"Livet är slut, vill inte leva så här"

"Livet är slut, vill inte leva så här.
Du var mitt allt, du var hela min värld."

Jag har beslutsångest.
Ska jag hem i helgen? Ska jag stanna här och hoppas på att någon vill umgås med mig?
Mormor kanske ska till Tobbe och Charlotte på lördag och om hon ska det så ska jag följa med. Men vad gör jag om hon inte ska dit?
Som det känns nu så kommer jag nog åka hem. Vet inte om jag orkar vara här.

Jag känner för att supa skallen av mig. Det var ett bra tag sen. Jag har druckit två gånger sen jag flyttade hit, varav den ena gången blev jag påverkad. Den andra blev jag det ej.

Vad jag blev sugen på Tequilla helt plötsligt då... Dåligt.

Mina kläder kom lite tidigare än jag väntat. Det stod att det skulle ta 6-8 arbetsdagar... Det har gått 3! Vad glad jag blev. Men jag kom på att paketet stod i Emmas namn såå... Jag ringde och pratade med henne. Hon sa att jag skulle försöka få ut paketet ändå annars skulle hon komma hit ikväll och stanna till i morgon förmiddag. Tråkigt nog fick jag ut paketet... Känner nu att jag hade velat ha hit Emma. Det är den viktigaste personen i världen för mig. (För er andra segon... DEt är min syster) Jag älskar henne nåt så otroligt mycket! Jag vet inte vad jag skulle göra om hon skulle försvinna. Hon har alltid funnits för mig, vi har alltid haft varandra om vi ej haft någon annan. Visst, vi har bråkat mycket. Men det gör de flesta syskon. När vi var små hade vi inte så många vänner i närheten. Bor man på landet med få jämnåriga grannar blir det lätt så att man umgås med syskon.

Vi umgås fortfarande mycket idag. Det kan hända att man får eller slänger iväg ett sms på kvällen eller något och frågar om man vill hitta på något. Det känns så skönt att om något skulle hända... Så finns hon alltid där. Som en pelare att luta sig mot när världen faller sönder runt en.

Nu blir det så här mycket igen.

God natt.