"Ia bessonnaia, belaia ptitsa, Ia nad gorodom serym letaiu"

Via Gra - Bomba

Emma i klassen kom ned till studion här på eftermiddagen och ville tala med mig. Hon berättade att hon och några andra i klassen läst min blogg och blivit oroliga. 

"Du kanske kan få andra tabletter istället för de du gick upp i vikt av"

För min egen skull så var det bra att hon tog upp det med mig. Det gjorde att jag och Emil talade om det en bra stund efteråt och han övertygade mig om att ringa till vårdcentralen här i Jakobsberg. Det har jag nu gjort. Jag fick lämna personnummer och telefonnummer. De skall ringa upp mig.

"Jag vågar knappt lämna dig ensam efter skolan"

"Jag tänker på dig hela tiden och är orolig för dig"

Hur många har jag oroat med min blogg, egentligen? Nu får det vara slut. Ska bara vänta på mitt lilla samtal så ska vi se att det ordnar sig i slutändan.

--------

Hon ringde. Men skickade mig vidare till Danderyds sjukhus där de har en psykiatrisk akutmottagning. Yaaay, tråkigt bara att min energi, ork och lust försvann totalt med de orden. Jag hade ingen lust att sitta i telefonkö... Då kommer jag inte ha några pengar kvar. Men jag ska försöka ringa i morgon eller lite senare. Så vitt jag förstod det så har de telefontider dygnet runt, eller något.

"I chime in with a "Haven't you people ever heard of closing the god damn door?!" "

Panic at the Disco - I write sins not tragedies

Vi har kommit jättelångt med filmen! Det är sjukt. Vi började i måndags, men det enda vi hann med var att lägga in allt material på datorn. Tisdagen spenderades med att se igenom delar och påbörja arbetet. Efter denna dag vet vi precis vad vi ska ha med och hur det skall läggas upp. Väldigt mycket har hunnits med idag.

"You a born ganja man and yuh a no coke head"

Notch - Nuttin nuh go so

Jag kom att tänka på de många försommarnätter jag spenderade i parken utanför huset i Köping där jag bodde i 6 månader. Många kvällar när jag inte kunde sova, tog jag min mp3 och gick ut i parken. Där satt jag på en bänk eller bara gick runt. Jag lyssnade mycket på Notch under de nätterna och dansade ensam i mörkret vid lusthuset. Bilden på min blogg är tagen under en av de nätterna. 

Jag kom på mig själv med att längta tillbaka till parken. Där kunde jag känna frid. Ingen störde mig. Det var bara jag, ån och ankorna. Det var så skönt att kunna gå ut och känna den friska luften och andas in nattens härliga dofter. Daggen och blommorna. Jag måste dit i sommar. Någon gång. Kanske jag kommer vilja åka dit redan första veckan efter att jag flyttat hem. Det är klart jag ska dit då! Jag måste visa ett av mina favoritställen för Käsarna.

"Legalegalización ¡CANNABIS! de calidad y barato!"

Ska P - Cannabis

Jag vill fortfarande försvinna, men orken att göra något åt det är totalt borta. Det gör fortfarande ont efter gårdagen. Det kommer ta tid att läka.

Ett hopp från hög höjd har under hela dagen funnits i mina tankar. Det finns fortfarande kvar. Hur svårt kan det vara? Öppna fönstret och slänga sig ut. Jag bor högt upp, det är så lätt.

Det är så dumt. Att skriva detta här av alla ställen. Jag är ju så jävla dum i huvudet...

Jag försöker intala mig själv att folk faktiskt bryr sig... Men något tar emot. Det är som om jag inte kan tro på att någon bryr sig om mig. Det är inte alltid jag känner så, bara väldigt ofta. Vad är det för fel på mig?!

Jag vill inte känna så här, jag vill inte ha en önskan att dö hela tiden! Jag vet inte varför jag har det heller. Det går inte att förklara. Vad var det Thorell sade? "Det kan hända att du kommer behöva äta tabletterna en gång till."

Jag vill inte äta de där jävla tabletterna igen! Seriöst, de gjorde så jag gick upp 20 kilo! Jag har bara lyckats gå ned 12 av de kilona än så länge... Och det är tack vare att jag flyttade hit och blev stressad och slutade småäta och därefter knappt åt alls, annat än i skolan alltså. Det var ett år sedan jag slutade med tabletterna... Det är ingenting! Jag var fri i 8 månader, ungefär.

Vad fan har jag i den här världen att göra?

Jag kände mig off hela dagen. Smärtan störde mig hela tiden och jag kunde inte slappna av. Ett under att jag lyckades koncentrera mig på lektionen.

Jag vill att det ska ta slut, men det kommer aldrig göra det.

"Min själ vill iväg här ifrån, En fånge länge nog, ska världen vara så?"

Fronda - Ett rop på hjälp

Jag vet inte vad som händer. Jag vet inte vad jag tänker. Jag vet inte varför jag tänker som jag gör!

"Jag måste göra det för att bevisa för mig själv att jag inte är svag eller feg"

"Det är nu eller aldrig"

Om jag håller de orden blir det aldrig. Men jag kommer inte hålla de orden. Det kommer fler gånger. Jag måste bara samla mer mod och styrka för att våga ta det sista steget utför kanten.

Jag hade det nästan. Lite hårdare, lite djupare, lite mer så hade det varit slut. Jag hade viljan, jag kände den ända in i själen! I djupet av mitt hjärta ville och vill jag dö! Men modet är för tillfället borta...

"The dream isn't over yet, though I often say I can't forget"

Nu kommer jag inte ens ihåg vad jag skulle skriva. DET är ju ganska dumt.

Det känns bra att vara tillbaka i Sverige men jag vill till Köping. Eller Valskog. Men på lördag får jag åtminstone åka till Västerås. Carmina Burana om en vecka! DET är inte fel. Dock så har jag redan sett dem men man kan aldrig se dem för många gånger! Musiken är ju bara för mäktig.

Igår vad Käsarna till Kungsträdgården och tittade på de japanska körsbärsträden. Meningen var att vi skulle lämna in engångskamerorna till framkallning men affären var stängd. Så det får bli en annan gång. Men jag har ju åtminstone SL-kort fram tills jag flyttar hem! Fatta, om fyra veckor bor jag åter igen i Valskog! Det känns bara för bra. 

Internet här krånglar väldigt mycket. Jag vet inte varför, men det stänger ner sig hela tiden. Jag är uppkopplad till nätverket hela tiden, men internet försvinner.

Oj, jag måste ner till tvättstugan nu! Tur att jag kom på det.

-------------------

Städaren sade att torktumlaren läcker ut damm i hela källaren. Hur kul är det för oss som bor här och för alla som använder omklädningsrummen?

--

Jag är riktigt stolt över att vi tog oss igenom veckan i Tallinn och att vi fick ihop massor med material. Nu väntar bara massor med klippning och redigering.

Puss <3

"Jag vill tro att det är nåt som bara händer här"

Vapnet - Thoméegränd

Just nu sitter jag ensam i hotellrummet, eller våran lilla lägenhet. Vi har ju tur som fick två rum med en dörr emellan. 

Det är ganska skönt att vara själv just nu. Jag har inte fått vara ensam på flera dagar. Jag kräver ensamhet. Det är viktigt för att jag ska orka. Jag tror det var en undermedveten anledning till att jag inte ville följa med ut och åka spårvagn och filma nu.

Jag orkar inte skriva allt som hänt nu, men det kommer någon gång. Jag kan ju säga att det inte varit den bästa resan jag haft. Det har varit väldigt mycket fel. Vi har inte mått bra och på båten hit blev det lite gräl, tråkigt nog. Detta resulterade i att Kaiser inte ser mig, Emil eller Mitra, utan bara demoner. Inte för att Den vill det. Det bara är så. Men Den sade att det går över, att Den kommer se oss om några dagar igen.

I morgon ska vi åka hem. Det känns så sjukt skönt. De pengar jag har kvar skall jag spendera på båten. Alkohol på båten. Men men... Vi får se hur jag gör. Jag har pengar kvar så jag överlever i alla fall. över trehundra på kortet, typ hundra kronor löst och några hundra kroon löst. Det är inga problem. Och jag behöver inte äta lika ofta som Mitra och Emil som tur är. Tråigt nog höll de på att få allderles för lågt blodsockervärde igår och de mådde inte bra alls. Vi har ätit för lite i några dagar. Men idag har vi ätit som FAN! Bra det. En liter Estländsk vodka har vi också.

Jag kan inte sluta lyssna på låten. Den är grymt bra. Det är bara att erkänna.

Under gårdagen och dagen har vi laddat ned Lilja 4-ever och den skall vi se ikväll. Det känns bra. Passande eftersom vi är här i Tallin och har Ghetto-områden precis runt hörnet. Eller... Hotellet är omgivet av Ghetto. Det är sönderfallna byggnader överallt här. Och med tanke på att en stor del av befolkningen är ryssan och filmen är rysk så är det ju extremt mycket mer passande.

Jag tror jag har ett ganska bra immunförsvar ändå. Jag har kännt mig krasslig ganska länge och sprungit runt med för lite kläder och grejer, men ändå har det inte brytit ut. Det har varit på väg flera gånger, men jag har lyckats undvika skiten.

Eh, ja. Det här landet är bara skit. Jag ska aldrig åka hit mer. Om det inte bara är över dagen förstås. Kryssning alltså, utan att sova på hotell här. Det går inte. Då ska jag nog stanna på båten hela tiden och sova när vi är i land. Det låter som en bra idé.

Nej, jag orkar inte mer.

Jag vill bara hem till Sverige nu.

Puss <3

"Kusotarena nyuusu ga toori sugite kimi wa kotoba wo nakusu"

Jag vaknade i morse med solen lysandes på mig. Jag var svettig, trött och hade extrem mensvärk. En sådan värk har jag aldrig haft förut. Efter att ha varit vaken någon timma gjorde det ännu mer ont och jag var även illamående. Det var verkligne inte roligt.

Jag tog mig upp ut sängen och gick ut för att fylla en fryspåse med varmvatten att lägga på magen. Kvällen innan hjälpte det, men inte i morse... Det gjorde för ont, det var för extremt för att det skulle hjälpa. Jag svalde ned en tablett och låg och kurade ihop mig i väntan på att den skulle börja hjälpa. Jag var även tvungen att öppna fönstret för att det var så jävla varmt i mitt rum! JAg svettades som fan och det kändes som om jag hade feber, men så var inte fallet.

Till sist gick värken över och jag kunde ducha och tvätta som vanligt. Packat har jag också gjort nu så nästan allt är klart! Nu skall jag bara vänta på att Putti ( Mitra) hör av sig så jag kan åka till centralen och möta upp henne! =D

Nä, nu ska jag chatta med David =)

Puss <3

"Shounen yo, kiitekure, Ningen nanta taishita mon ja nai sa"

En glad nyhet: Min kropp fungerar normalt igen.

En dålig nyhet: På grund av det känner jag mig totalt off och humöret går väldigt mycket upp och ner.

Ja, jag har fått mens igen. Och jag hatar det.

Den försvann i september-oktober någon gång. Sen var den borta fram till strax efter jul. Då kom den tillbaka. Men sen försvann den igen för att låta sig komma ett par dagar i mars. Det var nästan ingenting. Men nu... Nu känns det verkligen. Jag vet inte om det bara är något som kommer hålla på typ två dagar som senast eller om det faktiskt kommer bli som det var förr. Only time can tell.

Jag var glad i morse. Egentligen har jag väl varit glad typ hela dagen. Det började vända så smått vid lunch när jag märkte det. När jag kom 'hem' hände något... Jag blev osocial och stängde in mig på mitt rum. Gick endast ut ett par gånger för att fylla plastpåse med varmt vatten att lägga på magen två gånger. Sen har jag stannat inne. Varför? Det är så jävla mycket folk här. Jag klarar inte av det.

Åsa fyller 20 idag och Line fyllde 26 igår. Så det är fest. Med mycket människor. För mycket för att jag ska våga gå ut. Jag gick ut en kort stund för att gå på toa för ett tag sedan. Jag tvekade en bra stund vid dörren. Flera gånger gick jag fram och tillbaka mellan dörr och säng. Tveksam till om jag skulle våga ta steget ut och riskera att bli stoppad av någon jag känner. Till sist vågade jag mig ut och gick snabbt till toaletten. Knappt innan jag hunnit stänga dörren känner jag paniken komma krypandes. Jag var nära på att börja gråta och högg tag i handfatet för att hålla mig uppe. När jag sedan skulle ut igen... Då var det än värre. Det stod folk vid skostället och det stod någon vid diskbänken. Det var bara att försöka gå lugnt och koncentrera mig på dörren. När jag väl kommit in blev det samma visa som inne på toaletten... Paniken kom tillbaka i dubbel styrka... Jag klarar inte av det här.

Men så är det när jag har mens. Jag blir väldigt ofta osocial.

Min mens har också en förmåga att komma på de sämsta valda tillfällena. Första mensen fick jag natten till julavslutningen i sjuan. Jag tror jag skulle vara med i juluppträdandet också... 

Mensen har kommit på andra illa valda tidpunkter i mitt liv också. Som när jag skulle på festival för första gången i mitt liv. Det var Kaktus-festivalen som det året hölls i Köping. Det är en väldigt liten festival. Men då hade jag tur och fick tabletter av mamma som skulle minska mensen. Men det var ändå inte kul... 

Väldigt ofta när jag skulle umgås med Thomas kom mensen också... Jag förstår inte. Världen är emot mig. Det är meningen att det inte ska hända. Så är det bara... Alltid är det något.

Sen nu... När det är fest på internatet och vi åker till Tallin (Thai-Linn) på söndag. Det är verkligen inte roligt.

Nu blev det en liten paus från skrivandet. Lina knackade på dörren och frågade om jag ville komma ut och undrade hur det var med mig. Det känns bra att hon verkar bry sig och tänka lite på mig då resten av människorna ignorerat mig. Åsa knackade i för sig på tidigare och frågade om jag ville med ner för att dricka bål och äta tårta. Jag har sagt nej båda gångerna. Jag har verkligen inte kännt för det.

Hur kommer det bli i Tallin? Kommer jag bli sur och osocial?

Jag vill verkligen vara glad och ha roligt! Jag hoppas jag kommer kunna ha det... Men med de där borde det komma en och annan rolig stund. 

"We are Fighting Dreamers Takami wo mezashite"

Jag kände mig verkligen hemma i tisdags. Som om jag var tillbaka till den tiden innan det värsta började. Innan det blev alltför allvarligt. Jag kände mig fri, lycklig och älskad över allt. Det var härligt.

Hur är det nu i efterhand? Vad var det för er? Och du... Varför fortsatte du på vårat spår när du kunde ha lämnat det där? Hämnd? Lust? En vilja att undersöka mer? Eller något djupare? Varför fick du mig att känna så?

Konstiga frågor som ingen förstår. Inte ens jag förstår dem fullt ut. Svaren är omöjliga att få tag på. Eller nej... Det är de inte. Jag är bara för rädd för att ställa dem... Tänk om det förstör något? Men... Tänk om det gör motsatsen? Gör att starkare? Binder samman... Förstärker... Sätter ihop... Gör till Ett.

Jag förstår inte vad det är jag vill uppnå.

I morgon är det påskmiddag med släkten. Egentligen vill jag vara någon annanstans.

And those soft lips touched mine, again and again

Those beautiful hands caressed my skin, gently

Those wonderful eyes looked at me with burning passion

Your ears heard my desire

I feel ashamed...

Hur gick det till?

"Var ska vi sova inatt - jag har en säng om står tom"

Gårdagen var underbar! Tack Simon, Joss, Pauline, Hampus och Micke! Det var otroligt trevligt. Jag har ganska många blåmärken. En fin liten rad ovanför höger tutte, ett fint litet vid vänser tutte, ett på insidan av överarmen, ett vid knät, ett längre ner på samma ben, nån på magen och lite på halsen som knappt syns men gör förbannat ont. Shit vilken kväll!

Det var en sån fest vi hade mycket förr i tiden. Alla hånglar med alla, taffsande hit och dit och mycket alkohol! Vi var bara sex personer men det var riktigt lagom tycker jag. Vi var ett bra gäng! Tråkigt att Joss och Pauen åkte hem bara...

Emmas lilla dator är dryg att skriva på så det blir mer senare när jag har en riktig dator.
Puss <3<3

"Aint nobody's business what I'm doing with my life"

Alice in videoland - Radiosong

Idag var bättre än igår, men det kändes spänt. Det kan hända att det bara är jag som tycker det kändes så. Egentligen är det inget på tok, så vitt jag vet, men det kändes ändå spänt.

I morgon åker jag hem, alltså. Pappa skulle åka till Stockholm ikväll för att han ska jobba i Kista i morgon. När han slutar så åker han förbi och hämtar upp mig. Skönt, slippa åka tåg utan platsbiljett.

Jag funderar på att ta med mig min blomma och placera den i mammas vård tills dess att skolan slutar. Jag är rädd att den skall dö över lovet nu. Dessutom är jag bara här en vecka och sen drar vi till Tallin. Den kommer vara så oerhört ledsen på mig då... Så hos mamma får det bli. Min lilla Azalea!

På tal om henne så behöver hon vatten. Min Azalea alltså. Hon ser lite hängig ut. Bäst att slänga på lite vatten.

Jepp, magasinet är så gott som klart. Det enda som är nu är utskrivning i morgon, sedan är allt kirrat! Jag skall se till så jag får med mig ett par ex så jag kan visa vad vi hållit på med de senaste veckorna och vad vi lärt oss under den här tiden på Jakan.

Oh! Jag får inte glömma att lösa ut de tre Väst Sahara-kamerorna i morgon. Min fader erbjöd sig att göra rent dem hela gratis på jobbet! De gör rent just sådana kameror på en avdelning där. Bengt blev jätteglad när jag sade det till honom, att pappa kunde göra det gratis. Det värmde i hjärtat =) Så i morgon får jag med mig tre stycken Canon-kameror fulla med sand.

Hmm... Jag ska ner och hämta tvätten nu, tror jag.

Tjao!

Puzziiiie!

"There's a song that's inside my soul"

Jag förstår verkligen inte. Det gör jag inte.

Just nu vill jag bara hem till Köping. Jag ser verkligen inte fram emot morgondagen. Men jag tänker gå ner så jag är där runt tjugo i. Se till så jag får en dator. Sedan skall jag göra klart allt jag skall göra. När jag fått klartecken går jag därifrån. Svårare än så är det inte. Är klockan två då, so what? Är klockan 11.30, I don't care. Jag går i vilket fall som helst.

Mm, hur fan ska jag ta mig upp i morgon?! Inge batteri på mobilen, what so ever, och jag vägrar vakna upp till min jävla illalåtande väckarklocka!

I feel left out... 

Det känns som om min kropp håller på och faller samman. Det känns även som om jag kommer falla tillbaka i depressionens mörka djup... Jag vill verkligen inte, men jag kan inte göra så mycket åt det.

Saker händer hela tiden som gör att jag tänker. Tänker, tänker och tänker...

It's all I can do

Think

About everything

Everyone

Most of all I think about death in all it's shapes.

Det blir nog en ny omgång idag i alla fall. De senaste har knappt läkt.

Dumt...

"Never again will I be dishonored"

Jag åker hem på fredag istället.

"God how I wish that you were dead"

Jag orkar inte.

Dagen började bra, som de flesta dagar. Enda felet var att batteriet i min mobil nästan var slut (Den sade låg batterinivå). Jag tänkte börja leta efter laddaren när jag kom på att jag glömt skiten i Köping...

Fram till efter lunch är allt prima. Sen vet jag inte vad som hände... Mitt humör vände totalt. Sen gick det fram och tillbaka ett tag. Vid 15-snåret och därefter var jag fruktansvärt irriterad. Jag vet inte varför jag var det, men det blev då FAN inte bättre av att folk höll på och gnällde!

Ena stunden är rött jättebra till innehållssidan, andra stunden ska det inte vara rött, nej då är det mycket snyggare med blått eller grönt! Grejen är att det känns som om det bara är jag som hållit på med innehållssidan och framsidan (Jag vet att det inte är så). On top of it så hade jag FYRA andra sidor att layouta i tidningen. Men då kommer "Nej citattecknet är för stort" "Sluttecknet måste sitta direkt efter texten" bla bla bla...

Förlåt, men jag tycker faktiskt att ni borde ha märkt att jag var på dåligt humör. Men nej, då kommer det här med "Nu är det krig" och fan vet allt vad ni sade.

Jag tycker väldigt mycket om er, men ska ni hålla på så där så tröttnar jag.

Ni säger att ni setat med det där hela dagen och krånglat och ändrat en massa med era layouter... Vad tror ni inte vi hade gjort då?

Tänk lite. Det finns fler som har känslor.

Nu kanske ni tycker att jag överreagerar, och kanske gör jag det. Men jag orkar fan inte bry mig.

Jag är glad att det snart är lov... Slippa all jävla skit här. Ta mig hem till köping! Jag tror jag åker på fredag istället för lördag...

Bara för att...

Föregående inlägg var över 4000 tecken långt. Längre än flera av mina reportage jag skrivit.

"Nejikomu sa saigo ni sashihiki zero sa sou dayo"

Jag känner mig dålig på att skriva... Glömmer bort det hela tiden.

Det kändes skönt att komma hem i lördags, även om det vara var ett dygn. Jag fick träffa Vickan en sväng också för att ta kort på henne till reportaget för magasinet. Det blev riktigt fina kort! Riktigt nöjd blev jag med ett kort. Man ser halva Vickan utefter ena kanten och sen är det bara vägg. Fin fin.

Jag redigerar Mitras text och fotoreportage. Fotoreportaget är nästan klart. Endast rubrik och ingress som fattas. På textreportaget fattas ingressen och sen är det mest finputsning som skall göras. Jag har lite småproblem med den, men det skall nog gå bra skall vi se. Skall klura lite på det i morgon. Har ju även hela torsdagen på mig så det är inga problem. Bör vara klart innan morgondagen är slut. Är det så så tänker jag ta sovmorgon på torsdag. Jag tänker då fan inte gå ner till 9 bara för att sitta där och titta när alla layoutar det sista på sina sidor. Nej, då sover jag fram till 9 och gör iordning mig och går ner när jag är klar. 

Det känns som om det är lite oklarheter med instruktionerna... vi skrev in alla instruktioner om magasinet på första sidan i mallen, men ändå glömde vi vissa saker. Sen blev det lite krångel när folk skulle börja layouta för de öppnade bara mall-filen rakt av. De skulle öppna InDesign först, gå in på arkiv, öppna och klicka sig in på tidnings-servern för att sedan gå in på magasinsmappen och klicka EN gång på filen mall.indd. Sedan går det att välja om man vill öppna filen som original, kopia eller något mer som jag aldrig minns... De alternativen finns längst ner i öppningsrutan. De skulle markera alternativet Kopia och sedan öppna den. Jag fick förklara det där flera gånger...

Ibland är det lite drygt att vara bland de bästa.

Det låter lite som om jag skryter, och det kanske jag gör också. Men jag är ganska säker på att jag är bland de bästa i klassen på InDesign. Emil och Putti (Mutti, Mirta, Mitskit, Shanti, Muttan, Spiggis, Mitra, mf.) är ju också bland de bästa på att hitta och veta alla verktyg mm i programmet. Hur det är med allas vår Kaiser vet jag inte riktigt. Sen är det några i klassen jag inte har någon större koll på också... Som Annika och Ia. Jag vet inte riktigt hur mycket de kan.

Möh, jag kanske inte ska skriva alltför mycket nu. Jag måste väl sova egentligen. Sovit ganska konstigt de senaste veckorna. Jag har absolut ingen som helst lust att sova, utan vill bara ligga vaken hela nätterna och glo på Anime. Detta resulterar i att jag är vaken till efter 12 jämt och till efter 1 väldigt ofta. Ibland även till efter 2-3. Ganska dumt... Jag var ju duktig ett par veckor där när jag först skaffade mentala avslappningen och insomningprogrammet... Sen fick jag bara lust att vara vaken länge.

Jag har inte lika svårt för att somna nu som jag hade förut, men jag har verkligen ingen lust att sova. Jag borde börja trötta ut mig på eftermiddagarna-framåt kvällarna- för att bli trött tidigare.

Jag drömde något konstigt i morse... Det var något med Emil och den här... Jag vet inte riktigt vilket ord jag ska använda... Men jag kan väl säga handikappade... Ja, något med Emil och den här handikappade killen från skrivarlinjen. Väldigt konstigt... Jag förstår ingenting. Det var liksom Emil, men ibland så förvandlades han till den här andra skrivarkillen. Jag kommer inte ihåg så mycket... Bara att det var Emil, han den andra och ett badhus av något slag. Jag vill så gärna minnas vad det var, men det gör jag inte... Undrar om jag skall sätta klockan på strax före 7 i morgon, vakna, ställa om till 8 för att sedan somna om och se om jag drömmer något då igen. Kan vara intressant.

Jag borde börja med den där grejen igen... Någon typ av meditation kan man kalla det. Intala sig själv att vakna efter varje dröm under natten och när man gör det, skriva upp i ett speciellt block. Jag har aldrig lyckats med det, men jag försökte inte så länge. Får jag inget resultat brukar jag tröttna ganska snabbt. Det är så med väldigt mycket.

det påminner mig om att jag inte målat så mycket sedan jag slutade gymnasiet. Jag borde börja med det igen. Kanske kan jag fortsätta med målningen jag började med runt jul. Jag kan jobba lite med den under påsklovet.

Aja, vi får se hur det blir med det.

Nu ska jag sova!

Puss på er <3

PS. Låten är Asian Kung-Fu generation - Haruka Kanata