"But you see, it's not me, it's not my family"

The Cranberries - Zombie

Fredagen var underbar, förresten. Kvart i nio gick jag från internatet och kvart över tolv på natten gick jag åter igen in på internatet. Så 15 timmar var jag borta. Vi var på Gröna Lund från öppning till stängning.

I torsdags ringde jag ju till Jakobsbergs Vårdcentral som ligger vid Sjukhuset här. Jag ringde angående min depression. De skickade mig till Danderyds sjukhus eller St Görans. Jag ringde till Danderyd idag och pratade med dem. Men de sa åt mig att ringa till St Görans eller Vårdguiden (sistnämda för att fråga vart jag skulle vända mig). Jag gick in och tittade på St Görans hemsida och ser att de inte har någon Psykologisk mottagning! De har inga psykologer, på deras hemsida står ingenting om Depression, så varför i helvete ska jag ringa dit?! 

Ja, efter att jag pratat med Danderyd började jag gråta. Jag satt i Studion strax innan lunchen var över. Efter några minuter kom Emil ner och ja... Då blev han en av de få personer som faktiskt sett mig gråta sådär. Jobbigt värre så skulle Holger komma ned och titta på det vi fått ihop av filmen. Men jag orkade inte så jag satt kvar i "mellanrummet" kan man säga. Under tiden de tittade på filmen ringde jag till Vårdguiden. Hon kollade upp vart jag skulle vända mig och gav mig två nummer. Till Järfälla Upplands-bro Psykiatriska mottagning och Karolinska sjukhuset. Jag ringde det första. Dumt... De har bara telefontid för ickepatienter mellan 10 och 12. Klockan var efter 13. Fy fan vad deprimerande. Men jag ska ringa dit i morgon.

Det dumma i det här är att Järfälla Upplands-bro's psykiatriska mottagning ligger i Jakobsbergs sjukhus dit jag ringde från första början! Men de skickade mig vidare till något annat ställe... Så jag har blivit skickad i en cirkel. Jag blir så jävla trött! Ska det verkligen vara så här?! Fattar dem inte att det tar jävligt mycket på psyket att bli skickad mellan flera olika ställen?! Är det meningen att man ska känna förtroende för den svenska sjukvården när de skickar en fram och tillbaka? Såna saker kan faktiskt orsaka depression eller förvärra för att man känner att ens ärende inte är tillräckligt viktigt. Det handlar för i helvete om mitt liv! VILL dem att jag ska ta livet av mig? Är världen emot mig?

Fuck you, jag tänker leva. Det blir inget fika för mig i morgon, jag ska ringa ett samtal. Trettio stycken om så krävs.

"Jag kommer finnas här för dig när du ringt och har fått din tid i handen. För jag bryr mig om dig"

Tack. Du är ovärderlig.