"I am lost and I need to be found"

Jag skäms. Det är fruktansvärt, jag svor att aldrig göra det. Jag lovade mig själv att jag inte skulle! Åh, jag känner mig hemsk. Jag vill inte men jag kan inte låta bli. Jag vill inte tycka om det. Men det drar i mig, ber mig att fortsätta. Oh, please god kill me. Något får mig att fastna, men jag sa till mig själv att jag aldrig skulle bli som alla de där jag föraktar. Men nu verkar det vara för sent.

Jag lyssnar på Johan Palm.

Och det är väldigt irriterande. Och jag kommer aldrig kunna erkänna det. Oj, jag erkände det just för hela internet. Hahaha xD