---

Här sitter jag. I ett hörn av mitt rum, helt ensam, avskärmad från omvärlden. Det är så jag vill ha det. Nu. Hela dagen. Kanske flera dagar.

Jag orkar inte säga hej, jag orkar inte säga hej då. Jag orkar inte säga någonting alls. Tomrummet i mig växer till ett stort svart mörker som fyller hela min kropp. Jag känner ingenting. Ingen ilska, ingen glädje, ingen lycka, ingen sorg, ingenting. Det är tomt...

Jag kan inte glädjas åt att det snart är slut. Jag kan inte känna glädje över att det endast är en vecka kvar. Oh, vilken vecka. Vi kan göra en punkt-lista.

• Torsdag: Städa nätverket. Ev. Emils med Käse-familjen på kvälla.
• Fredag: Sista textsamtalet
• Lördag: Slöa och packa
• Söndag: Se ovan
• Måndag: Brännbollsturnering (Jag tänker icke deltaga) och städa skolan
• Tisdag: Utflykt till Mariefred (Man skall medtaga egen matsäck men jag har inget som lämpar sig som matsäck)
• Onsdag: Avslutning
• Torsdag: Packa som en galning
• Fredag: Flytta hem (Mitra följer med i bilen hem)
• Lördag: Andra halvan av Käse-familjen anländer till Köping
  

Hur orkar jag? Jag kan inte glädjas åt något av detta. Varför känner jag inget?