"Ai no mune kogase sen no yume watare"

Myycket bra låt, måste jag säga.

Japp, David är här och jag känner mig mycket gladare nu än vad jag gjorde tidigare idag! Det känns bra.

Igår hände en liten rolig sak när jag varit och handlat. Jag lånade Lines DraMaten och på vägen tillbaka tänker jag att jag kan ta hissen ner i tunneln istället för att behöva krångla mig nerför trappen med en tung väska.

Utanför hissen står en äldre tant med en liknande shoppingbag och väntar på den inkommande lådan. Vi börjar tala så smått och slår följe genom tunneln. Hela vägen talar vi om rulltrappornas och hissarnas olika humör. Vi talar även lite om kamerorna som satts upp i tunneln. De är osynliga. Jag har aldrig sett dem, det hade inte tanten heller. Jag hann inte be om hennes namn för hon stötte på några vänner, och eftersom jag gärna ville hem då så lämnade jag henne. Men det var en trevlig gammal dam det. 

Tänk vad intressant folk man hittar bara man ska åka hiss.

Ska vi ta något bra på inlägg nummer 100?

Om 41 dagar ska jag tatuera mig.

"Du är värd att dö för"

Jag orkar inte med den här dagen. Seriöst, bara massa tjat på textsamtalet. Jag orkar inte. JAg vet inte varför jag är så nere och konstig idag... ändå är jag det. Det kändes bra med kramen jag fick av Kaiser för en stund sedan. Den var mysig.

Jag hoppas jag blir på bättre humör och tankar när David kommer, bara. Jag får lyssna på glad musik så jag blir glad. Om jag inte blir arg för att musiken är så glad men jag själv inte är det... Only time can tell.

Nu kom Kaiser och Emil tillbaka med en liten överraskning. Kakor och saft! Åh, vilket leende de fick se då. Det gjorde mig glad. Något ljust i denna mörka tråkiga dag.

Men ja... JAg skulle kunna säga att de är värda att dö för. Tack för att ni finns och gör mina dagar till något bra.

"Jag fick mer än vad jag var värd - ändå rätt lite, jag är lite värd"

Tack Kaiser för citatet.

Den här dagen... Vi slänger den åt helvete. Död åt fredagen den 27e Mars, 2009.

"See the break of dawn, You will be reborn"

Fredrik Kempe! En sådan underbar röst <3

Det blev av att åka till Swahili Bob's idag med Emil och Kaiser. De hade inte Drop in som jag fått för mig och deras väntetid sträcker sig till Maj. Ganska långt, men jag orkar vänta. Ganska bra egentligen. Då får jag mer pengar över till Tallin-resan med klassen. När vi kommer tillbaka från den resan kommer jag få massa pengar som jag får för mig själv. Typ 2000 av de pengarna skall jag sätta in på mitt sparkonto som jag skapade igår, men jag kommer ha mycket pengar över efter det.

Efter Swahili Bob (Där vi såg två AK-elever härifrån) så gick vi till DubbelW för en fika. Det var trevligt, även om de andra två var lite smått upptagna med att jämföra sina mobiler som nästan är identiska. Bara det att den ena har mörk insida och ljus utsida och den andra ljus insida och mörk utsida. Sen har den ena inslag av rött och den andra inslag av blått. Enda skillnaden. Men det är ganska spännande ändå!

I morgon är det en ledig dag. Det känns skönt även om jag inte kännt mig alltför trött i veckan. Inte som jag brukar, åtminstone. Men det har nog varit en relativt lugn vecka. Nästa vecka kommer säkert bara bli dryg. Vi skall arbeta med tidningen hela veckan. Layouten alltså. Jag vet inte om jag orkar sitta framför en dator från 9-16 varje dag. Det låter jobbigt. Men så lång tid kommer det inte ta för mig. Jag är säkert klar med det jag skall layouta på tisdag förmiddag, om inte redan måndag eftermiddag. Senast tisdag eftermiddag, skulle jag tro. Jag är ju ganska bra på det där. Försök se humorn i det hela.

Ooooh.. Jag kom på en sak. Det har funnits fyra tillfällen att ingå i en layoutgrupp... Första omgången var jag layoutchef, andra gången var jag bara med, tredje gången var jag endast reporter och nu, sista gången, ingår jag i mallgruppen. Alltså en grupp på fyra personer som skapar layoutmallen för själva tidningen. Det känns som om jag har gjort ganska mycket layout. Men jag tycker det är roligt. Det är krävande och det tar tid, men jag gillar det. Fast jag vet inte om jag skulle klara av att arbeta som layoutare på en riktig tidning. Jag kanske skulle tröttna på det. Jag håller mig till att göra småsaker på lektionerna för tillfället.

Jag förstår inte riktigt hur det kan komma sig att mina inlägg alltid blir så långa. Jag har tänkt att det endast skall bli några rader, men det sträcker sig till mycket mer än så.

Jag längtar till så mycket... Till 6e Maj, till den dagen Käsarna kommer hem till mig, till Tallin-resan... På tal om Käsarna och hemma... Jag kommer stolt visa upp allt som får mig att älska Köping och Valskog. Jag vet att jag längtat bort mycket, men nu när jag är borta... Då vill jag bara hem. Ganska stört. Men jag ska få dem att förstå varför jag älskar min stad som jag gör! Jag kan inte själv förklara varför jag känner så. Men jag ska visa upp mitt hem, öppna mitt hjärta och känna mig stolt! Nu blev jag lite rörd över mig själv. Så vackert att jag kan känna på detta viset. Mitt hjärta sväller i bröstet och den här lyckliga glädjande gråtkänslan sprider sig genom hela min kropp.

Från Fredrik Kempe till Extrem lycka, med mycket där i mellan. Spännande, va?

Puss på er <3

"I could always find the right slot for your sacred key"

Reportaget är väl praktiskt taget klart, egentligen. I morgon ska jag låta Torbjörn läsa det och sen blir det textsamtal på fredag också. Sen på måndag ska det vara helt klart.

Jag pratade nyss med mamma i telefon i 29 minuter och 58 sekunder. Det var ett tag sedan vi talades vid. Jag tror inte vi pratat på ungefär en vecka. Om inte mer. Ovanligt. 

Yaay, i morgon ska jag till Swahili Bob's, en tatueringstudio på St. Eriksplan. Det ska bli spännande! Kaiser och Emil kanske ska följa med, men det lät som om det var ganska säkert. Jag hoppas de ska med för jag vill inte åka dit själv. Blir det till att tatuera redan i morgon så hoppas jag de orkar vara kvar med mig också... Jag vill inte vara där själv. Läskigt!

Jaja, jag ska inte skriva så mycket idag. Puss <3

"Now we are defenseless in a land where dragons rule"

Jag har lyssnat ganska mycket på Dragonforce idag. Det var länge sedan!

Helgen var mysig. Två personer här på internatet fyllde 20 så det var maskerad i lördags. Det var riktigt roligt! Kul när folk man aldrig snackat med tidigare hälsar på en i skolan också.

På onsdag ska jag åka till en tatueringstudio vid St Eriksplan och prata tatueringar. Nu ska det äntligen göras! Min tatuering som jag längtat så länge efter! Jag ska ta med mig massa förslag på mitt motiv och sedan ska de få titta på det och skissa lite själva. Sen ska jag försöka få en tid till fredag. Jag längtar!

Jag har räknat ekonomi ganska mycket och kommit fram till att det inte borde vara något problem att få det gjort, om priset hamnar under 1500 kronor förstås. Men det är ett ganska litet motiv, så det borde inte vara några problem!

I morgon är det öppen dörr här, då får framtida elever komma hit och titta och hälsa på. Läskigt... Det blir dessutom extra lång dag för vår del. I vanliga fall brukar vi börja 10.25 och sluta 12.10 på tisdagar, men i morgon blir det till att börja 9 och sluta 15. FUCK THAT! Vi ska försöka få till det så att vi får onsdagen till eget arbete hemma istället för att behöva åka till skolan. Då ska jag dra och handla och prata med folket på tatueringsstudion. Jag ska försöka få med mig mina Käsar! Mitra ville gärna följa med iaf =) Men vi skall tala mer om det i morgon.

På fredag kommer David hit. Om jag ska tatuera mig då så ska han hänga med. Antagligen blir det Käsarna också, men jag tror Emil skulle jobba. Jag är inte säkert, men vi får väl hoppas att han inte skulle det. Men vi får se... 

På lördag åker jag och David hem. Han har bil så jag slipper betala en jävla tågbiljett då. Det känns skönt! Men då ska jag iaf hem till Vickan och ta massa kort på henne till Reportaget. Dessutom ska hon klä ut sig till Pinuppa och jag ska ta kort på henne ^^ Det ska bli kul!

Men nu ska jag sluta lyssna på metal och SOVA! Det kan behövas...

Ha det så bra! Puss <3

PS. Cradle of Filth - Nymphetamine är så JÄVLA bra!

"Aisy waisy, let´s go crazy"

Hohooo, cartoons alltså liksom.

Jag kom på en sak angående förra inlägget. Angst=Ångest. Väldigt mycket hat, kärlek, depressioner, händelser som förstör och förändrar liv och intriger. Sånt tycker jag om att läsa.

Jag blev lite rädd idag. Eller lite... Egentligen ganska mycket. Jag hade lika gärna kunnat förlora Kaiser idag. Eller alla hade kunnat förlora Den. Bussen Den satt i på väg till skolan höll på att välta, och jag hade talat i telefonen med Den bara sekunder innan det hände. Hua vad glad jag var att bussen inte välte. Hade det hänt och hon dött... Då skulle det vara farligt för mig att vara ensam.

Möh, men jag har ett svagt psyke =)

Aah, mer än så har jag inte att säga idag.

Puss på er <3

"And I don't want the world to see me, 'cause I don't think that they'd understand"

Yes, nu har jag läst ännu en Fanfic. Denna gång med en ny pairing som jag läste en del när jag började läsa Fanfics. Därefter hittade jag en ny favorit att para ihop ena karaktären med, så då har jag läst det väldigt mycket. Det finns inte så fimla många extremt bra långa fanfics... Men jag har hittar flera ändå. Det är mest Angst jag läser. Jag vet inte varför, men jag gillar att läsa det. De flesta slutar bra, men det är ett par som slutat dåligt... Då har jag inte blivit glad. Jag gråter i slutet på de flesta långa jag läst, lyckliga eller olyckliga slut... Det spelar ingen roll. Ja, jag är ganska känslosam av mig.

Jag laddade ner massa nya penslar till Photoshop igår, och ännu fler idag. Har provat dem lite smått, men skall försöka göra något seriöst med dem senare. Gjorde en bild på Vickan igår som jag blev riktigt nöjd med! Lite för mycket saker, men den var fin ändå.

Jag har inte fått svar från Vickan angående mitt reportage om otrohet, så jag kan inte skriva den. Egentligen skall det lämnas in i morgon, men om Vickan svarar i morgon kanske jag lämnar in den på torsdag istället. Annars får jag skicka den till mina lärare och be dem komma med kritik och åsikter efteråt. Reportaget skall ju vara med i vårat Magasin.

Jaja... Nu har jag inte så mycket mer att skriva. Puss <3

"Kono kizu o muda ni shinai de"

Raiko - Alive

Jag orkar inte. Jag har ingen inspiration. Jag försöker rita, men det går inte. All inspiration är borta. Det blir inte bra heller, det lilla jag får fram. Jag har tappat allt. Kanske jag borde sätta igång och måla snart igen, innan jag glömmer bort hur man gör. 

Min mage är inte glad på mig idag. Jag tror jag håller på och får mens... Blä på det. Visserligen kan det väl kännas skönt att veta att min kropp ändå fungerar, trots all stress och press jag sätter på mig själv. Den har försvunnit väldigt mycket sedan jag flyttade till Stockholm. Det är för mycket här, det är det som gör det.

Den försvann här i höstas och kom inte tillbaka förrän strax efter nyår. Då hade jag varit hemma hela jullovet. Sen försvann den igen. Och nu efter sportlovet verkar det som om den skall komma tillbaka igen. Min hemlängtan påverkar min kropp. Jag hoppas jag får svar från bbl/At (Bergslagsbladet/Arboga tidning). Jag skickade ett mejl till redaktionschefen och frågade om jag får praktisera hos dem i höst. Jag hoppas jag får det. Jag hoppas han svarar också! Annars blir jag ledsen... Får söka till Magasin24 som vimmelfotograf, kanske. I värsta fall får jag söka mig till Västerås. Men till och med det känns för långt bort.

Nej, jag måste på toa igen... Har sprungit som en galning idag. Något är det på gång i alla fall, så långt vet jag.

Puss

"Either way, I found out I'm nothing without you!

Jag kan inte påstå att jag är deprimerad. Alltå, att jag lider av sjukdomen depression. Ändå känner jag mig nere ibland och vill skära sönder min armar. Men det är inte så att jag mår så pass dåligt som jag en gång gjort! Det är inte ens i närheten... Det är nog något som sitter kvar sedan den tiden. Att jag måste skära mig så fort jag känner mig nere, eller tänker på något dåligt. Kanske det är så att jag, genom att skära mig, tänker på något annat som inte får mig att falla djupare? Jag vet inte varför jag gör det. Det är inte lika ofta nu för tiden... Men det händer. Jag tror det hänt två gånger i år. Förr hände det minst, MINST, en gång i veckan.

Jag minns den gången jag skar mig i min systers badrum. Det blev sju jävla djupt, alltså. Blodet droppade på golvet till en liten pöl. Jag blev rädd och skickade ett meddelande till Elin att komma in och hjälpa mig. Hon plåstrade om mig och fick mig på bättre humör. Hon vet hur man ska göra med någon som skär sig. Man ska inte komma med bannor. Det gör bara saken värre... Hon sade ingenting. Hämtade plåster och bandage. Tvättade rent såren. Sade inget. Det kändes bra.

Det är så jag vill att det ska vara. Jag vill inte att folk ska säga "Det där är inte bra" "Du måste sluta med det där" "Det ser bara fult ut"... Jag vet redan att det ser fult ut och att jag kommer få leva med det resten av mitt liv! Sluta påminna mig!

Jag förstår inte varför jag fortsätter. Varför slutar jag inte? Nej, det är som ett beroende. Jag vet. Jag blev beroende av att se mitt eget blod. Det är ganska stört, va? Varsågoda och tag avstånd ifrån mig om ni känner er äcklade. It's all me. Take it or leave it. Det är inte jag som förlorar något för det. Kanske lite extra blod, men det är ingen fara skall ni se!

Nu förstår jag inte vad jag skriver. Men det är bra för mig. Att skriva alltså. Då får jag ur mig allting jag vill. En typ av terapi. Eller något...

Aja.. Puss på er <3

"My life would suck without you"

Det spelar ingen roll. Det kommer alltid tillbaka.

HAHA! Ingen kan gissa vad jag syftar på med de orden ^^

Fredagen var totalt jävla underbar! Jag hade så underbart roligt. 

Vickan kom och hämtade mig vid 14-taget på fredagen. Då lyssnade vi lite musik och sedan åkte vi in till Köping för att handla alkohol och lite mat. Sen drog vi till Vickan, städade lite, gjorde oss iordning lite, fixade mat, gjorde iordning oss lite till och sedan när Thomas kom vid 17-18 käkade vi mat =)

vi drack en del alkohol och tog en jävla massa kort. Och jag hade så roligt!

När Sara kom spelade vi spel. Vad hette det? "Med andra ord"? fullt möjligt.. Skitkul iaf! Jag och Sara skulle ha vunnit om vi inte avbröt när vi bara hade tre brickor kvar.. Dumt.

Aja, vi drack en massa, lyssnade på musik och tog massa kort. Jag kommer inte ihåg allt... Det är flera bilder jag inte ens minns blivit tagna... Flera bilder där Thomas sitter med munnen mot min hals t.ex... Jag minns bara en av dem bilderna. Men det fanns typ 4-5 stycken :O Shit säger jag bara...

Aja, jag tror det var vid 22.30 någonting som vi anlände till Stadskällaren i Arboga. Vi började dansa typ direkt och dansade tills det stängde vid 1. Ja, det stängde väldigt tidigt. De skulle inte haft öppet egentligen, men eftersom folk snart tar studenten så hade de öppet.

Hahaha! Jag tänkte börja denna mening med Aja, ..... Men såg då att jag börjat de två föregående styckena med Aja, ... Så vi dissar det.

Vi dansade väldigt mycket, som sagt, och... Ja... Det var underbart. Jag kom att tänka på en sak som Thomas sade... "Jag gillar dig". Jag vet inte vilket sätt han menar på. Kan det vara så att han, liksom jag, fortfarande har känslor kvar från den tiden? Det var ju ganska länge sedan och vi har båda förändrats en hel del. Kanske jag borde fråga honom om det någon gång.

Det här låter ju väldigt dumt, kan tyckas. Men så här är det: Jag har känt Thomas sedan i sjuan och jag pangföll för honom på en gång (Han älskar att höra den historien btw. Bad mig berätta den hela två eller tre gånger i fredags). Vi har varit ihop tre gånger och jag har haft killar därimellan och därefter (senaste gången vi var ihop var i nian). Trots detta har han alltid funnits på något sätt. Små delar av känslorna har alltid setat kvar och jag tror inte de kommer försvinna än på länge. Om någonsin, det vet jag inte. Who can blame me? Grabben är het, och han vet om det.

Det låter fortfarande dumt. hur mycket jag än älskar någon annan kommer jag alltid ha känslor för honom (Hur små eller stora de än är). Det låter fortfarande dumt! När det gäller kärlek och känslor låter allt dumt. Hur kommer det sig? Det känns som om jag upprepar mig, år efter år. Samma visa om och om igen...

Fuck, nu börjar jag tänka dumt istället. Det är ju dumt.

Puss <3<3

"I will fight tooth and nail"

Jag har panik. Jag har så jävla mycket panik! Jag klarar inte av det här!

Jag tittade lite närmare på mina två tänder som blev utslagna 2004 och märkte då att den ena tanden har fått en svart fläck på insidan mellan tänderna, om man säger så. Det har blivit sagt till mig att dessa två tänder kan bli svarta och att jag då skulle få byta ut dem mot fejk-tänder, borra i käken och grejer... Problemet ligger i att jag har sån extrem jävla tandläkarskräck så när jag såg det här... Fick jag panik. Tårarna rann, jag skakade och visste inte vart jag skulle ta vägen! Det har inte gått över än.

Jag ringde till mamma och sa det här. Jag grät i telefonen! Tårarna bara rann! Jag klarar inte av att gå till tandläkaren. Jag kan tänka mig att gå dit på en undersökning utan lugnande och sånt... Men om de ska göra något mer... Byta ut tänderna... Då måste de söva ner mig! Jag vägrar få något sådant gjort på mig utan det! Jag vet hur jävla ont det gjorde när de skulle rotfylla mina tvä tänder. Jag GRÄT i stolen under tiden. Men den jävla kärringen fattade ju inte att jag var rädd och att det gjorde ont! Eller också så brydde hon sig bara inte... Jag ska aldrig mer tillbaka till Arbogas tandläkare...

I morgon ska jag ringa till Kungsörs folktandvård. Mamma sa att de är jättegulliga där och hon och pappa tycker inte heller om de i Arboga. Jag ska försöka få till en tid på påsklovet. Det behövs verkligen. Det har blivit försenat med kallningar så jag har inte varit iväg sen augusti 07.

Hela jävla kvällen är förstörd. Jag hatar min tandläkarfobi.

Förstår ni hur jag känner mig? Förstår ni hur jävla förstörd jag är?! Jag klarar inte av det här! Inte utan stöd... JAg tänker på det en sekund och sen gråter jag. Det kanske känns bättre i morgon... Men just nu... Jag orkar inte...

Det blir nog fler streck... Bara för att få glömma. Om än endast för en kort stund...

"Nogarerarenai tsumi ni oboretemo kitto"

Jag känner mig så väldigt trött. Jag har ingen energi. Jag orkar inte med någonting. Jag känner inte för att göra något! Bara läsa och titta på anime... Min energi räcker inte till för något annat. 

Jag var på stan med Käsarna idag. Det var trevligt. Vi gick till Hurry Curry för en fika. Mitra mådde inte så bra... Hon var trött och hade ont i magen =/ Jag började känna mig seg och trött när det var dags att gå därifrån. Vi gick in på indiska innan vi drog. Jag köpte en väldigt mysig klänning. Jag funderar på om jag skall använda den på fredag när jag ska ut med Vickan och Thomas på krogen. Men vi får se... Jag skall rådfråga Vickan om den saken. Kläder är något hon är duktig på. Thomas är också duktig på kläder.

De två människorna är väldigt viktiga för mig, förresten. Vickan började i min klass vårterminen i fyran. Vi blev vänner väldigt snart och umgicks väldigt mycket i skolan och på fritiden. Jag har så oerhört många roliga minnen med den tjejen så det är inte klokt. Både bra och dåliga. Jag minns att vi bråkade en del i sexan. I sjuan också. Men vi blev alltid vänner igen, på ett eller annat sätt. Utan henne hade jag inte haft någon under slutet på mellanstadiet och början på högstadiet.

Thomas träffade jag första gången på Valborg när vi gick i sjuan. Jag föll direkt. Helgen därefter umgick jag, Thomas och Elin (Elin är en tjej jag kännt väldigt länge och det var meningen att jag skulle gå med henne på valborg men hon tog med Thomas, vilket jag i dagsläget är väldigt glad över). Den helgen slutade i min första riktiga kyss, kan man väl säga. Tisdagen därefter, exakt en vecka från valborg, blev jag och Thomas ett par. Vi höll ihop till i Juni-juli någon gång... Sen minns jag inte exakt andra gången vi blev tillsammans, men det var februari-mars i åttan... det höll ungefär lika länge... Sen blev vi tillsammans igen natten till Lucia. Och tog slut februari, har jag för mig. 

Efter det har vi inte försökt igen. Jag är säker på att om han någon gång skulle fråga om det kunde bli vi igen, skulle jag säkert säga ja. Många av de känslorna jag hade för honom sitter fortfarande kvar, och kommer säkert alltid göra det. Men vem kan klandra mig? Grabben är ju så sjukt snygg så det går inte! Nej, det är inte det enda jag ser. Hans personlighet lockar mig desto mer. Han har hjälpt mig väldigt mycket. Säkert mer än vad både han och jag är medvetna om. 

Vickan och Thomas är två glada och ljusa personer som dragit upp mig från djupet, hjälpt mig hitta tillbaka till färgerna. Jag gick bara i svarta kläder förut. Inga färger what so ever! Men de fick mig att förstå att jag passar i färger också. Nu vågar jag prova mer kläder. Jag har köpt mönstrade klänningar och linnen i olika färger i stället för bara svart. Visst, jag har mycket svarta kläder, men det är inte det enda som fyller min garderob.

Det är fortfarande ganska mörkt i min hjärna, men jag hoppas att även den ska kunna klä sig i glada färger.

Puss <3

"Somebody's sleeping in my bed tonight baby"

SR Metropol.

Nu var det en vecka sen jag skrev igen... Och min mens har återgått till höstens mönster=hoppar över sig själv.

Okej, jättejobbig låt spelas på SR Metropol just nu... Jag ser fram emot den sekund den är slut.

Jag kan inte komma på att jag gjort så himla mycket i veckan... Vi var på studiebesök på SR i onsdags. Sen blev det färga håret på Mitra och äta Sushi. Det var najs. Sushin var väldigt god, men kunde varit mindre Wasabi i.

I fredags drog jag efter förmiddagsfikat för att möta upp Pilla vid SophiaHemmet. Jag tog mig dit, men sen tog det några minuter innan jag och Pilla hittade varandra. Vi gick till ingång P och satte oss ner för att vänta på Sussi tillsammans med Pillas pappa, Peder. När hon kom åkte vi för att äta mat. Det var trevligt. 

Sen gick jag och Pilla på stan ett tag, men vi tröttnade ganska snart då vi inte hittade någonting inne på ett jättestort H&M. Dumt... Men jag hittade två par skitsnygga örhängen inne på... Ööhm.. Kan det ha varit Shock? Jag kommer inte ihåg vilken det var, men det blir nog bra.

Vi åkte till Jakobsberg och gick upp till mig för att skriva matlista och låta Pilla lämna sin väska. Det vägde ton. Sen drog vi ner för att handla mat och saker. Sen upp igen, jag käkade en macka med lax och avokado, vi packade ihop lite saker och sen åkte vi till Rönninge. Vi skulle umgås med Peder och Sussi. Sussi plockade upp oss på station och sen åkte vi till henne. Vi fick mat och sen spelade vi kort. Pilla hade mått dåligt under större delen av dagen. Hon hade ont i hela kroppen och frös och svettades om vartannat. Så hon lånade Sussis febertermometer och det visade sig att hon hade 38,6 graders feber. Stackars Pilla... Aja. Sen glodde vi på film och sen gjorde vi iordning sängarna och la oss för att sova.

Vaknade vid 10-11 någon gång. Pilla var hungrig men ville inte äta utan mig för att hon vet hur jobbigt det kan vara att äta frukost ensam hos någon man inte känner. Det kändes bra att hon tänkte på mig. Så¨jag gick upp och vi käkade frukost. Sen drog sussi till... Jobbet? Eh, jag vet inte. Jag, Pilla och Peder spelade kort resten av dagen iaf. Nästan.. Ett par tre timmar eller något. Sen glodde vi på film. Sen åkte vi till mig igen för att hinna äta kräkorna innan de blev dåliga. Vi bastade först. Sen gjorde vi kräkmackor. (räkmackor) Sen ... Lyssnade vi på musik... Sen la vi oss för att sova. Sen vaknade jag vid 10.30 av att Pilla stökade runt och plockade ihop sina saker. Då skulle hon dra för hon skulle på lunch hos någon. Jag satte på datorn, öppnade fönstret (KOKHETT! trodde jag skulle dö) och lyssnade lite på musik.. Nu sitter jag och lyssnar på SR Metropol och käkade skorpor och dricker cola.  Diskade lite grann efter i går också när jag var ut för att gå på toa. Ska ta tag i resten sen också. Försöka städa, om jag orkar. Men det får vi se hur det blir med.

Aja... Det var det.

Puss

"It's not that I don't care, I do. I just don't see myself in you"

Stephen Lynch - Gay

Jaa.. Vad ska man säga? Jag har ävl haft ett ganska bra lov, ändå. Blev rätt jobbigt i tisdags, bara. Jag åkte till Emil och vi bjöd över Emma och David för att spela spel. Emma kom ganska mycket senare då hon jobbade. Men Emil, jag och David spelade nya KAK-spelet (Köping, Arboga, Kungsör. Ungefär som monopol fast KAK) Allt gick bra, det var roligt och trevligt. Sen... Framåt 10 kanske började jag få ont i mellangärdet. Det började lite smått som det brukar göra. Sen blev jag tvungen att ställa mig upp och sträcka på mig och gå runt och hålla mig för bröstet för att det började göra mer och mer ont. Jag gick där fram och tillbaka i hallen. Ett tag fick jag lite svårt att andas. Sen kommer Emil och frågar hur det går. Sen håller han om mig. Han säger inget. Han höll bara om mig och det kändes bra. Det kändes skönt att han var där och brydde sig.

Sen åkte Emma och David hem. Det hade fortfarande inte gått över i mellangärdet utan snarare blivit värre. Jag gick runt lite till sen satte jag mig på huk i vardagsrummet och höll mig för magen och bröstet. Sen satte jag mig på knä och kunde knappt röra mig. Jag fick svårt att andas och var nära på att börja gråta. Tårar började formas i mina ögon men de fälldes aldrig. Emil frågade om han skulle ringa ambulans, men jag tyckte inte det var lika illa som senast jag hade så ont. Strax efter det började smärtan långsamt tyna bort, ända tills jag inte kände av det längre.

Jag hatar när det blir så. Jag hade sett fram emot att bara umgås med Emil när Emma och David åkte, men jag hade ingen energi till någonting. Jag hade tappat lusten till allt. Det enda jag vill när jag får ont i mellangärdet är att vila eller sova. Men men.. Det kunde jag inte göra, för jag skulle hem till mormor där två av mina kusiner för tillfället residerade. Annars har mitt lov varit helt okej. Tråkikgt idag bara...

Tänkte ta mig upp ganska tidigt för att packa och ta ett tidigt tåg. Men jag kunde inte somna på natten. Somnade vid 6 någon gång. Gick upp strax efter 12 efter att mamma väckt mig. Käkade lunch (frukost) och plockade med lite saker samtidigt som jag glodde på Ramna½. Var typ klar runt 15, men då var det för sent för att ta 15.30-tåget. Så jag skulle ta 17.30-tåget. Jag köpte biljett på internet för utskrift. Ringde Emma och frågade om jag fick låna hennes skrivare och det gick bra. kvart i fem åker jag och pappa in till Köping till Emma för att hinna skriva ut biljetten innan tåget går. Jag får igång datorn och laddar ner min biljett. Men sen blir det problem. Skrivaren fungerar inte! Det kommer bara ut tomma papper! Ingenting händer! Och klockan börjar rinna iväg. Jag får panik, ringer Emma, hon vet inte vad som är fel och hon är på jobbet så hon kunde inte prata så länge. Jag får ännu mer panik och börjar gråta (pappa satt kvar i bilen). Klockan var då 20 över 5. Tio minuter till avgång. Jag ringer pappa och ber honom komma upp. Han kommer upp, men han kan inte heller förstå vad som är fel. Han drar slutsatsen att det är slut på färg i skrivaren. Då var klockan fem i halv. fem minuter till avång. Inte en chans att vi hinner leta reda på en annan skrivare att låna. Det är bara att skita i alltihop. Min första-klassbiljett kastades i papperskorgen, helt enkelt. 260 spänn rätt åt helvete! Då var jag inte så glad. Så jävla drygt när det händer. Men men...

Jag ska aldrig åka andra klass på söndagar! Det är så jävla mycket folk och jag får panik. Jag var illamående hela vägen dessutom... Inte roligt. Det är därför jag bokar förstaklass när jag åker på söndagar. För mycket människor. I framtiden under längre lov, ska jag åka hem lördagar istället. Inte söndagar. Och boka biljett flera dagar i förväg så jag hinner skriva ut eller hämta ut.

Aja, jag orkar inte längre... Måste sova snart, om jag ska orka morgondagen. Funderar på om jag ska orka gå ner till tvättstugan nu och se om det finns någon ledig tvättid till i morgon. Nej.. Jag tar det när jag går ner och duschar i morgon bitti istället..

Jaja, nu måste jag sova.

Puss