--
På firmafesten igår hade jag riktigt kul. Det var trevligt att kunna umgås med folket utanför kontoret. Men... Min medicin och alkohol går inte riktigt ihop. Jag drack fyra glas vitt vin och välkomstdrinken... Sen vad jag stupfull. Allvarligt talat så vet jag inte om jag varit så full någon gång. Och då har jag ändå haft tillfällen då jag druckit fyra-fem gånger så mycket!
Nej, men jag har minnesluckor från igår. Det är en del tomma små-bitar. Eller... Åtminstone dimmiga. Den sista timmen är väldigt dimmig. Hemvägen är extremt dimmig. Jag kommer knappt ihåg något från det. Jag minns inte när vi gick ut, jag minns inte när vi gick över vägen, jag minns när vi sa hej då till Jonny men sen blir det dimmigt igen över parkeringen. Jag minns att jag låste upp ytterdörren och sa hej då till Jossan och Kleven. Sen blir det dimmigt igen. Jag har för mig att jag satt med Emma i soffan ett tag, men jag vet inte om det var så att jag satte mig och sen for upp direkt igen och gick till toan för att spy eller om jag satt en längre stund...
Hur länge jag var inne på toa är också dimmigt. Hehe... Jag vet att jag råkade spy på min arm och toasitsen, men jag minns inte att det hände. Hur jag vet det är att jag såg det efteråt, när jag spytt klart.
När jag kom ut därifrån hade Emma bäddat åt mig med handduk under kudden och hink, vatten och en liten handduk att torka munnen med om det skulle behövas. Tack Emma <3
Aja, på morgonen vaknade jag tidigt. Före 6. Det luktade spya överallt (Jag hade inte spytt igen) och jag kunde inte slappna av. Men efter ett tag lyckades jag somna om. Men sen var det bara att kliva upp 7 igen... Jobb liksom. Jag kände mig nästan fortfarande full. Jag kunde knappt gå. Vinglade lite fram och tillbaka. Benen orkade inte riktigt bära mig. Men jag tog mig till toaletten och jag tog mig tillbaka. Och jag fick på mig kläder och jag fick ner alla mina saker. Och jag tog mig till Nya kondis och köpte en macka och sen tog jag mig till kontoret också. Sen var det dött... Jag orkade knappt göra något... Helt totalt fullkomligt död var jag.
Jag fick blodsockerfall också. Satt och skakade en hel del och kände mig fruktansvärt svag. Drack massor med vatten gjorde jag också. Men socker behövde jag garanterat. Så när Krister skulle gå och handla frukost vid 10 så hängde jag med och köpte cola och chokladboll för att få i mig lite socker och vakna till. Vid lunch kände jag mig nästan normal. Efter lunch blev jag trött igen. Kleven och Krister sa åt mig att åka hem 14.10. Så då gjorde jag det. Jag somnade när jag kom hem. Men det var så skönt att bara ligga där! Det kändes så bekvämt. Sen var det mat så då fick jag inte sova längre... Sen efter maten gick jag och la mig igen. Den gången somnade jag dock inte utan låg mest och lyssnade på musik utan att röra mig under täcket. ingenting har jag gjort idag. Om man inte räknar med att jag jobbade 6 timmar.
--
Åh, vad jag inte kan låta bli. Hela tiden försöker jag spana in dig. Studera dina rörelser, lyssna på variationerna i din röst, studera din hud, dina ögon, hela dig. Jag vet inte om jag tittat på en människa så mycket på det sättet. Studerat sådär. Tittat på och beundrat utseendet, visst. Men inte studerat så ingående som jag gjort med dig. Bara på håll. Jag vågar inte röra vid dig. Knappt tala med dig... Men lite har vi väl talat. Eller... Det känns mer som om det är du som börjar tala med mig. Igår, då frågade du hur maten var. Idag, då pratade vi lite grann vid lunchen. Lite om maten, du frågade om jag inte tyckte om biffen eftersom jag gav bort typ halva. Sen att du minns hur mycket jag druckit innan du gick! Det tänkte jag inte på innan, jag kom på det nu. Men, jaja... Hur mycket jag än tittar, vill och hoppas så kommer det inte bli som jag vill.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar