Varning för Långt inlägg.
Jag är väldigt nöjd med helgen som varit. Jag hann träffa flera stycken som jag ville och jag har umgåtts riktigt mycket med Emil. Mer än jag från början trodde det skulle bli.
Jag åkte hem i torsdags. Kände verkligen inte för att vara kvar här i Storstaden med stort S, som jag skrev i min radiokrönika.
Emil hämtade mig på station och så följde jag med och tittade när han bowlade. Sen umgicks jag med honom. Vi drog och köpte pizza, träffade Seth där och plockade med honom. Åkte till Emil och käkade. Framåt 23 ringde Emma. Då var de klara och redo att hämta mig. De hämtade mig och Seth. Vi provade massa nya kläder hos Emma och sen glodde vi på film. Det var trevligt. På morgonen (Vid 8?) drog Emma och Pilla iväg för att hämta kärran hos Pillas syster. Sen åkte de till Pilla (Egentligen till Jocke) och fyllde kärran med Pillas saker. En del av dem. Så mycket som fick plats. Sen hade de inte fått nyckeln än så de var bara att vänta. Jag vaknade efter 10 någon gång och ringde Emma när jag vaknat till ordentligt. Då väntade de fortfarande på nyckeln. Jag hoppade in i duschen och strax efter det ringde dem för att säga att nyckeln kommit in. Då gick jag till Pillas nya bostad för att hjälpa till.
När jag kom dit hade de nästa fått in första lasset. Så jag fick se lägenheten och sen drog vi iväg till Jocke för att hämta ett nytt lass. Flyttningen gick bra, tycker jag. Det blev tre stora vändor med saker sen var Pillas lägenhet full. Då var det inte mycket kvar som skulle flyttas heller. Nåt bort och nån hylla som hon glömt bort.
Emma och Pilla plockade upp Pillas nya soffa, plockade med lite andra saker, satte ihop tv-bänken. Sen gick vi och åt mat. Kinamat! Fan, vad gott det var. Jag käkade som en galning. Jag var vrålhungrig vid det laget och jag var jävligt mätt efteråt. Men men, Pilla bjöd ju som tack för hjälpen med flytten så då lämnar man inget på talriken!
Efter detta gick jag till Emma och plockade ihop mina saker. Sedan hämtade Emil och David mig. Vi glodde på film, allmänt umgicks och hade det riktigt trevligt. Sedan körde vi hem David vid en ganska sen tidpunkt. Minns inte vad klockan var. Men jag och Emil fortsatte umgås ett tag efter det. Sen körde han hem mig till mamma och pappa vid 1-2 någon gång. Minns inte vad klockan var då heller... Men, aja. Jag skrev en lapp tilll mamma och pappa om at jag skulle upp senast 10.30. Sen sov jag. Fan vad skönt det var att sova i min egen säng igen. Men men..
Lördag var det kalas. Jag gick upp 10.15 för att hjälpa till där nere. Fanns inte så mycket att göra just då, så jag slängde mig in i duschen. Fixade sedan iordning mig med smink och grejer. sen var det dags att hjälpa till med maten. vid 2 började släkten rulla in och vid halv 3-3 var det mat. Jag käkade som fan! Tre rätt stora bitar med Tacopaj. Jag var riktigt hungrig. Men det är bäst att passa på! När jag är hemma och kan äta. Sen var det Saffranspannkaka med grädde och sylt. Underbart gott! Jag vet inte riktigt vad det är i exakt, men det är risgrynsgröt, saffran och sen vet jag inte om det kanske kan tänkas vara lite vanlig pannkakssmet i. Jag får kolla upp det där någon gång. Men gott var det! Orkade dock bara en bit, det blev så mycket.
Framåt 9-10 åkte jag och Emma iväg. Hon körde mig till Emil. Vi glodde på ännu mer film. Fan, det känns som om det är det enda vi gör! Fast det är det ju nästan... xD Knäppt.
Jag tror vi lade oss framåt 2. Men vi somnade ju så klart inte då. Somnade strax efter 3 tror jag.
Vi gick upp vid 8 för att Emil skulle på bowlingtävling i Västerås. Han körde mig till Emma och där somnade jag på soffan när jag skulle se på tv. Hoppsan... Sen vaknade jag vid 3... Ops.. Då hade Emil ringt tjugo i två och jag hade inte vaknat. Då ringde jag upp honom. Sen hämtade han mig vid... Ja, vad var det.. 4-5 någon gång.
Vid 19 började vi titta på Phantom of the opera. Underbar! Ser den gärna igen. Den var slut 21.15. Oj då... Mitt tåg gick 21.31. Så det var bara att dra iväg på en gång. Tur att allt var packat, iaf. Aja, vi åkte till station och han släppte av mig. Det är nog första gången vi kyssts offentligt. Men jag kunde inte lämna honom utan det. Jag skulle ha dött....
På tåget var min kropp och mitt hjärta så fullt med känslor så jag trodde jag skulle sprängas. Jag visste inte vart jag skulle ta vägen. Mitt hjärta skrek åt mig att inte åka. Min kropp längtade redan efter de varma händernas beröring. Min hjärna ville åter förnimma var den nyss tillfälligt förlorat. Allt som är jag ville tillbaka. Alla känslor som ruvade i mitt hjärta fick mig att börja gråta. Ett tyst knappt märkbart gråt. Och samtidigt blev jag rädd... Rädd för vad det var som residerade inom mig. Rädd för att det skall bli som det förut blivit.
Vad är det som händer? Är det något som händer? Eller är det som det alltid varit? Kommer det bli likadant ännu en gång? Ett brustet hjärta, en sprucken själ, en krossad person. Jag vill inte att det ska bli så.
Puss <3
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar