"Tear apart the life and times of familiar faces"

VNV Nation - Space and Time

----

Vad ska jag säga? Han har rätt. Han har verkligen det. Jag har haft tid att tänka nu och känna efter.

I'm a slut and I hate myself. More than anyone can understand.

Vad håller jag på med? Varför gör jag såhär mot mig själv och folk omkring mig? Jag har inte gjort så mycket än... Men chansen att det hände är väldigt stor. Tråkigt nog. Hur kan jag ens fundera på det? Jag borde säga nej. Nej, nej, nej och åter nej. Aldrig. Det kan inte hända. Det är dumt. Visst... "And I have been thinking that I am gonna regret it more if I don't take the shot, if I ever get it."

Ångesten äter redan upp mig inifrån. Och jag har inte ens gjort något! Bara att jag tycker det låter spännande får mig att vilja kräkas över mig själv.

Om jag gör det och folk får veta... Det är så många som kommer bli besvikna och hata mig. Alla jag bryr mig om kommer förakta mig och tycka att jag är en slampa. En känslokall, äcklig, idiotisk slampa.

Slampa har jag redan blivit kallad. Tillsammans med player av samma person vid samma tillfälle. Det sårade något så fruktansvärt, men han har rätt.

Jag söker bekräftelse. Från alla. Varför? Jag vet inte! Jag bara behöver bekräftelse. På att jag duger. Att jag är fin. Att jag är attraktiv. Det är fruktansvärt! Och jag har börjat fundera på... Om jag nu behöver så mycket bekräftelse... Kommer jag klara av att ha ett förhållande då? Jag har ju inte haft några problem med det förr. Visst, de förhållanden jag haft har inte varit så långa och jag har haft 2 sedan jag gick ut gymnasiet. Känns inte som att de innan den tiden räknas på samma sätt, eftersom jag var mer omogen då. Men jag har aldrig funderat på att vara otrogen eller göra något med någon annan när jag varit i ett förhållande. Men det är nästan som att jag tröttnar. När det inte händer något nytt verkar det som att känslorna svalnar. Trots det har jag blivit svartsjuk när ex hittat nya att vara med. Den avundsjukan har dock inte hållit i sig speciellt länge, det är väl mer chocken och sorgen över att personen kunde gå vidare så snabbt.

Hur kom jag in på det här? Jag höll ju på att skriva om något annat. Aja.. Verkar inte bli så mycket mer vettigt. Inte för att det nånsin är vettigt det jag skriver om... Men ibland blir det mer skit än vanligt. Eller svammel snarare... Skit är allt ändå.