Jag kände mig verkligen hemma i tisdags. Som om jag var tillbaka till den tiden innan det värsta började. Innan det blev alltför allvarligt. Jag kände mig fri, lycklig och älskad över allt. Det var härligt.
Hur är det nu i efterhand? Vad var det för er? Och du... Varför fortsatte du på vårat spår när du kunde ha lämnat det där? Hämnd? Lust? En vilja att undersöka mer? Eller något djupare? Varför fick du mig att känna så?
Konstiga frågor som ingen förstår. Inte ens jag förstår dem fullt ut. Svaren är omöjliga att få tag på. Eller nej... Det är de inte. Jag är bara för rädd för att ställa dem... Tänk om det förstör något? Men... Tänk om det gör motsatsen? Gör att starkare? Binder samman... Förstärker... Sätter ihop... Gör till Ett.
Jag förstår inte vad det är jag vill uppnå.
I morgon är det påskmiddag med släkten. Egentligen vill jag vara någon annanstans.
And those soft lips touched mine, again and again
Those beautiful hands caressed my skin, gently
Those wonderful eyes looked at me with burning passion
Your ears heard my desire
I feel ashamed...
Hur gick det till?
1 kommentar:
Bra skrivet! Hjärtesträngen rör på sig.
Skicka en kommentar