"Tear apart the life and times of familiar faces"

VNV Nation - Space and Time

----

Vad ska jag säga? Han har rätt. Han har verkligen det. Jag har haft tid att tänka nu och känna efter.

I'm a slut and I hate myself. More than anyone can understand.

Vad håller jag på med? Varför gör jag såhär mot mig själv och folk omkring mig? Jag har inte gjort så mycket än... Men chansen att det hände är väldigt stor. Tråkigt nog. Hur kan jag ens fundera på det? Jag borde säga nej. Nej, nej, nej och åter nej. Aldrig. Det kan inte hända. Det är dumt. Visst... "And I have been thinking that I am gonna regret it more if I don't take the shot, if I ever get it."

Ångesten äter redan upp mig inifrån. Och jag har inte ens gjort något! Bara att jag tycker det låter spännande får mig att vilja kräkas över mig själv.

Om jag gör det och folk får veta... Det är så många som kommer bli besvikna och hata mig. Alla jag bryr mig om kommer förakta mig och tycka att jag är en slampa. En känslokall, äcklig, idiotisk slampa.

Slampa har jag redan blivit kallad. Tillsammans med player av samma person vid samma tillfälle. Det sårade något så fruktansvärt, men han har rätt.

Jag söker bekräftelse. Från alla. Varför? Jag vet inte! Jag bara behöver bekräftelse. På att jag duger. Att jag är fin. Att jag är attraktiv. Det är fruktansvärt! Och jag har börjat fundera på... Om jag nu behöver så mycket bekräftelse... Kommer jag klara av att ha ett förhållande då? Jag har ju inte haft några problem med det förr. Visst, de förhållanden jag haft har inte varit så långa och jag har haft 2 sedan jag gick ut gymnasiet. Känns inte som att de innan den tiden räknas på samma sätt, eftersom jag var mer omogen då. Men jag har aldrig funderat på att vara otrogen eller göra något med någon annan när jag varit i ett förhållande. Men det är nästan som att jag tröttnar. När det inte händer något nytt verkar det som att känslorna svalnar. Trots det har jag blivit svartsjuk när ex hittat nya att vara med. Den avundsjukan har dock inte hållit i sig speciellt länge, det är väl mer chocken och sorgen över att personen kunde gå vidare så snabbt.

Hur kom jag in på det här? Jag höll ju på att skriva om något annat. Aja.. Verkar inte bli så mycket mer vettigt. Inte för att det nånsin är vettigt det jag skriver om... Men ibland blir det mer skit än vanligt. Eller svammel snarare... Skit är allt ändå.

And it still hurts...

Nu har det gått lite tid sen vi bröt kontakten. Det gör fortfarande ont när jag tänker på honom. Och nyss när jag tänkte på honom började tårarna rinna. Det är inte ofta dem rinner, det brukar mest bara bli fuktigt under ögonen. Men nu rann det. Inte lika mycket som dagen vi bröt upp, men ändå. Mer än  vad det brukar bli.

Jag saknar honom så fruktansvärt mycket! Det gör så jävla ont och jag önskar att jag kunde göra så jävla mycket ogjort! Jag vill tillbaka till december... Jag vill att det ska vara december igen och att de dagarna när han var här aldrig tar slut. Men det går inte.

Det är svårt och jobbigt att erkänna, men jag tror jag älskar honom trots allt. Hur kunde jag låta det gå så långt?! Hur kunde jag tillåta mig själv att släppa fram så mycket känslor!? Hur kunde jag tillåta mig att flörta med folk han känner, och speciellt hans bror! Jag är en hemsk människa och jag önskar att jag kunde bli en grönsak. För en grönsak känner väl ingenting?

Jag vågar inte flörta med någon. Jag vågar inte antyda att jag vill ligga med någon. Bara en då, men det är mest för att jag vet att det aldrig kommer hända. Att det aldrig kommer bli något mer än busiga ord skrivna i chatten.

Men Thomas, varför ska jag sakna dig så fruktansvärt jävla mycket?! Jag tänker på ditt skratt, din röst, dina ögon, dina starka armar, din värme, din busighet... Och hjärtat brister, gång på gång. Om det fanns en möjlighet till att du skulle förlåta mig och vilja träffa mig igen så skulle jag ta den!

-----

Att skriva allt här kommer inte göra något bättre... Eller... Tillfälligt får jag det ur mitt system. Men det kommer tillbaka. Alltid. När ska någonsin komma över dig helt??

-

Denna hade visst hamnat som utkast ser det ut som. Skrev samma dag som vi bröt kontakten...


Jag har förstört allt. Allt jag nånsin hoppades på. Jag har bara mig själv att skylla på... Jag hatar mig själv.Inte förrän han tog upp det och sa allt till mig förstog jag hur idiotisk jag varit... Och jag hatar att jag har så svårt för att prata...

Det är bara slut... På allt... Allt som nånsin varit. Och jag kommer aldrig sluta klandra mig själv. Och det kommer aldrig gå att laga. HELVETE!!!!!!!!!!!!!!!!