En dålig nyhet: På grund av det känner jag mig totalt off och humöret går väldigt mycket upp och ner.
Ja, jag har fått mens igen. Och jag hatar det.
Den försvann i september-oktober någon gång. Sen var den borta fram till strax efter jul. Då kom den tillbaka. Men sen försvann den igen för att låta sig komma ett par dagar i mars. Det var nästan ingenting. Men nu... Nu känns det verkligen. Jag vet inte om det bara är något som kommer hålla på typ två dagar som senast eller om det faktiskt kommer bli som det var förr. Only time can tell.
Jag var glad i morse. Egentligen har jag väl varit glad typ hela dagen. Det började vända så smått vid lunch när jag märkte det. När jag kom 'hem' hände något... Jag blev osocial och stängde in mig på mitt rum. Gick endast ut ett par gånger för att fylla plastpåse med varmt vatten att lägga på magen två gånger. Sen har jag stannat inne. Varför? Det är så jävla mycket folk här. Jag klarar inte av det.
Åsa fyller 20 idag och Line fyllde 26 igår. Så det är fest. Med mycket människor. För mycket för att jag ska våga gå ut. Jag gick ut en kort stund för att gå på toa för ett tag sedan. Jag tvekade en bra stund vid dörren. Flera gånger gick jag fram och tillbaka mellan dörr och säng. Tveksam till om jag skulle våga ta steget ut och riskera att bli stoppad av någon jag känner. Till sist vågade jag mig ut och gick snabbt till toaletten. Knappt innan jag hunnit stänga dörren känner jag paniken komma krypandes. Jag var nära på att börja gråta och högg tag i handfatet för att hålla mig uppe. När jag sedan skulle ut igen... Då var det än värre. Det stod folk vid skostället och det stod någon vid diskbänken. Det var bara att försöka gå lugnt och koncentrera mig på dörren. När jag väl kommit in blev det samma visa som inne på toaletten... Paniken kom tillbaka i dubbel styrka... Jag klarar inte av det här.
Men så är det när jag har mens. Jag blir väldigt ofta osocial.
Min mens har också en förmåga att komma på de sämsta valda tillfällena. Första mensen fick jag natten till julavslutningen i sjuan. Jag tror jag skulle vara med i juluppträdandet också...
Mensen har kommit på andra illa valda tidpunkter i mitt liv också. Som när jag skulle på festival för första gången i mitt liv. Det var Kaktus-festivalen som det året hölls i Köping. Det är en väldigt liten festival. Men då hade jag tur och fick tabletter av mamma som skulle minska mensen. Men det var ändå inte kul...
Väldigt ofta när jag skulle umgås med Thomas kom mensen också... Jag förstår inte. Världen är emot mig. Det är meningen att det inte ska hända. Så är det bara... Alltid är det något.
Sen nu... När det är fest på internatet och vi åker till Tallin (Thai-Linn) på söndag. Det är verkligen inte roligt.
Nu blev det en liten paus från skrivandet. Lina knackade på dörren och frågade om jag ville komma ut och undrade hur det var med mig. Det känns bra att hon verkar bry sig och tänka lite på mig då resten av människorna ignorerat mig. Åsa knackade i för sig på tidigare och frågade om jag ville med ner för att dricka bål och äta tårta. Jag har sagt nej båda gångerna. Jag har verkligen inte kännt för det.
Hur kommer det bli i Tallin? Kommer jag bli sur och osocial?
Jag vill verkligen vara glad och ha roligt! Jag hoppas jag kommer kunna ha det... Men med de där borde det komma en och annan rolig stund.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar