Fuck this shit

Det känns inte värt att leva. Vad har man att leva för egentligen?
Ja, jag har en sån dag! En sån dag då jag önskar att allt bara kunde ta slut. Varför ska det vara så här? Kan ja ginte bara få slippa alla jobbiga tankar?
Jag trodde inte jag kände på det viset längre... Men det gör jag visst. Kanske man ska ringa sin läkare och berätta att depressionen verkar komma tillbaka? Jag väntar ett par veckor och ser vad som händer. Det kan ju hända att jag är extra känslig för att jag har mens. Säkert det... Fan vad jag hatar mens! Så jävla drygt...

Jag vill avreagera mig på något. Tankarna far till det vassa. Nej! Inte tänka på det viset. Inte ta till den metoden. Det räcker. Det finns tillräckligt med streck som inte försvinner.

Jag vill inte fortsätta så här... Om depressionen verkligen är på väg tillbaka så... Jag vet inte om jag kommer orka en gång till! Det känns som om jag sviker folk genom att bara skriva det här. Men vad ska jag göra? Jag kan inte hjälpa hur jag känner. Det känns lite som ett rop på hjälp. Men det är egentligen inte det. Jag behöver skriva av mig för att kunna må bra. Eller? Nej... Det stämmer nog inte. Jag vet inte ens hur jag ska förklara det längre. Det är inte ett rop på hjälp. Det är ett sätt för mig att få ut allt som finns inom mig. Så. Nu kom jag på hur jag skulle säga det.

Vad händer om jag försvinner? Kommer folk sakna mig? Mina nyfunna vänner, kommer de bry sig? Kommer det bli ett gapande tomt hål i deras hjärtan om jag försvinner? Eller kommer de fortsätta på som vanligt? Kanske tänker att det är tråkigt att jag är borta, men inte tänka så mycket på det. Kanske de inte kommer bry sig alls.

Vad kommer hon tycka? Kommer hon bry sig?

Varför tänker jag på allt det här?! Det är bara dumt.

Jag ska gå ut och ta kort på löv sen. Ett löv som flyger och ett som ligger i vattnet. Det är till uppgiften vi har nu. Miljöbeskrivning. Min text handlar om ett lövs färd genom luften. "Världen ur ett lövs synvinkel". eller "Världen - Lövets upplevelser" eller "Världen - ett lövs äventyr"
Skulle det funka som rubrik tro? Skulle någon läsa det? Det låter så flummigt och konstigt. Inte så extremt intressant kanske. Nej, jag vet inte.

JAg har en konstig dag så jag tycker inte att någon av mina idéer är bra. Jag vill bara lägga mig ner och glömma allt. För en kort stund. Men tankarna virvlar runt som små orkaner och jag kan inte få någon ordning på dem. Det är stora tankar, små tankar, tankar om livet, tankar om människor, tankar om vad jag gjort, sagt eller hört, tankar om död, tankar om allt.

"Låt mig ta mig iväg och slippa det här."
"Vill sväva som fågeln, fri bland moln"
"Jag blickar tillbaks. Vill inte ha dessa minnen"
"Vem ska ta mig tillbaks igen? Ge tillbaka alla minnen. Vad ska jag göra nu, när allting tar slut? Ta mig tillbaks igen. Låt mig leva med alla minnen."

Texter från bra låtar.

"Alla dessa minnen får mig att släppa en tår. Vad fan har jag gjort alla dessa år?"

Det känns så meningslöst! What in this life from hell is there to live for?!

Det ligger inom räckhåll. Det är bara att sträcka ut handen och plocka upp den. Se hur den gnistrar till i ljuset innan det röda kommer. Rinner. Faller. Väter min hud. Mer rött. Mer väta. Ända tills det inte finns någon mer väta. Inget mer rött att låta falla. Tänk om det vore så lätt. Några drag och sen är allt slut. Ingen smärta, ingen sorg, inga minnen. Bara... Bort med allt.

Still falling. Always falling.
I think I might have a crush on you.