Gröna Lund. Där fick vi stå i kö fram till 18.30. Mias pojke och en vän till honom skulle också med, men tydligen blev de fördröjda för de kom fram till grönan 18.30. Då var vi bara några meter från ingången och någon minut senare så hade de fått ställa sig sist i kön. 

Vakten frågade om någon hade kamera med sig. Jag hade min kamera och sade det till dem. Jag trodde de skulle tvinga mig att slänga den, eller något, men han sade att han skulle följa med mig och Mia till garderoben och checka in den. Vi fick gå före hela den kön pga min kamera! Det var skönt. Jag ska fortsätta ha med mig kamera på konserter, endast för att få gå före i kö.

När vi kommer in har de flesta människorna samlats mot scenen, men jag och Mia ställer oss mot kanten på den upphöjda delen med räcke.

När LM.C sedan börjat spela och hunnit med ett par låtar kommer Mia på att hon vill in och trängas bland alla människor. Vi går ner, Alex följer efter och drar in oss så vi endast är ett par meter från scenen. Där är det trångt och varmt, men vi tänkte inte så mycket på det vid tillfället.

Konserten var bra och Maya och Aiji var roliga på scenen. Denki var nog roligast framåt slutet, tror jag. Hade det inte varit för alla skrikande Emo-fjortisar och att jag hade svårt för att komma igång hade de fått fem av fem, men nu blir det endast tre.

När vi kom hem gjorde vi chokladbollar och fixade te. Sen glodde vi på Edward Scissorhands fram till klockan 1,40. Då var det dags att sova. Jag satte på avslappningsprogrammen och insomningsprogrammet för att vi lättare skulle somna. Jag somnade efter två minuter... Rekord! Så snabbt har jag inte somnat på ett par månader! Men sen var jag väldigt trött efter att ha gått väldigt mycket och röjt en hel del på LM.C.

Vi gick upp runt tolv för att äta frukost. Vid kvart i ett gick Mia iväg till pendeln då hon skulle ha träning idag. Så jag blev ensam lämnad.

När jag sett bilder har jag tyckt att Maya och Aiji ser ganska unga ut, men de ser äldre ut i verkligheten. I verkligheten ser Aiji bättre ut än Maya också. Men aja. En sak stämmer iaf med alla bilder man sett. Aiji ser alltid väldigt tillbakadragen och tyst ut, och det verkade han vara in real life också. Men söta är de iaf <3

Puss <3

"Under månens glans föddes en ny chans"

Nu sitter jag i Ran och väntar på att få göra en telefonintervju med en från SL. Den skall snart äga rum och jag skall få låna Bengiz telefon och dator för att spela in. Känns nice.

Kaiser, Mitra och Emil skall iväg och handla massa saker till ikväll. vi skall mysa lite i radiostudion. Göra smoothies och massa saker. Det skall bli roligt. Senare är det dags för let´s Tapiiz! Alltså, Let's Dance som det egentligen heter. Men vi säger Let's Tapiiz. Underbar bild blev tagen på oss under friskvårdarnas temadag.

"Jorden kan skälva och mörkret kan sprida sina skuggor överallt"

Gårdagen var underbar!

Jag kom ner till matsalen för förmiddagsfika och då sitter Emil där. Hela tiden ser han väldigt finurlig ut och med ett leende lekandes på läpparna, som om han hade en hemlighet. Efter ett tag kommer Kaiser ner och tar med honom ut från matsalen. Strax kommer hela Käse-gänget (Mitra, Kaiser, Emil) in i matsalen med tårta, paket och sång. Jag blev så otroligt rörd av det hela! Jag trodde jag skulle börja gråta. Jag fick en insomningsskiva med en gubbe som säger: ett får... två får... tre får... osv osv ända till 500 får. Jag fick även Japanskt Lime-te. I have yet to taste it, men jag skall göra det inom en snar framtid. Av Emil fick jag en väldigt vacker sak från Gran Canaria. Ett litet skrin som är till för att lägga läppstift i, men jag har placerat smycken där!

Tårtan åts av klassen under lektionstid och sedan blev det lunch och resterna från tårtan till efterrätt. EFter lunch gick jag iväg och handlade och hämtade tårtan, samt mötte upp pappa på station. Vi gick gemensamt tillbaka till mig för att invänta de andra. Mamma, mormor och Emma kom framåt 15-snåret. Då pratade vi lite och framåt 17 gick vi med Mitra, Emil och Kaiser till Sushi-baren här i Jakan. Jag hade väntat mig att mamma, pappa och Emma skulle ta annat än Sushi, men de valde detta allihopa!

Efter maten gick vi tillbaka till mig. Min familj hamnade en ganska bra bit framför så vi sprang ifatt lite grann, flummade, hamnade efter, sprang ifatt, flummade hamnade efter osv ända tills vi var framme. Då blev det morots-tårta, kaffe, cola eller te, vadhelst man önskade. Vid 19-20 åkte min familj hemåt. Vi andra flummade till allt rejält och tog konstiga pose-kort och hoppade runt som galningar i mitt rum. Jag trodde allvarligt sängen skulle gå sönder där ett tag! Men det var så underbart roligt!

Jag tackar alla för en underbar dag! Puss på er <3

Puss på er andra som grattade mig på annat vis <3

Ni skall veta att jag älskar er.

"Ja må hon leva Ja må hon leva!"

Mitra, Kaiser och Emil kom in i matsalen idag med Tårta, presenter och sång! Jag blev så otroligt lycklig att jag trodde jag skulle gråta. Tack så mycket! <3
Uppdateringar av dagen kommer senare.
Puss <3

"Me and my eagle, me and my love"

Rednex - Spirit of the hawk

Varning för Långt inlägg.

Jag är väldigt nöjd med helgen som varit. Jag hann träffa flera stycken som jag ville och jag har umgåtts riktigt mycket med Emil. Mer än jag från början trodde det skulle bli. 

Jag åkte hem i torsdags. Kände verkligen inte för att vara kvar här i Storstaden med stort S, som jag skrev i min radiokrönika. 

Emil hämtade mig på station och så följde jag med och tittade när han bowlade. Sen umgicks jag med honom. Vi drog och köpte pizza, träffade Seth där och plockade med honom. Åkte till Emil och käkade. Framåt 23 ringde Emma. Då var de klara och redo att hämta mig. De hämtade mig och Seth. Vi provade massa nya kläder hos Emma och sen glodde vi på film. Det var trevligt. På morgonen (Vid 8?) drog Emma och Pilla iväg för att hämta kärran hos Pillas syster. Sen åkte de till Pilla (Egentligen till Jocke) och fyllde kärran med Pillas saker. En del av dem. Så mycket som fick plats. Sen hade de inte fått nyckeln än så de var bara att vänta. Jag vaknade efter 10 någon gång och ringde Emma när jag vaknat till ordentligt. Då väntade de fortfarande på nyckeln. Jag hoppade in i duschen och strax efter det ringde dem för att säga att nyckeln kommit in. Då gick jag till Pillas nya bostad för att hjälpa till.

När jag kom dit hade de nästa fått in första lasset. Så jag fick se lägenheten och sen drog vi iväg till Jocke för att hämta ett nytt lass. Flyttningen gick bra, tycker jag. Det blev tre stora vändor med saker sen var Pillas lägenhet full. Då var det inte mycket kvar som skulle flyttas heller. Nåt bort och nån hylla som hon glömt bort.

Emma och Pilla plockade upp Pillas nya soffa, plockade med lite andra saker, satte ihop tv-bänken. Sen gick vi och åt mat. Kinamat! Fan, vad gott det var. Jag käkade som en galning. Jag var vrålhungrig vid det laget och jag var jävligt mätt efteråt. Men men, Pilla bjöd ju som tack för hjälpen med flytten så då lämnar man inget på talriken!

Efter detta gick jag till Emma och plockade ihop mina saker. Sedan hämtade Emil och David mig. Vi glodde på film, allmänt umgicks och hade det riktigt trevligt. Sedan körde vi hem David vid en ganska sen tidpunkt. Minns inte vad klockan var. Men jag och Emil fortsatte umgås ett tag efter det. Sen körde han hem mig till mamma och pappa vid 1-2 någon gång. Minns inte vad klockan var då heller... Men, aja. Jag skrev en lapp tilll mamma och pappa om at jag skulle upp senast 10.30. Sen sov jag. Fan vad skönt det var att sova i min egen säng igen. Men men..

Lördag var det kalas. Jag gick upp 10.15 för att hjälpa till där nere. Fanns inte så mycket att göra just då, så jag slängde mig in i duschen. Fixade sedan iordning mig med smink och grejer. sen var det dags att hjälpa till med maten. vid 2 började släkten rulla in och vid halv 3-3 var det mat. Jag käkade som fan! Tre rätt stora bitar med Tacopaj. Jag var riktigt hungrig. Men det är bäst att passa på! När jag är hemma och kan äta. Sen var det Saffranspannkaka med grädde och sylt. Underbart gott! Jag vet inte riktigt vad det är i exakt, men det är risgrynsgröt, saffran och sen vet jag inte om det kanske kan tänkas vara lite vanlig pannkakssmet i. Jag får kolla upp det där någon gång. Men gott var det! Orkade dock bara en bit, det blev så mycket.

Framåt 9-10 åkte jag och Emma iväg. Hon körde mig till Emil. Vi glodde på ännu mer film. Fan, det känns som om det är det enda vi gör! Fast det är det ju nästan... xD Knäppt.

Jag tror vi lade oss framåt 2. Men vi somnade ju så klart inte då. Somnade strax efter 3 tror jag. 

Vi gick upp vid 8 för att Emil skulle på bowlingtävling i Västerås. Han körde mig till Emma och där somnade jag på soffan när jag skulle se på tv. Hoppsan... Sen vaknade jag vid 3... Ops.. Då hade Emil ringt tjugo i två och jag hade inte vaknat. Då ringde jag upp honom. Sen hämtade han mig vid... Ja, vad var det.. 4-5 någon gång.

Vid 19 började vi titta på Phantom of the opera. Underbar! Ser den gärna igen. Den var slut 21.15. Oj då... Mitt tåg gick 21.31. Så det var bara att dra iväg på en gång. Tur att allt var packat, iaf. Aja, vi åkte till station och han släppte av mig. Det är nog första gången vi kyssts offentligt. Men jag kunde inte lämna honom utan det. Jag skulle ha dött....

På tåget var min kropp och mitt hjärta så fullt med känslor så jag trodde jag skulle sprängas. Jag visste inte vart jag skulle ta vägen. Mitt hjärta skrek åt mig att inte åka. Min kropp längtade redan efter de varma händernas beröring. Min hjärna ville åter förnimma var den nyss tillfälligt förlorat. Allt som är jag ville tillbaka. Alla känslor som ruvade i mitt hjärta fick mig att börja gråta. Ett tyst knappt märkbart gråt. Och samtidigt blev jag rädd... Rädd för vad det var som residerade inom mig. Rädd för att det skall bli som det förut blivit.

Vad är det som händer? Är det något som händer? Eller är det som det alltid varit? Kommer det bli likadant ännu en gång? Ett brustet hjärta, en sprucken själ, en krossad person. Jag vill inte att det ska bli så.

Puss <3