"Du är värd att dö för"

Jag orkar inte med den här dagen. Seriöst, bara massa tjat på textsamtalet. Jag orkar inte. JAg vet inte varför jag är så nere och konstig idag... ändå är jag det. Det kändes bra med kramen jag fick av Kaiser för en stund sedan. Den var mysig.

Jag hoppas jag blir på bättre humör och tankar när David kommer, bara. Jag får lyssna på glad musik så jag blir glad. Om jag inte blir arg för att musiken är så glad men jag själv inte är det... Only time can tell.

Nu kom Kaiser och Emil tillbaka med en liten överraskning. Kakor och saft! Åh, vilket leende de fick se då. Det gjorde mig glad. Något ljust i denna mörka tråkiga dag.

Men ja... JAg skulle kunna säga att de är värda att dö för. Tack för att ni finns och gör mina dagar till något bra.