Jag ringde till Järfälla Upplands-bro psykiatriska mottagning idag. Telefontiden skulle börja vid 10, men! Från 10-10.30 var det bara en röst som sade: Välkommen till rådgivning-nyanmälan på Järfälla Upplandsbro psykiatriska mottagning. Våra telefontider är 10 till 12 varje vardag. Välkommen åter.
Det tog tid, men jag fick tag på dem till slut. Hon frågade mig en massa saker. Om jag hade matlust, om jag kunde sova, om jag försökt ta livet av mig... Det blev lite så här: Nej, de senaste dagarna har jag inte haft någon aptit. Njaa, ofta har jag svårt att somna men när jag somnat kan jag sova hur länge som helst. Mja, jag har försökt ta livet av mig.
Hon frågade om jag hade några vänner också... "Jag har många vänner. Och jag vet att de bryr sig om mig. Jag har några i klassen också." Jag tänkte speciellt på en då. Emil. Du är den enda jag verkligen pratat om detta med. Jag vet inte varför det blivit så, men det känns bra att du finns.
Det känns bra att jag har alla som jag faktiskt har. Alla tillför något.
Jag kom att tänka på en sak... Om inte Emma tagit upp det här med att hon och andra i klassen läst min blogg så hade jag nog aldrig försökt ta kontakt med psykiatrin. Tack Emma. Du öppnade mina ögon.
Det kan räcka med så lite. Bara några meningar kan få en person att förstå så mycket.
Nu ska jag bara vänta på att de ska ringa från psykiatrin. Hon sade att hon och överläkaren går igenom nyanmälningar varje dag och att de skulle höra av sig till mig. Antingen med ett meddelande eller så ringer de. Eftersom jag flyttar till Köping om 2,5 veckor så hinner vi inte med så mycket, men hon sade att vi kanske hinner med en träff. Har jag tur kanske det hinner bli två. Om jag känner för det får jag ta kontakt med Köpings psykiatri sedan när jag flyttat tillbaka.
Om jag hade blivit vidareslussad idag igen så vet jag inte om jag hade orkat längre... Då hade jag nog släppt allt och struntat i det. Om hon ringer och säger att de inte kan ta emot mig för att det är så kort tid så kommer jag inte heller orka. Tror jag inte i alla fall... Förbered er på att ta hand om mig i fall det skulle bli så. Jag vet inte vad som kommer hända... Ingen vet.
I morgon händer det! Klockan tre lämnar vi Jakan för att åka till Karlberg. Där, på Swahili Bob's, skall min första tatuering göras. Det känns bra =)
Puss <3
2 kommentarer:
Jag är glad för din skull.
du ska veta att jag älskar dig och att du aldrig ska tvivla på att prata med mig om du känner att du skulle behöva. Är samt glad att Emil funnits för dig :)
Skicka en kommentar