måndag, november 02, 2009

"You're so beautiful, so damn beautiful"

Akon - Beautiful

--

I'm falling but I don't know why.
Everyday, falling harder and harder.
Trying to understand myself and everything around me.

Gazing at the stars I realize this is what I have to do.
There is no other way.
I have to do it.

I find myself below the moonlight.
Thinking about everythin, everyone.
I hope for the world to crash.

I'm still falling.
Will I ever stop?
I will crash with the world.

--

Ibland känner jag bara för att skriva. Vad vet jag inte, bara vad som helst. Det kommer alltid något jag behöver få ur mig. Jag minns alltid något som är värt att skriva om, som jag behöver få ur mitt system.

--

I'm thinking about ut all. About everything that's happened. About everything I want to happen.
Wandering around alone in the moonlight, listening to the silence. All I can hear is my own thoughts, disturbing the peace.
I try not to listen, but they force me to. Soon I fall deeper, all the way. This time I won't be able to get up again.

--

Jag orkar inte blockera allt längre. I flera år har jag försökt blockera den delen av hjärnan, där allt ont sitter. Jag vill inte släppa ut ilska, ångest, nedstämdhet, men nu brister det snart. Jag måste få ut allt! Det förtär hela mitt inre, gnager, river, bankar och slår. Vill ut, vill höras, vill synas! Men jag vill inte... Jag vill dölja det, gömma undan, skymma, hålla kvar i mörkret. Hur ska det gå hos kuratorn?

--

It hurts. In my heart. My head feels heavy from all the thoughts lingering there. I can't make it go away. I can't stop it. It eats me from inside, the feelings, the sadness of my heart.
Have I done something bad? Am I a bad person who doesn't deserve to feel good? What have I done?

--

Fredagen var härlig. Delar av kvällen kändes som taget ur en dröm eller en film. Speciellt där, vid kanalen, då kändes det som en film.

--

"Sleep, sleep." He said and moved his hands in front of my face, as to make me sleep. Just for fun I closed my eyes and pretended to fall asleep. "Awake!" He said after a few moments. The he did it again. "Sleep, sleep" and so I did again. This time... He kissed me. Butterflies flew around in my body. I couldn't help myself. It felt so good, so right, so wonderful! Like a dream that never comes true. But it wasn't a dream. No movie. It was real. And at that moment I felt like the happiest girl on the planet.

--

Tänk om man fick uppleva sånt oftare. Det är första gången det varit så filminspirerat, drömlikt, magiskt. Vad hände sedan? Allt hände. Nu vet jag inte vart jag har mig själv. Jag vet inte vart jag ska ta vägen, hur jag ska gå tillväga, vad jag ska göra härnäst. Jag är förvirrad, fångad, fast i en dröm. Hur ska jag ta mig ut?

Inga kommentarer: