"Attero! Dominatus! Berlin is burning. Denique! Interimo! The reich has fallen"

Jaaa... Gott nytt år.

Jag tror att jag nästan kommit över honom. Tänker inte mycket på honom. Men klarar fortfarande inte av att lyssna på reggea. Tråkigt nog...

Däremot så... Ja. Det finns någon annan. Jag har pratat extremt mycket med honom. Började prata för något år sedan, eller spela snarare. Under våren blev det mer och mer. Lite intresse. Sen den där igen. Nu under hösten/Vintern när jag typ lyckats släppa den dumma så har känslor börjar komma till ytan. Varje gång han skrattar vill jag bara kyssa honom. Och jag blir varm varje gång han skrattar och det är jag som fått honom till det. Det känns så bra. Men ja... Sen är ju han lite annorlunda också. En sån som inte har något till övers för kärlek. Som typ hatar kärleken. Det känns lite som ett omöjligt uppdrag. Kanske att jag gör ett LITET närmande nästa gång vi ses. Om lite mer än två veckor. Vi får se om jag vågar riskera den fina vänskap jag lyckats bygga upp med honom.