Japp, David är här och jag känner mig mycket gladare nu än vad jag gjorde tidigare idag! Det känns bra.
Igår hände en liten rolig sak när jag varit och handlat. Jag lånade Lines DraMaten och på vägen tillbaka tänker jag att jag kan ta hissen ner i tunneln istället för att behöva krångla mig nerför trappen med en tung väska.
Utanför hissen står en äldre tant med en liknande shoppingbag och väntar på den inkommande lådan. Vi börjar tala så smått och slår följe genom tunneln. Hela vägen talar vi om rulltrappornas och hissarnas olika humör. Vi talar även lite om kamerorna som satts upp i tunneln. De är osynliga. Jag har aldrig sett dem, det hade inte tanten heller. Jag hann inte be om hennes namn för hon stötte på några vänner, och eftersom jag gärna ville hem då så lämnade jag henne. Men det var en trevlig gammal dam det.
Tänk vad intressant folk man hittar bara man ska åka hiss.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar