And it still hurts...

Nu har det gått lite tid sen vi bröt kontakten. Det gör fortfarande ont när jag tänker på honom. Och nyss när jag tänkte på honom började tårarna rinna. Det är inte ofta dem rinner, det brukar mest bara bli fuktigt under ögonen. Men nu rann det. Inte lika mycket som dagen vi bröt upp, men ändå. Mer än  vad det brukar bli.

Jag saknar honom så fruktansvärt mycket! Det gör så jävla ont och jag önskar att jag kunde göra så jävla mycket ogjort! Jag vill tillbaka till december... Jag vill att det ska vara december igen och att de dagarna när han var här aldrig tar slut. Men det går inte.

Det är svårt och jobbigt att erkänna, men jag tror jag älskar honom trots allt. Hur kunde jag låta det gå så långt?! Hur kunde jag tillåta mig själv att släppa fram så mycket känslor!? Hur kunde jag tillåta mig att flörta med folk han känner, och speciellt hans bror! Jag är en hemsk människa och jag önskar att jag kunde bli en grönsak. För en grönsak känner väl ingenting?

Jag vågar inte flörta med någon. Jag vågar inte antyda att jag vill ligga med någon. Bara en då, men det är mest för att jag vet att det aldrig kommer hända. Att det aldrig kommer bli något mer än busiga ord skrivna i chatten.

Men Thomas, varför ska jag sakna dig så fruktansvärt jävla mycket?! Jag tänker på ditt skratt, din röst, dina ögon, dina starka armar, din värme, din busighet... Och hjärtat brister, gång på gång. Om det fanns en möjlighet till att du skulle förlåta mig och vilja träffa mig igen så skulle jag ta den!

-----

Att skriva allt här kommer inte göra något bättre... Eller... Tillfälligt får jag det ur mitt system. Men det kommer tillbaka. Alltid. När ska någonsin komma över dig helt??