Jag saknar honom. Jag kan inte hjälpa det. Jag bara gör det.
Jag minns senaste gången jag lämnade honom. Mitt hjärta kändes för stort för min kropp. För många känslor virvlade runt i hela mitt inre och fick mig nästan att gråta. Varför? Vad hände? Jag förstår inte.
När jag åker hem till helgen kanske jag kommer träffa honom igen, om han är kvar i Köping. Det är inte säkert. Kommer det bli samma visa igen när jag åker hem då? Eller kommer det vara lättare? Kommer det bli jobbigare? Kommer jag klara av att åka ifrån honom? Eller kommer jag kunna åka ifrån utan problem? Jag vet inte hur det kommer bli. Only time can tell.
Jag måste sova nu, egentligen. Men jag känner inte för det. I morgon är det Skjortmåndag och Täby Centrum med Käsarna. Det skall bli roligt. Jag skall göra mig iordning ordentligt och se riktigt snygg ut!
Äsch, jag får väl sova ändå. Även om jag helst av allt bara vill ligga och tänka just nu... Det var så länge sedan för att vara mig...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar