"And I think you should know this, you deserve much better than me"

Hinder - Much better than me

Will I ever forget him? I don't think so...

Det har gått två månader sedan vi senast pratade. Då du sa allt vad du sa. Alla obehagliga sanningar om mig. Det skär fortfarande i mig som en kniv när jag tänker på det. På dig. Allt jag vill är att få må bra, men ändå mår jag bara sämre och sämre hela tiden. Jag är på väg in i väggen igen. Äter knappt. Dricker knappt. Träffar knappt folk.

Magkatarren har kommit tillbaka. Hela eftermiddagen ville jag bara gråta. Jag kommer gå under om det inte blir nån förändring snart. Men hur ska jag orka?

Jag har lagt ner Kyäni. Vad är det för vits? 

Jag jobbar inte extra mer. Jag skulle behöva pengarna, men då klarar jag inte mitt vanliga jobb.

Jag vill ta mitt liv. Kasta det i soporna.

JAG VILL INTE LEVA MER! Inte utan dig...

Jag vill skrika åt dig. Hata mig inte längre! Älska mig!

Men det kommer aldrig ske. Jag har förstört allt. Varför gjorde jag det?

Varför skyller jag bara på mig själv? Folk säger åt mig att det inte är mitt fel. Att det är du som felat. Varit omogen och inte hade någon rätt att säga allt vad du sa. Men det är ju sant... Allt du sa. Jag behöver dig!

Det känns tomt i mig. Fast ändå inte. Jag är fylld av sorg. Och saknad...

Thomas Rasmusson. Jag saknar dig så fruktansvärt. Förlåt!