söndag, januari 25, 2009

"Lochness! Det är Lochness, jag vet det nu."

Inget låtcitat, men det är från vårat "odjuret kommer"-klipp vi satte ihop för några dagar sedan.

Mitt hjärta brister. Att höra gråt längre bort i korridoren får mitt hjärta att spricka. Det har hänt för ofta, känner jag. Tyvärr är sådana saker oundvikliga, men jag önskar att jag kunde få folk att inte gråta! Ta bort det som gör ont och få dem glada igen. Det enda jag kan göra är att finnas där och säga att jag finns om de behöver mig.

Det kanske är tillräckligt? Berätta att man finns där för sina nära, när de behöver en.
Ändå vill jag ta bort det som tynger deras hjärnor...

Jag hoppas du känner dig bättre snart, min granne! <3

Inga kommentarer: