"Like the wind sweeps the earth somewhere in time"

Kamelot - The haunting

Jag kan ju inte påstå att det går alltför dåligt nu. Min medicin ökades från 60mg till 90mg och efter det så verkar det vara på väg åt rätt hål, istället för att stanna mitt i. Jag kan känna igen! Glädje och kärlek. Det har jag inte kännt på ett halvår.

Det känns skönt att veta att jag kan känna sådant igen. Det får mig att känna mig levande. Fram tills nu har jag mest gått omkring som en levande död. Det kanske har sett ut som om jag har varit glad och så, men det har mest bara varit en mask. Jag har kännt mig tvungen att se glad ut för att inte alla ska bli oroliga. Men ensam log jag aldrig. Men det kan jag göra nu!

Jag känner att jag måste tacka en person för detta. En mycket speciell person som jag umgåtts mycket med den senaste tiden. Hon har fått mig att tänka på annat, kanske utan att själv vara medveten om det, men genom att bara vara med mig har hon hjälpt mig att bryta min isolering och hjälpt mig att känna.
Tack Joss, du är en underbar vän och jag älskar dig! <3

Och utan henne hade jag aldrig gått på den där festen och om jag inte gått dit hade jag inte känns som jag gör idag. Jag hade inte kännt mig lika levande som jag gör nu. För tack vare det har jag träffat någon som väckt mina sovande känslor till liv. Jag bryr mig inte om det inte kommer bli något, bara jag får veta att jag lever.

<3